Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 27 september 1947 - Asfaltfilt som frostskydd för tunnväggiga betongdammar, av Gösta Lundberg - Horisontalfog i valvdamm, av Gösta Lundberg - Blockhus för prov med V2-raketer, av r - Termisk borrning av betong och sten, av Erik Wiborgh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 september 1947
(>727
horisontala fogar eller annorstädes. Det bästa resultatet
erhölls med en sammansättning av ett membran av
asfalt-mättad asbestfilt och två pålägg av ett plastiskt
asbestcement. Största olägenheten med denna beklädnad är, att
den icke är så hållbar mot nötning av is o.d. Hittills har
emellertid underhållskostnaderna icke varit stora.
Beläggningsarbetet utfördes från bryggor, vilka på
gummihjul kunde dras uppför valven. Sedan betongytorna —
med början vid bottnen — och den gamla
asfaltbeläggningen upphuggits, renspolades ytan med luft och vatten,
öppna sprickor reparerades och ytan jämnades.
Förekommande skador vid gjutfogarna reparerades genom
upphuggning till felfri betong och därpå tjock, bituminös
beklädnad. Vid större skador utfylldes upphuggningen med
sprutbetong eller asbestcement, överst på alla dylika
fogreparationer anbringades en 30 lb asfaltimpregnerad
asbestfilt. I fogarna mellan valven förfor man på samma
sätt, sedan man i fogen satt en 1/2" tjock träfiberplatta.
Efter det att sålunda skadorna lagats, verkställdes
beläggning med asfalt under en dag per valv, som följande dag
började beklädas med V/’ asbestcement och sedan detta
hade bundit med 15 lb ark av asfaltimpregnerad filt,
fästad med s/4" "betongspik" med 30 cm mellanrum,
överlappningen var 2" i horisontala och 3" i vertikala skarvar,
vilka ströks med asfaltcement. Slutligen belades hela ytan
med 1/8" lager av asbestcement. Följande säsong erhöll den
synliga beläggningen en besprutning med en
ljusreflekte-rande färg, antingen aluminium eller bly och olja.
Man anser, att läckningen genom gjutfogarna berott på
att dessa fogar utförts horisontala, ehuru valven lutar 45°.
Vid temperaturutvidgning av en övre monolit lyfte sig
denna från en undre, så att en spricka vidgades (Engng
News Rec. 15 maj 1947). Gösta Lundberg
Horisontalfog i valvdamm. Lake Loveland Dam i
Sweet-water River, Calif., består av en 63 m hög valvdamm.
Under utrensning av dåligt berg i grunden erhölls en ca
25,5 m lång pall vid vänstra vederlaget. Ovanför pallen
gick vederlaget nästan vertikalt, under densamma var det
svagt sluttande. På dylika punkter brukar valvdammar
spricka. Efter många förslag beslöt man att säkra sig mot
sprickbildning genom att utföra en horisontal fog någon
meter över bergpallens höjd. Fogen skulle från vänstra
vederlaget sträcka sig till den punkt, där den radiella
utböjningen av valvringarna ovanför och nedanför fogen
icke skilde sig mycket. Fogens konstruktion framgår av
fig. 1. Tätningsrännan är fylld med stenkolsbeck och däri
finnes ett ångrör för värmning av becket. Från
nedströms-sidan gick det förbindelserör, varigenom beck kunde
införas. För att underlätta den övre delen av valvets rörelse
på den undre avslipades ytan först med bräde, varpå den
ströks med stenkolstjära och bekläddes till 1/8—-1//’
tjocklek med plastisk cement, bestående av en blandning av
asfaltbeck och asbestfiber. På detta lades x/8" tjocka ark
av grafitasbest. För att hindra förskjutningar utfördes
fogen med 12" förtagning. Dammen är ännu icke fylld
(G E Goodall i Eng. News-Rec. 26 dec. 1946).
Gösta Lundberg
Fig. 1. Detalj au
horisontal gjutfog.
Fig. 1. Blockhuset i genomskärning.
Blockhus för prov med V2-raketer. Vid den
amerikanska arméns försöksstation White Sands i New Mexico
företogs den 30 augusti 1946 vissa experiment med V2-raketen.
För att skydda den personal, som skötte om avfyringen,
byggdes ett särskilt blockhus, fig. 1. Detta, som är uppfört
av betong, är 18 m långt, 12 m brett och 11 m högt över
mark, vartill kommer golvet som utgörs av en i jorden
nedgrävd 2,4 m tjock betongplatta. Manöverrummet i
byggnadens inre är 12 m långt, 6 m brett och 2,7 m högt.
Väggarna är 3 m tjocka och taket, från innertak till takås,
8 m tjockt. Hela byggnaden är armerad med s/4" järn med
ett inbördes avstånd av 60 cm i vertikal och 30 cm i
horisontal riktning. Taket är försett med sprinklerrör för
eldsläckning.
Framför ingången till manöverrummet står ett kraftigt
betongskydd, och passagen från ytterdörren in till
kontrollrummet är skyddad av yttre och inre ståldörrar, av
vilka den senare är gastät.
Blockhuset ligger 135 m från den, plattform från vilken
raketen avfyras. Det innehåller manöverapparater för
av-fyring av raketer och utrustning för observationer; i denna
senare ingår teleskop och periskop, och raketens start kan
studeras genom en fyrkantig observationsglugg 80 X 10 cm
i fyrkant, som är försedd med en 15 cm tjock glasruta
(Engineering 10 jan. 1947). r
Termisk borrning av betong och sten. Efter första
världskriget gjordes försök med borrning i granit med
en termisk metod, baserad på principen att låta en
elektrisk båge mellan två väl isolerade elektroder smälta
stenmaterialet. Vissa intressanta resultat vanns men försöken
fullföljdes icke. Försök med termisk borrning i hårda
järnmalmer har på senaste tid gjorts i USA (Tekn. T. 1947
s. 356). Under slutet av det senare kriget bedrevs i
Frankrike experiment i avsikt att utfinna en användbar metod
för demolering av de enorma försvars- och
dockanläggningar, som tyskarna hade uppfört längs Atlantvallen.
Ifrågavarande byggnadskonstruktioner var som regel
utförda av kraftigt armerad betong, varför det vanliga
förfaringssättet med pneumatisk borrning icke kunde väntas
ge tillfredsställande resultat. Den metod, som visade sig
mest praktisk och som senare i stor utsträckning kommit
till användning, har gått under benämningen "slice bar
cutting process". Metoden är baserad på att i ett stålrör,
innehållande tråd av samma material, injekteras syrgas,
som antändes i rörets nedre ände, varvid stålgodset där
omedelbart sönderdelas genom oxidation liksom även ev.
angränsande delar av armeringsjärn. Av särskild vikt vid
framexperimenterandet av metoden har varit
bestämmandet av lämplig tillsats av ståltråd för erhållande av jämn
förbränningshastighet samt åstadkommandet av en till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
