Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 25 oktober 1947 - Medel mot svampbildning i gagnvirke, av Folke Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>794
TEKNISK TIDSKRIFT
ligt lägre temperaturer än den gynnsamma.
Sporerna1 äro mycket livskraftiga och bevara sin
förmåga att gro upp till flera år. Upphettning till
över 50 °G har dock visat sig effektiv, och virke
som torkats i värme har betydande
motståndskraft mot angrepp. Den gamla än i dag
tillämpade metoden att bränna ytskiktet har därför
sitt berättigande som en snabb och billig
konserveringsmetod. Vid ytans kolning dödas skadliga
organismer och de flyktiga beståndsdelar som
bildas tränga in i träet.
Lämplig näringssubstans för svamparna äro de
i cellulosa ingående ämnena kol, syre och väte i
förening; dessutom förekomma i veden små
mängder utvecklingsbefrämjande ämnen, t.ex. kväve,
svavel, fosfor m.m., som bidra till att göra virket
lämpligt som "svampnäring". Ofta tillföras vid
målning6 produkter, som ytterligare kunna öka
risken för angrepp. Svamparna föredra svagt sur
reaktion — en mycket vanlig företeelse hos våra
vanligaste färgbindemedel linolja, kasein o.d.
Konserveringsmetoder
Impregnering
Genom indränkning av virket med antiseptiska
medel7 har man kunnat avsevärt förlänga
hållbarheten hos ledningsstolpar o.d. och därigenom
ernå besparing av virke.
Impregneringsmetoder-na ha växlat under tidernas lopp och meningarna
om de olika förfaringssättens effektivitet och
ekonomiska lämplighet äro mycket delade. I Sverige
användes huvudsakligen kreosotolja och
arseniksalter, medan utomlands andra metallsalter ofta
förekomma. Så gott som all impregnering utföres
i särskilda anlägningar i industriell skala,
antingen av specialfirmor eller trävaruleverantörer.
Än så länge är det dock bara en bråkdel av allt
gagnvirke som impregneras. Den övervägande
delen förblir antingen obehandlad eller
konserveras på arbetsplatsen genom bestrykning med
något antiseptiskt medel.
Bestrykning
Man hör ofta uttalanden som tyda på, att
målning av t.ex. ett trähus bör göras så snart som
möjligt, för att förhindra att röta skall sprida
sig i virket. Det torde sålunda vara en ganska
utbredd uppfattning, att en bestrykning med
oljefärg är konserverande. Då oljefärgen i regel ej
innehåller ämnen, som förhindra svampangrepp,
skulle dess skyddande egenskaper vara av annat
slag, dvs. genom bestrykning skulle man
förhindra fuktighet att tränga in i virket och göra detta
trivsamt för svamparna. Så torde emellertid ej
vara fallet enligt undersökningar8,9, som gjorts
för att utröna bestrykningsmedel effektivitet i
fråga om att förhindra träets fuktupptagande.
Dessa ha visat, att även den bästa målning endast
förmår fördröja denna process.
Vid flottning14 ha försök gjorts att genom be-
strykning av stockarnas ändar förhindra
vatten-absorptionen, speciellt beträffande björk.
Svårigheterna att hindra vedens fuktuppsugning ha
dock varit betydande och det torde för närvarande
ej finnas något bestrykningsmedel, som förmår
helt stoppa vedens fuktabsorption vid förvaring i
fuktig omgivning. Bestrykning eller doppning
kunna dock ge goda resultat under förutsättning,
att lämpliga produkter10 användas. Vid en i
Danmark företagen undersökning11 med doppning av
syllar av bok, ha vanliga i handeln
förekommande bestrykningsmedel vid en inträngning av ca
1 mm givit goda resultat.
Vid Statens Provningsanstalt har sedan år 1926
ett flertal provningar utförts enligt speciell metod
med odling av svampar. Beskrivning över metoden
och förteckning över godkända
bestrykningsmedel återfinnes i Provningsanstaltens cirkulär nr 22.
Konserveringsmedel
Tjära och tjärprodukter
Till gruppen räknas såväl
stenkolstjärepro-dukter som trätjära och trätjäreoljor. Sedan
gammalt anses stenkolstjäreprodukterna
effektivare än trätjäreprodukterna. Skillnaden i
effektivitet hos olika tjäroljor är avsevärd och man
får därför ej enbart bedöma en produkt efter
namnet och utseendet. Karbolineum har t.ex.
ursprungligen varit benämningen på en liögvärdig
produkt1, men med tiden har detta namn
kommit att användas för ett flertal oljor av obekant
sammansättning, om vilkas effektivitet det torde
vara svårt att yttra sig. Fenolhalten har
tillskrivits viss konserverande betydelse, men fenolerna
äro ingalunda så överlägsna. x\vfenolerad
kreosotolja12 är sålunda praktiskt taget lika
effektiv som fenolhaltig. Alla kreosotoljans
beståndsdelar ha nämligen konserverande verkan. Tillsats
av t.ex. tymol, klorerade kreosoler o.d.13 kan
avsevärt öka giftigheten. Klorerad naftalin och andra
klorerade kolväten förekomma även i
träkonser-veringsmedel. På grund av sin flyktighet intränga
dessa medel i gasform i träets porer. De äro
verksamma mot såväl svampar som insekter.
M etallsaltlösningar
För de många områden, där tjärprodukter ej
lämpa sig, exempelvis i växthus och på platser
där den starka lukten samt den vanligen
förekommande mörka färgen lägga hinder i vägen,
användas ofta till denna grupp hörande
konserveringsmedel. Fluosilikater, zink- och
kopparsulfat m.fl. vattenlösliga salter lämpa sig för
behandling av fuktigt virke (över ca 28 %). Lösningen
tränger in4 relativt långt och ger gott skydd. Vid
lägre fukthalt är inträngningsförmågan avsevärt
lägre.
Icke vattenlösliga salter, t.ex. zink- eller
koppar-naftenat lösta i tungbensin, terpentin e.d., äro goda
konserveringsmedel. Produkter av denna typ för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
