Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 25 oktober 1947 - Enfamiljshus i Amerika, av Erik Östhol - Vridningsforsøg med Trappetrin, av C A Löckert - Stadsingeniørens Direktorat, Beretning og Regnskab 1945—46, av Gunnar Kullström - Byggeriets retlige og økonomiske Organisation, av Eric Byström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
// oktober 1947
799
Helt nya hustyper av aluminium eller av betong, sprutad
på en uppblåst halvsfär, har ej slagit väl ut.
Boken anger som synes nya riktlinjer för såväl
byggnadsmaterialtillverkare som trähusfabrikanter. Erik Östhol
Yridningsforsøg med Trappetrin, av K W Johansen.
\ledd. 14 Lab. f. Bygn.-Stat. Köpenhamn 1946. 7 s., 6 fig.
1 dkr.
Som en fortsättning på de i laboratoriets meddelande 13
offentliggjorda försöken med oarmerade trappsteg har
vridningsförsök med standardtrappsteg utförts. Dessa
tillverkades dels armerade, dels oarmerade. Bland
försöksresultaten kan nämnas, att något plastiskt tillstånd inte
ens uppnåddes vid de armerade trappstegen och att
vridhållfastheten säkrast bedömes ur värdena på
tryckhållfastheten. Det framhålles, att god överensstämmelse med
tidigare försök har erhållits för skjuvningsmodulen, att
trots den ogynnsamma formen på trappstegen försöken
givit relativt goda värden på motståndsmomenten och att
flytmomenten enligt Bredt för de armerade trappstegen
ligger betydligt under de uppmätta brottmomenten, men
att de beräknade värdena på flytmomenten är betydligt
större än skillnaden i verkliga brottmoment för armerade
och oarmerade trappsteg. Dessa vridningsförsök visar
sålunda, att armeringen i någon väsentlig grad ej har ökat
de standardiserade trappstegens hållfasthet eller elasticitet.
C A höckert
Stadsingeniørens Direktorat, Beretning og Regnskab
1945—40, Særartikel; Københavns City. Köpenhamn 1946.
64 s., 35 fig.
Direktoratet har motsvarande arbetsuppgifter som
gatu-och stadsplanekontoren i Stockholm och föreliggande
redogörelse ger en klar uppfattning om de stora arbeten,
som de kommunala myndigheterna i Köpenhamn måste
genomföra för att dels kunna klara storstadens
fortskridande utveckling, dels reparera krigsårens skador,
samtidigt som man har att bekämpa stora svårigheter på
grund av brist på material och arbetskraft.
Under räkenskapsåret antog Köpenhamns
stadsfullmäktige en omorganisation av Direktoratet. Gatorna handhas
av Vejkontoret och avloppsväsendet av Kloakkontoret,
båda med en överingenjör som chef och uppdelade på två
avdelningar. By plankontoret under en stadsplanechef
sköter stadsplanearbetet, och parkärenden faller under
Stads-(jartnerens Kontor. Slutligen finns expedition och kassa
resp. Fcelleskontoret och Regnskabskontoret. Samtidigt
nedlägges material- och broavdelningen och förre chefen
för denna avdelning fungerar som stadsingenjörens
ställföreträdare.
Förutom det ordinarie arbetet har stadsingenjören
deltagit i en mängd kommissioner och uppdrag, av vilka det
mest intressanta nog är ett av honom framlagt
tunnelbaneprojekt för Köpenhamn, Tunnelsträckningarna i inre
staden föreslås att sprängas i kalkberget, varvid man på
enkelt sätt kan gå under den existerande bebyggelsen.
Lämpliga och tillräckligt breda gator för att bygga en
tunnel i grunt läge finns ej. Stationerna kommer att ligga
på 25—30 m djup under gatunivån. Lämpligheten härav kan
diskuteras, men förslaget blir förmodligen relativt billigt.
Efter Tysklands kapitulation den 5 maj 1945 upphörde
arbetena på löpgravar och skyddsrum. Löpgravarna av
trä har demonterats, medan de av betong har hyrts ut
till lager, och skyddsrummen har ställts till ägarnas
förfogande.
Stadsplanearbetet har hämmats genom
Handelsministeriets förbud mot rivning av befintlig bebyggelse, men bland
intressanta projekt kan nämnas ett rörande anläggning av
lekplatser vid eller i närheten av befintliga och planerade
skolor. Något för Stockholms kommunala verk att ta efter
är de informationsföredrag och studiebesök, som anordnas
ej blott rörande Köpenhamn ntan. även t.ex. Malmös och
Stockholms generalplaner.
Av redovisade trafikökningar framgår, att i förhållande
till 1938—1939 har cykeltrafiken på vissa gator minskat
upp till 20 % (förmodligen brist på däck och reservdelar).
Spårvagnsresorna har ökat från 142 till 253 milj. per år
medan antalet bussresor minskat (brist på bränsle och
däck).
Gaturenhållning och snöröjning utföres av Direktoratet
endast på de gator och platser, som är bredare än 26 m
och där på ett område, som liggger mer än 10 m från
husliven. Allt annat får fastighetsägarna ombesörja.
Av reningsanläggningar har på försök anlagts en med
biologiskt filter och en enligt aktiverat slammetoden,
men några resultat föreligger ännu ej. Användandet av
torv, framställd av kloakslam, som bränsle vid tre
sjukhus har stoppats på grund av förmodad hälsofara.
Fjorton sidor upptas av drifträkenskaper och
redovisningar.
I den sedvanliga specialuppsatsen, som föregår
årsberättelsen, behandlas detta år Köpenhamns city. Det
nuvarande Köpenhamns cityområde har utvecklats ur det
medeltida stadsområdet, som begränsades av murarna, men, att
beteckna cityt som medeltida är endast delvis riktigt, ty
då var Köpenhamn en, öppen stad med stora
gårdsutrymmen. Den täta bebyggelsen, som nu ofta har slumkaraktär,
uppstod efter de stora bränderna 1728, 1795 och 1807.
Stora ombyggnadsplaner föreligger och vid nybyggnader
genomföres ökade gatubredder med minimum 15 m, varav
två körfiler och två parkeringsfiler på 10 m och två
gångbanor à 2,5 m. I gengäld tillåter man högre byggnadshöjd.
Masstransportmedlen avviker runt cityt och man anser
att fotgängartrafiken gynnar handeln. För att underlätta
körtrafiken anser man parkeringshus önskvärda. Enligt en
lag om fredning av vissa byggnader av 1918, reviderad
1940, har staten möjlighet att bevara ej endast sådana
byggnader, som har ett högt nationellt kulturvärde, utan
även dem vilkas bevarande är av "väsentlig betydelse". Det
är då staten, som förvärvar byggnaden eventuellt genom
expropriation. Gunnar Kullström
Byggeriets retlige og ekonomiske Organisation, av
Axel H Pedersen. Gyldendal, Köpenhamn 1946. 311 s.
18 dkr.
Byggnadsverksamheten i Danmark har under detta
århundrade genomgått en väldig utveckling. Med hänsyn
härtill är det anmärkningsvärt, framhåller förf.
inledningsvis, att rättsreglerna på detta område, inom vilket den
dagliga omsättningen kan räknas i miljoner, icke blivit
föremål för en detaljerad behandling av den juridiska
vetenskapen, som ju har till uppgift att utforma och
belysa rättsreglerna och anpassa dem efter den skiftande
utvecklingen. Syftet med den nu föreliggande boken har
i första hand varit att utreda några av de spörsmål, som
möter den, som för första gången skall syssla med
byggen-skap i Danmark och beträffande vilka de juridiska
handböckerna ger för ringa vägledning.
Boken inledes med en intressant historik över
byggnadsverksamhetens utveckling i Köpenhamn. Tillkomsten av
järnvägarna medförde en betydande inflyttning till
städerna och skapade förutsättningarna för ett alltmera
tilltagande spekulationsbyggande. Sålunda steg antalet
smålägenheter i Köpenhamn från 174 000 år 1872 till 274 000
år 1879. Samtidigt ökade emellertid ledighetsprocenten
från s/4 % till över 8 %, vilket visar, att
byggnadsverksamheten urartat. Redan 1877 inträffade därför en
panikartad depression. Efter en återhämtning under åren 1882
—1886 följde en ny depressionsperiod fram till 1902, men
därefter vidtog en våldsam expansion, som så småningom
ledde till den stora byggnads- eller kanske rättare
bankkrisen år 1908, som skakade samhället i sina grundvalar
och medförde fallissemang för ett flertal banker och som
kulminerade i dåvarande justitieministern Albertis 15-
miljoners krasch i september samma år. Härigenom kom
byggnadsverksamheten i vanrykte, och detta ändrades icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
