Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 1 november 1947 - Högspänningsledningars egenskaper vid högfrekvensöverföring, av Herbert Elger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 november 1947
811
Fig. 2. Spänningsfördelning på ledning vid felanpassning.
Belastningsmotstånd Ri=4Z0; reflexionsfaktor /?.= -{-0,6;
frekvens ca 190 kpls; dämpning 0,2 N/km; ledningslängd
20 km. Ledningens mittdel är utelämnad. Märk de starka
stående vågorna i ledningsändan och deras ringa
återverkan på ingångsspänning och -impedans (Zi^Zo).
Dubbla faslinor:
Vid mycket höga driftspänningar på kraftledningar (över
ca 250 kV) användes ofta dubbla faslinor, som dock är
förbundna sinsemellan på många punkter utefter
ledningen. I praktiken är de parallellkopplade faslinornas
inbördes centrumavstånd b mycket mindre än avståndet till
jord och till andra faslinor. Om dessutom b > 4 d, kan
dubbelfaslinan betraktas som en enda faslina med den
effektiva diametern V 2 bd, om Z0 eller C skall beräknas.
Givetvis får denna effektiva diameter icke användas för
beräkning av ohmska motståndet.
Felanpassning vid mätningar
Vid felanpassning, dvs. 0111 ledningens
belastningsmotstånd på mottagarsidan icke är lika med
Zo, uppstår stående vågor på ledningen. Vid stark
felanpassning ökas dämpningen något på grund
av ojämn strömfördelning på ledningen och något
större strålningsförluster. Dessutom sjunker
verkningsgraden. Högfrekvensspänningens amplitud
utefter ledningen i ett sådant fall visas i fig. 2,
där ledningen är starkt dämpad och felanpassad
med ett belastningsmotstånd, som är mycket
större än vågmotståndet; 60 % av den vid
belastningsmotståndet ankommande spänningen
reflekteras. Den ankommande och den
reflekterade spänningen bildar genom överlagring den
visade stående vågen, som på grund av dämpningen
nästan försvinner i början av ledningen. Om
samma ledning anpassas, dvs. belastas med ett
motstånd lika med vågmotståndet, blir
spänningsfördelningen på ledningen identisk med den
övre streckade kurvan i fig. 2.
Vid dämpningsmätningar måste alltid hänsyn
tas till eventuell felanpassning, och de i
ledningens båda ändar uppmätta spänningarna får icke
utan vidare användas för dämpningsberäkning
enligt ekv. (1) eller (2). Vid mätning på långa
ledningar med relativt hög totaldämpning kan
felanpassningens inverkan på ingångsspänningen
i allmänhet försummas (kontroll: kortslutning i
mottagningspunkten). Mätspänningen Vm är
summan av ankommande pius reflekterad spänning.
I praktiken användes endast den ankommande
spänningen för dämpningsberäkning. Den är
Vs = j-f— (7)
1 + p
där reflexionsfaktorn är
i?m Zo
P = R^r?
(8)
Hm är belastningsmotståndet, som här antas vara
ohmskt, i mätpunkten. Vid kortslutning är
således p = — 1, vid öppen ledning p = + 1 och vid
anpassning p <== 0. Fortsätter ledningen bakom
mätpunkten, måste dess impedans givetvis
betraktas som parallellkopplad till mätmotståndet.
Är denna ledning återigen "oändlig", blir
mätpunktens reflexionsfaktor
Zo
2 R
m ~r
Zo
(9)
Vid felanpassning blir de stående vågorna
framför allt märkbara i ledningens mottagningsända.
Avståndet mellan deras noder är lika med halva
våglängden (icke hela våglängden, se fig. 2!).
Vid icke fullt homogena ledningar blir
ledningsförlusterna och således dämpningen beroende av
nodernas läge på ledningen. Om ett stort antal
noder förekommer, förskjutes dessa mycket
starkt längs ledningen, även om endast små
våglängdsändringar företas. I synnerhet vid
mätningar med felanpassning på ledningar med liten total
dämpning blir i detta fall den uppmätta
dämpningskurvan mycket ojämn och taggig. Även vid
starkt dämpade ledningar, se fig. 3, blir denna
skillnad märkbar, om man jämför kurvorna c 1
och c 2, som uppmätts vid anpassad resp. öppen
ledning.
Mätresultat
Mätningarna utfördes på en spänningslös 220
kV ledning av normalt utförande med följande
Fig. 3. Dämpning uppmätt
på en normal 220 kV
ledning; a två
parallellkopplade faser mot jord, tredje
faslinan jordad i båda
ändar, ledningen är
obelastad (öppen); b 1 faslina
mot jord, övriga faslinor
icke jordade; ledningen är
anpassad; b 2 som b 1,
men den ena
parallellig-gande faslinan är jordad i
början av ledningen; c 1
faslina mot jord, övriga
faslinor jordade i båda
ändar, ledningen är
anpassad; c 2 som c 1, men
ledningen är obelastad
(öppen); d fas mot fas,
tredje faslinan jordad i
båda ändar, ledningen
ungefär anpassad p ,= — 0,27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
