Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 5 mars 1949 - Matematikmaskiner, av Stig Ekelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
TEKNISK TIDSKRIFT
J 1
1 3 5 9 2
o i A Q 7
-— Fig. 11. Ackumulatorns princip.
4 5 0 8 9
figuren håller siffran 2, i det att tillhörande
flip-flop (nr 3 nedifrån) är i markeringsläge.
Kopplingen är vidare sådan, att en enstaka
elektrisk impuls, som över en sifferkabel ankommer
till räknaren längst till höger, återställer
flip-flop nr 3 i nolläge och ställer ut flip-flop nr 4 i
markeringsläge. Vi ha med andra ord utfört
additionen 2 + 1=3. Två impulser, som
anlända efter varandra, göra att räknaren går
fram två steg, Så att flip-flop nr 5 kommer i
markeringsläge: 2 + 2 = 4. Då räknaren går
från 9 till 0 utföres med hjälp av särskilda
kretsar en tiotalsöverföring till den mot närmast
föregående siffra svarande räknaren. Då ett
tio-siffrigt tal inmatas i en av Eniacs ackumulatorer,
sker detta så, att de mot de olika siffrorna och
mot tecknet, pius eller minus, svarande
impulsföljderna anlända samtidigt på sifferkabelns
elva ledningar; i ett första stadium arbetar varje
räknare oberoende av de övriga och i enlighet
med de impulser, som tillföras den, i ett andra
stadium utföras samtliga tiotalsöverföringar.
Då man vill lösa ett problem med Eniac är
första steget att välja en lämplig numerisk metod,
som spjälkar upp det ursprungliga problemet i
en följd av elementära räkneoperationer. Där-
efter måste hela räkneprogrammet planeras och
tillföras maskinen, så att denna i varje
ögonblick "vet", vad den har att göra. Detta innebär,
att man gör upp en "tidtabell", som anger de
operationer maskinen har att utföra under varje
additionstid. Från oscillatorn utsändes vid
slutet av varje additionstid en "programimpuls",
som är maskinens "trafikpolis".
Programimpulsen öppnar och stänger vägarna för de övriga
impulserna och kopplar på detta sätt om
maskinen för nästa additionstids operationer.
Grundprincipen för dessa omkopplingar är att i
vägarna finnas inlänkade elektronrör, vilka
göras elektriskt ledande eller icke-ledande
medelst positiva eller negativa impulser, som
påtryckas elektronrörens galler.
Vi skola betrakta ett enkelt
beräkningsexempel64. Vi anta, att det gäller att lösa
differentialekvationen dy/dx = y med
begynnelsevillkoren x0 = 0, y 0 = 1. Vi uppdela
integrations-området i lika intervall Aæ=0,01 och
approxi-mera derivatan dy/dx med förhållandet Ay/Ax
mellan inkrementen, så att Ay/Ax = y.
Utgående från de givna begynnelsevärdena x0> y<>,
finna vi då vid slutet av första intervallet
värdena = x0 + Ax = 0,01 och = y0 +
+ y„ Ax — 1 + 1 • 0,01 = 1,01. Dessa värden tas
som begynnelsevärden för andra intervallet, vid
vars slut vi finna x2 = + Ax = 0,02 och j/2 =
= y± + yl Ax = 1,01 + 1,01 • 0,01 = 1,0201 osv.
Fig. 12 visar hur dessa operationer utföras i
Eniac. Följande organ erfordras: initiating unit,
master programmer, tre ackumulatorer,
con-stant transmitter med card reader samt printer
med card punch. Programkablarna, sju till
antalet, löpa i figuren under ackumulatorerna,
sif-ferkablarna över dem. I initiating unit,
ackumulatorer och constant transmitter finnas
programkontroller, var och en försedd med dels en
in-och en utklämma för programkablarna, dels en
omkastare, som kan inställas på olika order
("re-ceive", "transmit" etc.). I uppkopplingen i
figuren anger ackumulator nr 1 efterhand de olika
{/-värdena: y0, yu y2 osv och ackumulator nr 2
PROGRAM LINES I. 2, 7.
PROGRAM LINES S, 4, 5, 6
Fig. 12. Uppkoppling av
Eniac för lösande av
differentialekvationen dyldx = gel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
