Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 27 augusti 1949 - Bergborrning med hårdmetall och dess ekonomi, va Gunnar Ryhre och Åke Kallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
TEKJiTSK TIDSKRIFT
borrnackar med uppstukad krage. För vertikal
borrning med %" borr stål användes för
hand-hållna maskiner som regel 82 mm och för
horisontal borrning med knämatade eller
teleskop-matade borrmaskiner 108 mm nacklängd.
För närvarande förhåller det sig så, att själva
borrstålet håller längre än hårdmetallskäret. Det
ligger därför nära till hands att göra försök med
lösa borrkronor och dylika har även gjorts. En
tillförlitlig skarv har dock ännu ej kunnat
åstadkommas. En lös borrkrona skulle medföra full
utnyttjning av borrstålet men troligen även en
ökning av kronbrotten, vilka numera är
sällsynta. För att begränsa skärdiametrarna vid
borrning av djupa hål med stora
bottendiametrar är det önskvärt att de nu pågående
försöken med skarvade borrstänger ger gott
resultat. De stora skärdiametrarna har nämligen
visat sig ha liten livslängd. Man skulle då även
kunna utföra långhålsborrning med
hårdmetall-skär.
Livslängd
Kassationsfallen för hårdmetallborr har
uppdelats i följande grupper: nackbrott (0—150 mm
från borrnacken); stångbrott (mellan 150 mm
från borrnacken och 150 mm från
hårdmetallskäret) ; kronbrott (0—150 mm från
hårdmetallskäret); hårdmetallbrott; diameterförslitning;
skärets förslitning; fastborrning. För närvarande
kan nämnas, att av förekommande
kassations-fall nack- och stångbrott vid borrning i normala
berg- och malmarter utgör ca 20 %,
hårdmetallbrott ca 65 % samt utslitna borr ca 15 %. De
tidigare förekommande kronbrotten, vilka ofta
förorsakats av felborrade spolhål, förekommer
numera sällan.
Hårdmetallens livslängd brukar anges i antalet
borrade meter och varierar väsentligt från fall
till fall. Det är därvid en mångfald faktorer, som
inverkar. Bergets borrbarhet torde spela den
största rollen, men är icke enbart avgörande.
Olika bergarter sliter hårdmetallen på olika sätt,
t.ex. förorsakar kvartsiter en kraftig
diameterslitning med åtföljande mindre livslängd på
hårdmetallborren.
Livslängderna varierar givetvis med olika
fabrikat men även för samma fabrikat kan
variationer mellan olika leveranser förekomma.
Man kan ej använda samma hårdmetallkvalitet
för alla bergarter. Hårdmetallens
sammansättning har måst ändras i vissa fall, t.ex. vid
borrning i blymalm. I marknaden
förekommer i huvudsak mejselskär, men även tre- och
fyrskär finns ehuru hittills i så liten
utsträckning, att man ej kan göra något uttalande om
deras hållbarhet. Borr med större skärdiameter
har mindre livslängd än de med mindre, i någon
mån beroende på att de ger en lägre borr
sjunkning. Vid speciellt stora skärdiametrar kan man
tänka sig att excentriska påkänningar kan
medverka till att sänka livslängden.
Hårdmetallskärets lämpligaste eggvinkel och
eggradie undersökes för närvarande. De
nuvarande standardserierna, som från början
utformades med 105° eggvinkel och 120 mm
eggradie, har hittills visat sig lämpliga vid borrning
i normalt gråberg. Vid borrning i svartmalm har
emellertid en minskning av eggradien till ca
90 mm givit väsentligt ökade livslängder på
hårdmetallborren. Vidare har konstaterats, att
eggradie och eggvinkel bör varieras med hänsyn
till borrmaskinstypen. Vid borrning med tyngre
maskiner har en ökning av eggvinkeln till 115°
och en minskning av eggradien till 60—90 mm
givit ökade livslängder. En felaktigt utförd
slipning kan avsevärt förkorta ett hårdmetallskärs
livslängd. När och hur en slipning skall utföras
framgår tydligt av hårdmetalltillverkarnas
föreskrifter, vilka bör följas.
För förstagångarna erhålles i allmänhet kortare
livslängder, vilket torde kunna förklaras med
att de utsättas för extra påkänningar vid
ansätt-ningarna. De följande gångarna håller bättre,
men sedan avtar livslängden med ökad
borrlängd. Undantag finns emellertid. Så har t.ex.
1 600 mm 1" borr vid borrning med KWT 72
givit sämre värden än övriga borrlängder under
samma förutsättningar. Möjligt är att
borrstångens egensvängningstal härvidlag har inverkat.
Vid stora skärdiametrar och tyngre maskintyper
såsom BH 70 och RWT 72 användes 1" borrstål,
i övrigt mest %"• Någon kortare livslängd på
hårdmetallborren till följd av den klenare
dimensionen har ej med säkerhet kunna
konstateras.
Lättare borrmaskiner ger större livslängder än
tyngre maskiner. Man kan förmoda att maskiner
utan mellanblock är gynnsammare för
hård-metallborrens livslängd på grund av att borren
utsättes för jämnare slagverkan och med tanke
på den högre borrsjunkningen, som erhålles med
dessa maskiner. Torrborrning förorsakar större
slitning på hårdmetallskäret och är även
ogynnsam på grund av att borrskäret utsättes för
högre temperatur. Normalt användes ett
lufttryck på ca 7 at ö. Ur flera synpunkter förefaller
detta vara ett lämpligt värde och det gäller även
för hårdmetallborrens livslängd.
Vid de företag, som startat med
hårdmetall-borrning, har man tydligt kunnat konstatera, att
borrens livslängd ökat med borrarnas växande
skicklighet och vana. Exempel finns på att ett
borrarlag uppnått dubbelt så stor livslängd hos
borren som ett annat, mindre vant borrarlag,
som borrat under liknande förutsättningar.
Borrarnas varsamhet vid behandling av borren
spelar även stor roll. I avsikt att öka intresset för
ett riktigt handhavande av hårdmetallborren är
det lämpligt att låta arbetarna betala en viss del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
