Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 oktober 1950 - Kolloidkvarn, av SHl - Radioaktiva spårämnen för bestämning av gashastigheter, av SHl - Indunstning med färg, av SHl - Radioaktiva krigsgifter, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
912
TEKNISK TIDSKRIFT
för ej stiger över bägarens kanter ens vid en
rotationshastighet på 5 000 r/m.
Apparaten har visat sig ge utmärkta suspensioner av
pulver med största kornstorlekar på 6—0,1 u. I allmänhet
körs den 1 h, ehuru dispersionen i regel är fullständig
efter 30 min. Temperaturen når jämvikt vid ca 70°C efter
ungefär 15 min. Bästa resultat uppnås, om pulvret först
blandas för hand med en liten kvantitet olja till en jämn
kräm. Vidare är tillsats av dispergeringsmedel (vätmedel)
en god hjälp, då bildning av agglomerat i kolloidkvarnen
härigenom kan undvikas (L Rosenfeld i Chem. Ind. 5 aug.
1950). SHl
Radioaktiva spårämnen tör bestämning av
gashastigheter. Gashastigheten i en Bessemer-konverter har
bestämts genom att införa en liten mängd radon genom
luftmunstycket, varvid gasprov togs på olika punkter i
konvertern. Dessa provs radioaktivitet fastställdes, varefter
gashastigheten kunde beräknas ur resultaten. Radonen
sattes till den heta luftströmmen med hjälp av en explosiv
laddning för att säkerställa snabbt införande av maximal
aktivitet.
Radonen inneslöts i fyra rör av guld, 0,75 mm i diameter
och 5 mm långa. De fästes vid änden av en elektrisk
tänd-hatt, som infördes i ett papprör innehållande 2 g Ballistite.
Vid sprängningen krossades guldrören, och laddningen
pressade in radonen i luftmunstycket. Tändningen skedde
med en strömbrytare placerad på provtagningsapparaten.
Denna bestod av en stor, cirkelrund, flat skål fylld med
vatten och försedd med 30 upp-och-ned-vända, vattenfyllda
kärl för gasproven. Under kärlen kunde en radiell arm
rotera, och genom denna infördes gas från konvertern i
provkärlen ett i taget.
Samtidigt som provtagningsarmen sattes i gång, tändes
sprängladdningen, varefter de 30 gasproven togs på 22 h.
Efter fem timmar (för uppnående av radioaktiv jämvikt)
bestämdes gasprovens radioaktivitet. Tidskalan
korrigerades både för den tid, gasen behövde för att passera
provtagningsröret och för ojämnheter i den handdrivna armens
rörelse under antagande, att gasströmmens hastighet var
konstant. Att detta verkligen blir fallet hade man
konstaterat genom förberedande försök (Iron Age 6 juli 1950).
SHl
Indunstning med färg. Kimrök ("carbon black") är en
nästan ideal svart kropp och en kolloid med stor
adsorptionsförmåga. Till följd av dessa egenskaper har den en
påtaglig verkan på temperatur, konsistens och
fuktighets-adsorption hos jordar. Det har visats, att både deras
minimum- och maximumtemperatur kan stegras genom
tillförsel av betydande mängd kimrök. Sedan flera år
tillbaka har man emellertid med stor framgång även
använt ett färgämne för att öka absorptionen av solens
strålningsenergi. Detta sker nämligen i industriell skala vid
utvinnande av kemikalier ur Döda havets vatten. I själva
verket har naturen utnyttjat i princip samma metod för
upprätthållande av detta havs avdunstningsjämvikt. Dess
vatten förhåller sig nämligen, som om det vore optiskt
svart.
Naturlig avdunstning och industriell indunstning är
emellertid två helt olika problem. Döda havet innehåller
ca 2 000 Mt kalium och är en praktiskt taget outsinlig
källa för magnesium och brom. Sedan 1930 har ett
israelitiskt företag utnyttjat dessa naturtillgångar för kommersiell
framställning av kaliumklorid genom en extraktionsprocess
baserad på indunstning med solvärme, fraktionerad
kristallisation och tvättning av det råa kaliumsaltet med
sötvatten. Brom och magnesium utvinns ur moderluten.
Man har två system av indunstningspannor, ett vid norra
och ett vid södra änden av Döda havet. Saltlösningen
rinner kontinuerligt genom dem under den varma årstiden,
då medeltemperaturen är ca 30°C. Ungefär hälften av
vattnet avdunstas, och koksalt utfaller; därefter går
vätskan till specialkonstruerade pannor, där karnallit
(KCl • MgCL • 6 H,0) utfälls vid en bestämd koncentration
(specifik vikt 1,33). Detta råsalt behandlas med kallt vatten
för att bortskaffa MgCL, och inblandad NaCl, varvid
kaliumklorid med en renhetsgrad på 96 % fås.
Genom utfällning av koksalt i de första pannorna blev
dessas bottnar snövita, varigenom blott den infraröda
delen av solljuset, som alltid absorberas av vatten, kunde
utnyttjas. Det synliga ljuset (ca 35 %) reflekteras nästan
fullständigt, men detta borde kunna undvikas genom att
färga vattnet, och man provade därför ca 300 olika
färgämnen. Härvid befanns naftolgrönt, dinatriumferrosaltet
av nitroso-2-naftolsulfonsyra, vara bäst. Vid en
koncentration av 1 : 300 000 och ett vattendjup på 20 cm
absorberades 90 % av solljuset i det synliga och kortvågiga
infraröda området. Utan färg kunde däremot nästan ingen
energi inom detta våglängdsområde utnyttjas i de grunda
indunstningspannorna. Genom färgtillsatsen ökades alltså
tillförd värmemängd med mer än 30 %.
Tre effekter, med vilka man från början icke räknade,
förbättrade resultatet ytterligare. Läckaget under
indunstningen är ungefär proportionellt mot indunstningstiden,
och när denna minskades, sjönk därför saltförlusterna.
Dessutom erhölls en skarpare gräns mellan koksalt- och
karnallitfraktionerna, vilket ökade processens effektivitet.
Kainallitavlagringarna blev också tjockare, vilket
underlättade uppsamling av saltet och minskade föroreningar
med damm. Med den använda mängden naftolgrönt erhölls
ingen märkbar färgning av kaliumkloriden. Det enda
verkliga problem, som uppstod genom den snabbare
indunstningen, var att bli av med koksaltet. Tidigare hade man
löst upp detta i vatten från Jordan under den kalla
årstiden, varvid pannorna kopplades i serie. Nu blev man
tvungen att i stället tvätta ur dem parallellt, vilket visade
sig utförbart vid god vattentillgång (Ind. Engng Chem.
mars 1950). SHl
Radioaktiva krigsgifter. Om användningen av
radioaktiva gifter inom krigföringen har ingenting auktoritativt
publicerats sedan Smyth-rapporten, vilken med några rader
antydde möjligheten till denna användning. En av
atom-projektets främsta vetenskapsmän, L N Ridenour, har nu
kringgått den nuvarande sekretessen kring dessa frågor
genom att citera en artikel, publicerad i Wien 1948 av den
österrikiske fysikern Hans Thirring.
Om 100 uranatomer utsätts för klyvning i en reaktor
frambringar de 61 atomer, vilka uppfyller ett av villkoren
för användning som radioaktivt gift, nämligen en
halveringstid som ligger mellan åtta dagar och ett år; under
denna gräns får gifterna för kort verkningstid och vid
längre halveringstider har de i regel för låg giftverkan.
De alstrade gifternas intensitet kan uppskattas till 250
curie per kW av reaktorns effekt och per månad.
Om nu ett radioaktivt gift utsprides på marken med en
täthet av 2 curie/m2, kan en människa, vilken befinner sig
i området, inom en halvtimme genom direkt inandning
absorbera den dödliga dosen, vilken uppskattas till 2 000
röntgen. Det är emellertid sannolikt, att det skydd, som
t.ex. vistelse inomhus ger henne, förlänger tidsfristen en
hel del. I jämförelse med spräng- och brandbomber —
vilka icke ger någon frist alls — måste därför de
radioaktiva gifterna anses vara ett relativt humant vapen.
Som en lämplig metod för giftets utpridning anges
blandning med sand till en halt av 0,5 % radioaktivt material.
En dos av 12 mg/m2 sand, vilken är helt osynlig, skulle
ge den ovannämnda tätheten av 2 curie/m2. För att göra
Manhattan obeboeligt skulle det räcka med 1 t sand. Den
inblandade mängden radioaktivt material kan reaktorerna
i Hanford producera på knappt fem dagar. Ändå blir
Ridenours slutsats den, att "det närmast är en besvikelse,
att den yta, som kan förgiftas med i dag tillgängliga
klyvningsprodukter är så liten — bara två eller tre storstäder
per månad"! (Bull. atom. Sci. juli 1950.) sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
