- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 81. 1951 /
1040

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 1 december 1951 - Hur Helsingfors-Olympiadens telefontrafik är ordnad, av Kai Finell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1040

TEKNISK TIDSKRIFT

Olympiagruppens utformning

Som redan tidigare nämndes blir den olympiska
automatstationen uppdelad i några mindre enheter, närmare
bestämt fyra. Man har icke velat gå till flera enär de
ofrånkomliga lednings- och apparatreserverna blir rätt
kostsamma, om centralenheterna är alltför många. Dessa fyra
stationsenheter blir nu placerade dels på Stadion, där de
flesta telefonerna finnes koncentrerade, dels i de i Tölö
och Centrum befintliga ordinära automatstationerna, och
slutligen i Kottby automatstation i närheten av den nya
Olympiabyn.

Varje telefon anslutes, i enlighet med gängse
telefontekniska principer, till närmaste stationsenhet oavsett vilken
olympisk funktionell eller administrativ avdelning som
förfogar över telefonen. De olika organisationsbyråernas
och -avdelningarnas välförståeliga önskemål om en
samlad numrering kan sålunda inte bifallas i så hög grad som
måhända ur bekvämlighetssynpunkt vore önskvärt. I detta
hänseende måste i sista hand en trafikutjämnande
fördelning och delvis även andra faktorer, som senare skall
beröras, bli av utslagsgivande betydelse.

Numren kommer att bli fyrsiffriga och från varje till
gruppen ansluten apparat kan man nå varje annan apparat
direkt genom att slå dennas nummer. Centraltonen
kommer att skilja sig från den allmänna centraltonen för att
den telefonerande genast skall vara medveten om att han
nyttjar en telefon, som inte är ansluten till det vanliga
stadsnätet.

Förbindelse med en till någon av de ordinära
stadsstationerna ansluten telefon kan ske genom att först slå siffran
0 och därefter det önskade abonnentnumret. I denna
riktning finns rikligt tilltagna utgångsvior.

I motsatt riktning, genom val av förslagsvis riktsiffrorna
05 i riktning från det allmänna stadsnätet in till
olympiagruppen, göres viorna däremot avsiktligt trånga. Avsikten
med detta är att en ohämmad, inkommande trafik inte
skall kunna åstadkomma överbelastning inom gruppen.

Om den inkommande trafiken är större än denna
inkommande ledningsvia tillåter, avbördas överskottstrafiken
automatiskt till en för hela gruppen gemensam
upplysningsplats, där telefonisterna svarar och förmedlar endast
de verkligt viktiga samtalen. Detta ställer givetvis rätt
stora krav på telefonisternas omdömesförmåga och
språkkunskaper, men då denna plats blir den enda i sitt slag i
hela gruppen, torde det inte möta oöverstigliga svårigheter
att skola upp tillräcklig och kompetent personal.

Denna upplysnings- och förmedlingsplats, som givetvis
får ett eget kortnummer inom gruppen, kan dessutom
utnyttjas av de få personer som kommer att tilldelas rätt
att bryta samtal.

Till den automatiska olympiatelefongruppen anslutes
nästan samtliga telefoner, som har med själva
organisationen och spelens genomförande att göra. Olympiabyn,
tävlingsplatserna, pressen och de olika olympiska
byråerna erhåller sålunda telefoner, som är anslutna till
gruppen i fråga. Undantag bildar endast tävlingsplatsen i
Tavastehus, där den moderna femkampen går av stapeln,
och seglarnas tävlingsplatser.

Seglingarnas intressen tillgodoses av en mindre
PBX-växel stationerad på seglarnas huvudkansli med
biapparater (anknytningar) på tävlingsplatserna och de tre
segelklubbar, som har hand om de löpande arrangemangen. Att
själva växeln har direkta förbindelseledningar till
olympiagruppen är självklart.

Med undantag för Olympiabyn är inte heller de olika
inkvarteringsplatsernas telefoner anslutna till
olympiagruppen, men tillfredsställande förbindelser kommer att
finnas utformade på liknande sätt som i seglarväxeln.

Huvudkontingenten av pressmännen kommer att
inkvarteras i hotell Domus Academica, där telefon finnes i varje
rum, och förbindelse utåt nås på samma sätt som i andra
hotell i staden, blott med den skillnaden att hänsyn tagits
till det stora behovet av fjärrsamtal och direkta
förbindelser med olympiatelefonerna.

De större tidningar och nyhetsbyråer, som upprättar egna
redaktioner i staden, kommer, om de så önskar, att
tilldelas telefoner anslutna till olympiastationen så att snabb
förbindelse kan påräknas med de ute på tävlingsplatserna
arbetande journalisterna, som likaledes har tillgång till
olympiatelefoner. Härigenom inbesparas en hel del direkta
ledningar mellan olika redaktioner och tävlingsplatserna.

Beträffande olympiastationens storlek förtjänar nämnas
att den utbygges för sammanlagt 1 500 nummer, fördelade:
500 på Stadion, 300 i centrum, 400 i Tölö och 300 i Kottby.

Beställning av fjärrsamtal

Beställning av fjärrsamtal från olympiagruppen sker
genom att slå ett enbart för olympiagruppen gällande
kortnummer, som leder till en speciellt för gruppen avdelad
noteringsplats på Rikstelefonstationen. Den telefonerande
uppger härvid sin telefons fyrsiffriga nummer och om
detta nummer är berättigat till fjärrsamtal kompletterar
noteringstelefonisten på beställningssedeln detta nummer
med ett speciellt riktnummer, som för
expeditionstelefonisten möjliggör direkt val in till olympiagruppen.

Ett försök att förbigå olympiagruppens
fjärrsamtalsnote-ring genom att från en olympiatelefon, som icke har
fjärr-samtalsrätt, beställa ett samtal via stadsnätet och den
vanliga allmänna noteringen på Rikstelefon, leder icke
till resultat. Expeditionstelefonisten kan ej expediera
samtal till fyrsiffriga nummer, ej ens om de föregås av det
tidigare nämnda för vanlig lokaltrafik till olympiagruppen
avsedda riktnumret 05.

Denna begränsning av olympiatelefonernas
fjärrsamtals-beställningsrätt har ansetts motiverad på grund av vissa
risker för missbruk, med inkasseringssvårigheter för
Rikstelefon som tråkig följd. Huruvida dessa risker faktiskt
föreligger i högre grad är svårt att bedöma, men på
ovannämnda sätt har man försökt minska dem så mycket som
möjligt.

Kontrollen av vilka nummer som verkligen har
fjärrsam-talsbeställningsrätt kan ordnas relativt enkelt och utan
användning av tidsödande kort- eller dylik kontroll, enär
antalet telefoner med fjärrsamtalsrätt kommer att bli
relativt begränsat. Det rör sig faktiskt om endast ca 1U av
samtliga olympiatelefoner och då kan man ju lätt
in-gruppera dessa telefoner i lätt igenkännliga
nummergrupper, t.ex. några bestämda hundratal eller enligt något
annat system, som är lika enkelt att hålla i minnet.

De för pressens behov avsedda olympiatelefonerna blir
självfallet alla inrangerade i dessa nummergrupper, enär
av tidnings- och andra redaktioner enligt gängse sed kan
fordras garanti för att samtliga avgifter blir erlagda.

Rundradions ledningsbehov

Rundradions ledningsbehov är av jämförelsevis intern
natur och saknar måhända intresse för andra än dem
som skall använda ledningarna och möjligen dem. som
skall se till att behovet blir tillfredsställt. En kort
orientering även i denna sak kan kanske ändå vara på sin
plats för att fullborda helhetsbilden.

Finlands Rundradio har förutom radiering av spelen för
den inhemska publiken även att räkna med ett avsevärt
antal direkta reportage per tråd till radiobolag spridda
snart sagt över hela världen. Huru förmedlingen av dessa
reportage är ordnad för fjärrledningarnas vidkommande
faller utanför ramen för denna uppsats, men jag skall här
i korthet skissera upp de problem, som är förknippade
med det erforderliga lokala "spindelnätet".

Inledningsvis vill jag nämna att det faktiskt, trots
Helsingfors obetydliga areal och tävlingsplatsernas
koncentration, rör sig om avsevärda sammanlagda
ledningslängder och jag vågar påstå, att liknelsen spindelväv
ingalunda är missvisande. Som bevis för detta påstående
önskar jag blott framföra att Finlands Rundradio, hittills, av
Helsingfors Telefonförening beställt 539 program- och
tjänsteledningar med en sammanlagd längd av i det allra
närmaste 3 000 dubbelledningskilometer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/1056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free