- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
685

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 augusti 1952

685

tallen, om elektronerna inte togs upp av syre. En
syretransport som är för långsam för att hindra angrepp kan
vara tillräcklig för att bortskaffa elektronerna, därför att
denna process sker på relativt stora ytor kring de känsliga
punkterna.

Anodreaktionen, katjonernas vandring ut i lösningen vid
en känslig punkt, och katodreaktionen, reduktion av syre
vid metallytan kring denna punkt, kan ske utan svårighet.
Jonernas vandring genom vätskan mot anod- och
katod-ytorna förhindrar nämligen uppkomsten av laddningar.
Uppfattningen att "hinn-teorin" och den elektrokemiska
teorin står i motsättning till varandra är tydligen felaktig
— de uttrycker i princip samma sak fastän på olika sätt.

Inhibitorer verkar genom att sänka den syretransport
som behövs för att ge en skyddande oxidhinna. För järn
i saltvatten fordras t.ex. mycket snabb rörelse för att
syre skall verka som inhibitor. Vanligen underlättar syre
tvärtom korrosionen, därför att de primära
korrosionsprodukterna, järn- eller zinkklorid, är lättlösliga. Vid
närvaro av natriumfosfat eller -hydroxid kan emellertid en
syretillförsel som annars är otillräcklig förhindra
korrosion därför att de katjoner som inte binds av syret
fasthålls av fosfat- eller hydroxyljoner.

Man har t.ex. kunnat visa att den osynliga skyddshinna
som uppstår på järn i natriumortofosfatlösning
innehållande syre består av gammaferrioxid och basiskt ferrifosfat.
Man har också funnit att fosfat fullständigt förhindrar
korrosion vid pH 7,2—10 vid närvaro av syre men inte när
detta är helt utestängt. Mängden fosfat eller annan
inhibitor måste ökas, om vätskan innehåller klorjoner.

Korrosion i vattenlösningar blir komplicerad genom
närvaron av hydroxyljoner som kan binda metalljoner under
vissa betingelser och på så sätt hindra korrosion.
Huruvida en lösning av natriumklorid eller -sulfat angriper
en metall beror huvudsakligen på lösningens
vätejonkoncentration, och denna kan ändras genom
begynnelsereaktionerna.

Föroreningar i en metall kan minska oxidhinnans
skydds-verkan högst betydligt. En koppar-aluminiumlegering som
först upphettats under mycket svagt oxiderande
betingelser visar t.ex. mycket större resistens vid följande
upphettning i syre än en som direkt utsätts för stark
oxidation. Orsaken härtill är att en hinna av ren aluminiumoxid
kan bildas i förra fallet, medan metallen i det senare får
ett ytskikt bestående av kopparoxid löst i aluminiumoxid.

Det bör emellertid framhållas att detta inte är den enda
orsaken till att orena metaller ofta angrips snabbare än
rena. Handelszink löses t.ex. snabbare i syror än ren zink
därför att de metalliska föroreningarna går i lösning och
sedan fälls ut på zinken och bildar katoder vid vilka väte
lätt frigörs (U R Evans i Nature 17 nov. 1951). SHI

Tyger av svensk hampa. De största svenska
hamp-odlingsområdena ligger i Mellansverige och på Gotland.
Hampan bearbetas i ett beredningsverk i Visby och ett i
Värmbol i närheten av Katrineholm. Vid det senare har
man nu tillverkat de första tygerna av svensk hampa.
Hampväv är framför allt hållbar och passar därför
utmärkt till möbeltyg, bilklädsel, borddukar, draperier och
handdukar.

Hampberedningsverket i Värmbol tar årligen emot ca
4 000 t hamphalm och ca 150 t hampfrö. Av det senare
används ca 90 t till utsäde, medan resten säljs som fågelfrö.
Halmen tröskas och rötes sedan i vatten av 30°C för
lösgörande av fibern. Efter sköljning manglas fiberknippena
och torkas i varmluft. Fibern frigörs helt från stjälken i
en bråkmaskin där vedämnet krossas. De små styckena,
skävorna, piskas sedan ur vid skäktningen. Härvid slås
också en avsevärd mängd fiber bort; den tillvaratas i
blån-renare.

Vid skäktningen fås tågor som bindgarnsfabriker och
repslagerier använder vid tillverkning av bättre bindgarn
och tågvirke. En viss del går också till spinnerierna, me-

dan blånorna, som är den största posten, helt och hållet
levereras till bindgarnsfabrikerna. Av den allra bästa tågan
tillverkas nu vävgarner som används i hampväveriet.

För närvarande kan man i utlandet köpa vissa kvaliteter
hampfiber som är bättre än den svenska. Denna är t.ex.
betydligt mörkare till färgen än den italienska, men den
svenska fibern har enligt repslageriernas uppfattning minst
lika god styrka som den italienska.

Tillverkningen i hampväveriet i Värmbol är ännu liten
och har närmast karaktären av experimentdrift. Största
orsaken till att man satte i gång den var att intresset för
svensk hampa väntades minska efter kriget. Vidare är
hampodlingen inte självbärande utan stöds av staten, och
man ville försöka göra den oberoende av subventioner.
Man har nu fått fram tyger av god kvalitet.
Färgningspro-blemet har lösts, och man kan därför utom råväv erbjuda
mönstrade tyger. Den i Värmbol tillverkade väven uppges
vara stadig, ha jämn struktur och en yta med vacker
lyster. Hampväv är något dyrare än bomullstyg men har
i gengäld större hållbarhet (O Jtjngsveden i Textil &
Konfektion juni 1952). SHI

Betongtekniken vid dammar i USA. Under de senaste
tio åren har man i USA vid många tillfällen konstaterat
betongförstörelse, beroende på att alkalierna i
portland-cementet reagerat med vissa kiselhaltiga beståndsdelar i
sand- och stenmaterialen. Fenomenet yttrar sig som
expansion hos betongen med åtföljande sprickbildning samt
försämring av hållfasthet, elasticitet och beständighet. Ett
omfattande, samordnat forskningsprogram har uppgjorts för
att utröna omständigheterna vid förstörelseprocessen och
finna åtgärder till förebyggande av skadeverkningarna.

Reaktionerna kan förhindras genom att man använder
cementsorter med låg alkalihalt eller genom att en del av
portlandcementet ersättes med vissa kiselhaltiga och
alu-miniumhaltiga puzzolaniska material. Till dessa räknas
bl.a. vissa leror, lerskiffrar, diatomacéjord, vulkaniska
tuffer, pimpsten, masugnsslagg och flygaska.

Den ökande användningen av puzzolaniska material har
aktualiserats av höjda priser och relativt knapp tillgång
på portlandcement under andra världskriget. Puzzolanerna
har visat sig vara ett effektivt hjälpmedel mot
alkalireak-tionerna, samtidigt som man fått en minskad
värmeutveckling i betongen. Även andra fördelar kan hänföra sig till
användningen av puzzolaner, t.ex. större draghållfasthet,
ökat motstånd mot sulfatangrepp, förbättrad töjbarhet,
beständighet och täthet.

Den puzzolanmängd som användes att ersätta
portlandcement varierar från 10 till 30 "Vo av cementvikten,
beroende på egenskaperna hos puzzolanmaterialet och det
ändamål som avses. I Hungry Horse Dam innehåller
ce-mentet i massbetongen 30 lo/o flygaska.

Användningen av betong med lufttillsättning har ökat
snabbt sedan år 1938. En tillsättning av luft med 3—5 *°/o
förbättrar beständigheten och arbetbarheten, samt
minskar temperaturstegringen och separationen. Dessutom ökas
hållfastheten hos magra blandningar samtidigt som
brist-fälligheter i dåligt graderade stenmaterial utjämnas.
Fördelarna av lufttillsättning uppväger de nackdelar som
medföljer, såsom obetydlig ökning av torkningskrympning,
ökning av luftporer i formytan och hållfasthetsminskning hos
feta blandningar.

Ett flertal metoder och apparater har utvecklats för att
mäta lufthalten i färsk betong och luftmätning i en eller
annan form användes på de flesta arbetsplatser.
En ny och sinnrik metod för betongtillverkning, som på
senare år har fått en vidsträckt användning, är
Prepakt-metoden (Tekn. T. 1951 s. 58). Denna består i att man först
fyller formarna med ren och välgraderad singel och
därefter pumpar in ett speciellt injekteringsbruk i
luftmellanrummen mellan stenarna. Bruket utgöres av finsand,
portlandcement, ett puzzolaniskt filler och ett visst patenterat
groutingmedel. Prepakt-betongen kommer att innehålla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:42:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1952/0701.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free