Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1952 - Byggrationalisering i Schweiz, Frankrike och Västtyskland, av Evert Strokirk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 oktober 1952
893
de maskinella hjälpmedlen har produktiviteten
icke ökat sedan före kriget, vilket ju också är
förhållandet i vårt land.
Kranar ,
Kranarna synes vara obligatoriska i alla tre
länderna. Att de skiftar i storlek, kapacitet och
konstruktion säger sig självt, och här kan icke bli
fråga om någon systematisk katalogisering.
Intresset för utveckling av befintliga krantyper
ävensom konstruktion och utprovning av nya är
påfallande, och kranfabrikerna ägnar nu rätt
ingående studier åt byggnadsverksamheten för att
få den bästa anpassningen. Ofta påtalas dock
byggnadsfackmännens relativt ringa intresse för
att omforma det traditionella byggandet med små
enheter, som icke fullt passar krantransporterna,
till större enheter. Samtidigt söker man, främst
genom lättare typer, tillgodose det mindre
bostadsbyggandets behov (fig. 3).
Leveranstiden för de standardiserade kranar
som finns till salu i alla tre länderna är endast
ett par veckor eller en månad.
Specialutformningar (exempelvis stora portalkranar) fordrar
ett par tre månader.
De största vid vanliga husbyggen använda
kranarna har en maximal lyftkraft av 5 t ined en
utliggning av 5—6 m. Största räckvidden synes
ligga på 20 m, men då är lyftkraften endast ca
1,2 t. För de enkla kranarna är en lyftkraft på
upp till 2 t och en största räckvidd av 10 m
vanligast. Lyfthöjden på kranarna synes det icke
erbjuda några svårigheter att klara, och även
vid hus på 10—11 våningar hissas materialet upp
med krän.
De större kranarna går på skenor, som ligger
parallella med husets fasad (fig. 4). Där husen har
stor bredd och de lyfta elementen stor vikt, så att
lyftkapaciteten hos en krän icke är tillräcklig,
brukar två kranar användas, som arbetar på
vardera sidan av huset. I ett fall, i Thionville, där
husen hade placerats med tanke på att
kranarnas kapacitet bäst skulle utnyttjas, har i vissa
moment ända till fyra stora kranar kunnat
arbeta på samma bygge med endast två spår.
Mindre kranar, monterade på gummihjul eller
larvfötter, förekommer i ganska stor
utsträckning, och dessa kompletterar då ofta de stora
skenbundna kranarna genom att arbeta på
husets "baksida". Stationära kranar förekommer
i vissa fall, då huset har nära kvadratisk form,
samt vid trånga gator.
Med kranarna utförs praktiskt taget alla
transporter. Vanligtvis ställs kranen upp först av allt
på byggnadsplatsen, varigenom man kan lasta
av betongblandare, cementsilor, arbetsbodar och
allt sådant, som redan från början kommer till
bygget. Ibland utföres även schaktningen med
kranen, varvid lämpliga gripskopor påmonteras.
All betonggjutning sker med hjälp av kranar,
Fig. A. Större krän på skenor parallella med husfasaden
( Frankrike ).
varvid basker av olika konstruktion användes.
Fördelen med denna gjutmetod säges bl.a. vara
att man icke, som vid kärrning av betongen, är
nödsakad bygga ställningar, eller använda det
formsatta bjälklaget vid gjutning av bl.a. väggar
och pelare.
Distributionen av murstenarna synes däremot
endast i Schweiz ha fått en rationell lösning. Där
har murstensfabrikerna skaffat för deras
material avpassade "korgar" för en last på 2—3 t.
Korgarna lastas vid fabriken och lyftes där på
bil, som var det vanligaste transportmedlet. Vid
bygget tar kranen hand om bördan, som antingen
placeras direkt hos muraren på ställningen (all
murning sker inifrån) eller i förråd, utan att
avlastning sker. Sedan korgarna tömts går de i
återtransport till fabriken.
En originell transportanordning, som lär ha fått
relativt stor spridning i Tyskland, speciellt vid
låga hus, är en katapult som slungar murstenar
från markplanet upp till det plan där murning
pågår. Apparaten är inställbar för varierande
stenvikt och kasthöj d.
Svårigheten med kranar ligger som bekant i att
få dem effektivt utnyttjade. Detta ställer stora
krav både på arbetsledaren, men också på husets
projektor, som bör utforma det så att
byggelementens storlek avpassas med tanke på kranens
lyftkapacitet. I dessa avseenden kan man
konstatera ganska stora brister, och ännu tycks man,
trots kranarnas dominans, inte ha funnit den
idealiska lösningen. Särskilt vid senare delen av
byggnadstiden, då stommen är färdig men ännu
en hel del transporter erfordras till
stomkom-plettering, inredning m. m., blir ofta kranens
kapacitet icke utnyttjad. En annan olägenhet är
också att man, då taket är pålagt, måste ta in
materialen genom fönster eller balkongdörrar.
Tyskarna har sökt lösa detta problem genom
en kombination av kranar och enkla hissar.
Dessa masthissar av allra enklaste slag, med ett
enkelt spel fraktar vikter på några hundra kilo.
Man organiserar då bygget så att kranen instal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
