Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 25 november 1952 - Andras erfarenheter - Klorering av vatten, av SHl - Talloljaestrar för färg och fernissa, av SHl - Användning av pläterade metaller, av SHl - Våta varor i plasthöljen, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 november 1952
1009
kvalitet. I vanliga fall räcker 5 mg/1, men starkt förorenat
vatten kan fordra 10 mg/1 eller mera. Tidsintervallen
mellan klortillsatserna beror på lokala förhållanden. Vid
de flesta stora ångkraftverken i Storbritannien kloreras
kondensorernas kylvatten under en period på 10—15 min
var tredje timme. Hela processen regleras automatiskt av
en doseringsapparat försedd med urverk.
När kylvattentillgången är begränsad, låter man vattnet
passera genom ett kyltorn, där dess temperatur sänks, så
att det kan användas på nytt. Först på senare år har
man beaktat att en intensiv biologisk verksamhet
försiggår i kyltorn. Livsbetingelserna för bakterier är
idealiska — värme, ljus och luft är tillgängliga — och
trävirket i kyltornets gallerverk blir därför täckt med ett
lager av nitrifierande bakterier som oxiderar ammoniak
och organiska föroreningar.
Det är uppenbarligen fördelaktigt att så långt möjligt
utnyttja oxidationen i kyltornet, då den annars måste
göras med klor. Betänker man att fullständig oxidation
av ammoniak kräver tiofaldiga vikten klor, inser man
värdet av bakteriernas arbete. Det bör därför vara
lämpligt att låta råvattnet passera genom kyltornet innan det
används. Bakteriekulturerna i kyltornet får naturligtvis
inte bli så stora, att de hindrar vattnets fördelning. I
praktiken inträffar detta sällan, den ringa klormängd
som kommer med kylvattnet från kondensorerna är
vanligen tillräcklig för att hämma bakteriernas förökning
(H PrRTE i Chemistry & Industry 24 maj 1952). SHl
Talloljaestrar för färg och fernissa. Det har visat sig
att talloljaestrar med sorbitol (Tekn. T. 1952 s. 962) har
särskilt önskvärda egenskaper. Syntetiska torkande oljor
framställda av sorbitol och syror från torkande oljor är
överlägsna motsvarande naturliga oljor i torkhastighet och
ger segare och hållbarare skikt med bättre adhesion. De
största fördelarna uppnås emellertid med sorbitol blandad
med andra polyalkoholer. Produkter framställda av
sorbitol tillsammans med glycerol eller pentaerytritol visar
sålunda en användbarhet som inte har uppnåtts med någon
polyalkohol ensam.
Tallolja består till största delen av hartssyror och
halvtorkande fettsyror vilka lätt kan överföras till goda och
billiga bestrykningsmedel genom förestring med
polyalkoholer. Sådana estrar betraktas vanligen som torkande oljor
eller utdrygningsmedel för sådana, och man förbiser ofta
att de i själva verket är hartsesterfernissor framställda på
sådant sätt att hartssyraestrar och torkande oljor bildas
samtidigt.
Vid användning av en viss polyalkohol kommer därför
estrarnas beteende vid torkning och deras viskositet att till
stor del bestämmas av förhållandet mellan mängderna
harts- och fettsyror i talloljan. Liksom andra oljor
innehållande hartssyror kan tallolja förbättras genom tillsats
av maleinsyraanhydrid, fenolharts eller snabbtorkande
oljor före förestringen.
På grund av sin vanligen höga hartssyrahalt fordrar
tallolja relativt hög förestringstemperatur (275—285°C).
Härvid faller reaktionsblandningens syratal snabbt till ca 30,
men sedan bara långsamt. Vill man framställa en produkt
med syratal 20 eller mindre, är det därför bäst att byta
ut 20—40 o/o av sorbitolen mot en annan polyalkohol.
Laboratorieförsök har visat att produkten får bästa
egenskaper med 80 °/o sorbitol i polyalkoholblandningen, men
önskar man uppnå ett syratal på bara 10, är det bäst att
sänka sorbitolhalten till 60 °/o.
I blandning med sorbitol kan man använda glycerol eller
pentaerytritol beroende på om man vill ha en produkt med
låg resp. hög viskositet. För tallolja med relativt hög
fett-syrahalt är dock pentaerytritol avgjort bättre än glycerol,
därför att torktiden för dess estrar är ungefär densamma
som för sorbitolestrarna.
Det är nödvändigt att utföra förestringen i inert atmosfär,
om man vill ha en ljus produkt. Dennas färg bestäms då
huvudsakligen av den använda talloljans. I de flesta fall
sker mycket liten färgändring vid estrifieringen, men man
kan få produkter som ibland är ljusare, ibland mörkare än
utgångsmaterialet.
Sorbitol- och sorbitol-pentaerytritolestrars viskositet är
hög och närmar sig pentaerytritolestrars, medan analoga
glycerolestrars är mycket lägre. Som kan väntas av den
låga halten starkt omättade fettsyror och den höga
harts-syrahalten sker filmbildningen långsamt för alla inte
modifierade talloljaestrar (E G Ford Jr & M D Brëwster i
Paint, Oil & Chemical Review 14 aug. 1952). SHl
Användning av pläterade metaller. Vid framställning
av metallkombinationer använder man ofta relativt tjock
plätering (Tekn. T. 1951 s. 401). Detta förfarande ger
nämligen till skillnad från elektrolytisk metallbeläggning
ytskikt som inte spricker eller flagar av vid böjning eller
hamring av materialet. I USA tillverkar nu en snabbt
växande industri pläterat material. Olika firmor har olika
specialiteter; en gör t.ex. blypläterat stål och koppar, en annan
kopparpläterat stål (magnetiskt eller omagnetiskt). Totalt
produceras ca 45 000 t/år pläterat material i USA.
Blypläterade metaller används i åtminstone tio olika
industrier av vilka kemisk industri är den största
förbrukaren. För denna är bly fortfarande den mest använda
korrosionsresistenta metallen, och genom att ge den en
kärna av stål eller koppar avhjälper man dess brister i
hållfasthet. Vid kylning eller värmning av korroderande
vätskor, framför allt svavelsyra, används med fördel
rörslingor av blypläterad koppar. Blyt förhindrar korrosion,
och kopparn förbättrar värmegenomgången.
Kopparpläterade metaller efterfrågas nu av både civila
och militära förbrukare. De används för ungefär samma
ändamål av båda. Den största fördelen med
kopparpläte-ring är att man sparar koppar. Man räknar med att
åtgången minskas med 80 °/o för produkter som kan göras
av pläterat material. Dettas största användningsområde är
för ändamål där snabb bortledning av värme fordras eller
god elektrisk skärmning önskas, t.ex. i elektronikapparater.
Efter senaste världskriget fick det också stor användning
till kokkärl och inom livsmedelsindustrin.
Före Korea-kriget gick ca 50 °/o av tillverkad
koppar-pläterad metall till kokkärl medan ca 10 °/o användes inom
livsmedelsindustrin; nu går största delen till
rustningsindustrin. Kopparpläterat stål används i gasturbiner för delar,
i vilka värme skall fördelas så snabbt som möjligt, och i
robotprojektiler till delar som kommer i beröring med
korroderande vätskor. En stor artikel (ca 1 200 t/år) är
kopparpläterat magnetiskt stål med låg kolhalt. Det används
till höljen för radar- och radioutrustning som
störnings-skydd (Business Week 16 aug. 1952). SHl
Våta varor i plasthöljen. Pickles packad med sin lag i
påsar av genomskinligt plastfolium kom i marknaden i
USA 1939. Under kriget kunde detta förpackningssätt inte
användas i brist på material. Det återupptogs emellertid
genast efter kriget och har sedan fått stor användning.
Sådana produkter som surkål, ostron, salt makrill, salt sill
och oliver saluförs nu i mjuka, hopsvetsade, vattentäta
plastomslag försedda med på folien tryckta
flerfärgseti-ketter. Trycket är vanligen placerat mellan två skikt
Plio-film (hydroklorkautschuk). Detta material är fullt
vatten-och gastätt, elastiskt och mycket segt och ger starka
svetsfogar utan bindemedel. I Sverige har sill packats på detta
sätt i ett par år.
För förbrukaren har förpackningar av denna typ fördelen
att varan blir lätt tillgänglig i snabbköpsaffärer, att den är
fullt synlig genom sitt omslag och att förpackningarna kan
göras små — lagom stora för en person. Dessutom kan
påsarna inte sprida lukt och är fullständigt vattentäta;
de är oömma och därför lätta att hantera och förvara.
Ibland kan de användas som omslag för andra varor sedan
deras innehåll förbrukats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
