Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 21 september 1954 - Silkscreen — stenciltryck i stark utveckling, av Thorbjörn Vikander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
778
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Press för silkscreentryck
med fast räkel och fram- och
återgående duk; hastighet 1 800
tryck i timmen, format 89 X 114,
62 X 96 och 55 X 76 cm. Pressen
är avsedd för böjligt material
och kan förses med automatisk
i- och avläggare.
föll nämligen i glömska och dök inte upp förrän
i slutet av 1800-talet. Man vet inte med säkerhet
var metoden först återupptogs, i Tyskland,
Japan, England eller Frankrike. Samuel Simon i
Manchester tog 1907 ut patent på processen, som
den är utformad i dag.
I USA finns emellertid armbindlar, fanor och
standar som tryckts med silkscreenmetoden
redan 1906.
Det första världskriget medförde stora
framsteg inom tekniken och även silkscreentrycket
utvecklades då. År 1915 uttogs det första
patentet på fotostenciler och 1920 kom
pigment-pappersmetoden. De Autremont uppfann
snitt-filmstencilen 1930. Silkscreenpressen uppfanns
1921, men den första praktiskt användbara
maskinen — Selectasine-maskinen — vars
uppfinnare var E A Owens i Californien, togs i bruk
först 1925.
Under 1930-talet upptäckte konstnärerna
silk-screenmetodens möjligheter. De använde med
förkärlek den speciella lim-tuschstencilen, som
ger artisten möjlighet att ined sitt eget manér
påverka stencilen och trycket. Guy Maccoy i USA
var den första soin utställde konstnärliga
seri-grafier.
Det andra världskriget medförde ytterligare ett
uppsving för silkscreenförfarandet. I USA
uppskattades omsättningen på sådant tryck 1950 till
ca 200 M$.
Utvecklingen i Sverige har varit relativt
blygsam. De första silkscreenföretagen här dök upp
på 1930-talet i form av dekorations- och
reklamateljéer.
Användning
Silkscreenmetoden används för tryckning av
textilier, tapeter, lampskärmar, vimplar,
affischer och skyltar. Vidare begagnas det för
askfat och för bil- och radioskalor av glas eller
plast. Även direkttryck på glas och flaskor
förekommer (Tekn. T. 1953 s. 583), dock högst i två
färger, då eljest den offsettryckta etiketten
ställer sig mer ekonomisk. Enligt en i USA under
senaste världskriget utarbetad metod trycks
ledare för elektriska strömkretsar enligt
silkscreenförfarandet med elektriskt ledande färg på
ett icke ledande underlag, såsom steatit (Tekn.
T. 1947 s. 661, 743; 1953 s. 14, 376; 1954 s. 10).
Stencil
I princip finns fem olika typer av stenciler
eller metoder att framställa dessa. För industriellt
ändamål används mest fotostenciler eller
pappers- och snittfilmsmetoderna. Konstnären
använder för sina serigrafier oftast
lim-tuschmetoden.
Snittfilmsmetoden
Denna metod används för enklare utföranden
som plakat och skyltar, där man har stora
bokstäver och figurer. Den nyaste snittfilmen är
Nu-eller Profilm som består av två lager
sammanhållna av ett gummilim. Det ena lagret utgörs
av ett brunt papper och det andra lagret är en
transparent lackhinna.
Originalet eller teckningen görs i full skala. En
bit snittfilm placeras ovanpå teckningen med
lackhinnan uppåt. Därefter skär man ut t.ex.
texten i lackskiktet, men lämnar pappersbasen
orörd. Efter skärningen avlägsnas de utskurna
lackhinnepartier som skall trycka. Därefter
läggs en på ram uppspänd silkeduk över det hela
och man antingen stryker fast lackskiktet eller
fäster det med en särskild vätska på dukens
undersida Man vänder så ramen och drar
försiktigt bort pappersbasen. Lackhinnan sitter då fast
i duken som en stencil och kan användas för upp
till 10 000 tryck. Metoden kräver stor skicklighet
hos stencilskäraren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
