Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 14 december 1954 - Andras erfarenheter - Ammoniering av superfosfat, av SHl - Bättre metoder för tillverkning av hydrazin, av SHl - »Klorendo»-föreningar till mögelmedel och eldsäker plast, av SHl - Framställning av azelainsyra, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1100
TEKNISK TIDSKRIFT
ciumfosfat i såväl vanligt superfosfat som
trippelsuperfos-fat är dikalciumfosfat och monoammoniumfosfat. Vid
am-moniering av vanligt superfosfat till mer än 2,3 °/o
reagerar dessa produkter med kalciumsulfat till ett mer basiskt
fosfat och ammoniumsulfat
NH4H2PO, + CaSO, + NH3 =CaHPO, + (NH4)2S04 (1)
2 CaHPO, + CaS04 + 2 NH3 = Ca3(P04)2 + (NH4)2S04 (2)
Dessa reaktioner sker även vid ammoniering av
trippel-superfosfat, men omsättningens storlek begränsas i detta
fall av tillgången på kalciumsulfat som vanligen är bara
1—4 °/o. Vid större ammoniering sker i stället reaktionerna
NH4H2P04 + NHS = (NH4),HP04 (3)
3 CaHPO, + 2 NH3 = Ca3(P04)2 + (NH4)2HP04 (4)
Av dessa förlöper (3) med tämligen stor hastighet under
normala betingelser medan (4) starkt påverkas av
temperaturen.
Man har funnit att dikalciumfosfat med 5 % vattenhalt
vid 60°C absorberar ca 11 °/o och vid 70°C ca 41 °/o av
den ammoniakmängd som det tar upp vid 100°C. Av dessa
iakttagelser framgår att man måste ta hänsyn till
reaktionstemperaturen när man vill uppnå hög ammoniering.
Av stor betydelse är vidare det fasta materialets täthet,
partikelstorlek, struktur och vattenhalt.
Vid en undersökning fann man sålunda att effektiviteten
vid ammoniering av vanligt superfosfat till en
ammoniak-halt av 300 g/kg P203 växte från 70 till 96 °/o när fosfatets
vattenhalt ökades från 1 till 7 °/o. Vid minskning av dess
partikelstorlek från 2,5 till 0,1 mm växte
absorptionseffek-tiviteten från 84 till 100 °/o. Ammoniakabsorptionen
försvåras givetvis om superfosfatet är tätt och hårt.
Förlängning av reaktionstiden visade sig ha mycket liten
inverkan på absorptionseffektiviteten. Höjning av
reaktionstemperaturen från 50 till 9Ö°C vid ammoniering av
vanligt superfosfat till 350 g/kg P203 hade praktiskt taget
ingen inverkan på absorptionen. Vid ammoniering av
trippelsuperfosfat till 250 g/kg P205 gav emellertid höjning
av temperaturen från 65 till 100°C ökning av absorptionen
från 79 till 90 %>. Utspädning av vanligt superfosfat med
andra gödselmedel till en 10—10—10 biandgödsel ändrade
inte materialets förmåga att absorbera ammoniak.
Analys av ammonierat vanligt superfosfat, lagrat 30 dygn
vid 30°C, visade att minskningen av halten vattenlöslig
fosforpentoxid och ökningen av dess halt citratolöslig är
proportionell mot mängden absorberad ammoniak. När
dennas mängd i vanligt superfosfat uppgick till 300 g/kg
P205 var halten vattenlöslig P2Os 33 °/o och halten
citratolöslig 6 %>. För trippelfosfat var motsvarande siffror 58
resp. 10 °/o vid en ammoniering till 100 g/kg P205 och
förblev praktiskt taget konstanta vid ökning av fosfatets
am-moniakhalt (R Kumagai, H F Rapp & J O Hardesty i
Agricultural & Food Chemistry 6 jan. 1954 s. 25). SHl
Bättre metoder för tillverkning av hydrazin. Vid Ohio
State University har man arbetat med en metod för
framställning av hydrazin ur ammoniak och klor (Tekn. T.
1951 s. 691). Som mellanprodukt bildas härvid kloramin
vilken reagerar med ammoniak till hydrazin och klorväte.
Utbytet av hydrazin uppgavs tidigare till bara 30 °/o av det
teoretiska.
Man har emellertid nu erhållit över 80 °/o utbyte genom
att utföra kondensation av kloramin i flytande ammoniak.
De första experimenten utfördes vid — 78°C, men man
fann senare att hydrazinutbytet kan ökas genom
användning av mindre kloraminkoncentration och högre
temperatur. En bireaktion, som leder till bildning av
ammonium-klorid, är huvudorsak till förlusten av hydrazin. Man har
erhållit gott utbyte av kloramin vid reaktion av klor och
ammoniak, och väntar därför att metoden skall ge gott
resultat när de bästa betingelserna för
kloraminkondensa-tionen utretts.
Enligt Raschig-metoden (Tekn. T. 1951 s. 691) erhålls
hydrazin genom reaktion mellan natriumhypoklorit och
ammoniak. Vid University of Illinois har man bytt ut
na-triumhypokloriten mot terf-butylhypoklorit för att
studera reaktionsmekanismen mera i detalj. Man har bl.a.
funnit att kloramin kan erhållas om
ammoniakkoncentra-tionen regleras mycket noga.
Vidare har det visat sig att kloramin kan bringas att
reagera med primära och sekundära aminer eller polyminer
till enkla mono- och dialkylhydraziner. Dessa reaktioner
väntas bli användbara för kommersiell tillverkning av
hydrazinderivat (Chemical & Engineering News 12 apr.
1954 s. 1448). SHl
"Klorendo"-föreningar till mögelmedel och eldsäker
plast. En grupp av organiska ämnen, som man börjat
framställa i halvstor skala i USA, har givits beteckningen
klorendoföreningar ("chlorendic compounds") därför att
deras kemiska namn blir något komplicerade.
Klorendo-anhydrid heter nämligen egentligen
1,4,5,6,7,7-hexaklor-dicyklo-(2,2,/)-5-hepten-2,3-dikarboxylanhydrid.
Klorendoanhydrid fås genom reaktion av
hexaklorcyklo-pentadien med maleinsyraanhydrid enligt Diels—Ålder.
Motsvarande syra erhålles lätt ur anhydriden genom
hydrolys med vatten, och anhydriden kan återfås genom
avvattning av syran vid förhöjd temperatur.
Redan 1946 fann man att en förening av
hexaklorcyklo-pentadien och maleinsyra ger plaster, som inte bara har
samma goda egenskaper som alkyderna utan dessutom
betydligt större eldsäkerhet. Fortsatta undersökningar har
visat att klorendoanhydrids och klorendosyras starkt
halo-generade dicykloheptengrupp har anmärkningsvärd
stabilitet. Då föreningarna vidare innehåller reaktiva grupper
kan man av dem lätt framställa ett stort antal derivat av
vilka många kan bli av kommersiell betydelse genom sin
tålighet för hög temperatur.
Man har vidare funnit att flera derivat av
klorendoanhydrid är utmärkta mögelmedel. Av särskilt intresse är
N-etyl-merkuri -1,2,3,6 - tetrahydro -
3,6-endometano-3,4,5,6,7,7-hexaklorftalimid och den analoga N-fenylföreningen. De
har, enligt uppgift med utmärkt resultat, prövats i
fältförsök av Gladiolus-odlare.
Det viktigaste användningsområdet för
klorendoföreningar tycks emellertid för närvarande vara framställning av
polyesterplaster, antingen av syran eller anhydriden.
Produkterna används kommersiellt vid tillverkning av
eldsäkra hartser. Estrar av klorendosyra och
klorendoanhydrid har visat sig lovande som tillsatser till
smörjmedel för extremt höga lagertryck. Man håller på att
undersöka anhydridens och vissa av dess derivats
lämplighet för impregnering av tyger. De kan nämligen göra
sådana av bomull eller andra cellulosafibrer eldsäkra och
mögelsäkra (Chemical & Engineering News 1 mars 1954
s. 873). SHl
Framställning av azelainsyra. Det har länge varit känt
att man vid oxidation av oljesyra får pelargon- och
azelainsyra
CH8(CH2)7CH : CH(CH2)7COOH + 2 02->
oljesyra
CH3(CH2)7COOH + HOCO(CH2)7COOH
pelargonsyra azelainsyra
Animaliskt fett är därför en lämplig råvara för
azelainsyra som under och efter andra världskriget fått en
betydande användning till speciella smörjmedel och som
tillsats till vanliga smörjoljor (Tekn. T. 1954 s. 874).
Vid oxidationen behövs fyra syreatomer per molekyl
oljesyra, och det gäller för tekniken att göra dem
tillgängliga så billigt som möjligt. Som oxidationsmedel har man
huvudsakligen använt salpetersyra, kromsyra och ozon.
Vidare har man utarbetat en metod vid vilken bara en
atom syre per oljesyramolekyl används; den härvid er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
