- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
373

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 april 1955

373

chargematerial, men i några fall används oxider eller det
rena elementet. Joniseringskaminarens temperatur kan
varieras mellan 100 och 2 500°C. Den del av det förångade
materialet, som når isotopfickorna, varierar från några få
procent till 50 %> för olika element. För isotoper med lågt
ångtryck föredras fickor av grafit; lättflyktiga isotoper
uppsamlas bäst i vattenkylda kopparfickor. Vid lämpligt
valda betingelser stannar nära 100 %> av det material, som
når fickorna, i dessa.

Vid joniseringen erhålls övervägande envärda joner av
vilka 1 Ah motsvarar 0,0373 gatom. Vid en jonström på
100 mA kan man därför per timme separera t.ex. ca 26 mg
Li med masstalen 6 och 7, 358 mg Mo med masstalen 92,
94, 95, 96, 97, 98, 100 eller 772 mg Pb med masstalen 204,
206, 207, 208. Alla isotoperna fördelas härvid i olika fickor
efter deras mängdförhållande i det naturliga materialet.
En jonström på 100 mA betyder att 10® joner passerar
genom spektrografen på 10~9 s.

I Oak Ridge separeras för närvarande följande element:

Li B C Mg Si S Cl K Ca Ti V Cr

Fe Ni Cu Zn Ga Ge Se B Rb Sr Zr Mo

Ru Pd Ag Cd In Sn Sb Te Ba La Ce Nd

Sm Gd Hf W Re Ir Pt Hg TI Pb

Bara Eu, Dy, Er, Y, Lu och Os samt ädelgaserna har
hittills inte kunnat separeras. Av de sex första har man ännu
inte framställt lämpligt chargematerial, och för
ädelgaserna användbara uppsamlingsfickor har inte konstruerats
(C P Keim i Nature 15 jan. 1955 s. 98). SHl

Filter för ultrafiltrering. Ett material, som
ursprungligen framställts på uppdrag av Army Chemical Corps för
identifiering av biologiska stridsmedel, består av icke
närmare angivna cellulosaprodukter och är nu tillgängligt i
form av 0,15 mm tjocka folier. Det är poröst med en total
porvolym på 80 %>. Folierna kan användas för
frånfiltre-ring av även mycket små bakterier då de kvarhåller
partiklar t.o.m. mindre än 2,5 [x.

Porernas mellanväggar sägs inte vara stort mer än ett
molekyllager tjocka och antalet porer är ca 5 • 107 per cm2
varigenom filtreringshastigheten blir stor. Folier för
behandling av vätskesuspensioner har 0,5 u porvidd och de
för aerosoler 0,8

Vid arbeten med bakterier kan dessa odlas på folierna,
identifieras och studeras. Analysresultat kan erhållas på
mycket kortare tid än med gängse metoder, t.ex. vid
biologisk kontroll av vatten på 16 h. Bakterierna på foliens
yta kan utfodras väl och jämnt med bara några droppar
kulturmedium. Enligt uppgift har folierna visat sig
användbara även vid studium av kolloidala system såväl i
vätske- som gasfas (Chemical & Engineering News 24 jan.
1955 s. 362). SHl

Förgasningsbrännare för olja. Som en koncentrerad
värmekälla för industriellt bruk kan användas en
förgasningsbrännare för olja, fig. 1. Oljan sprutas in i en eldfast
förgasningskammare, i vilken även förbränningsluft blåses
in. Genom ejektorverkan av luftströmmen sugs heta gaser
tillbaka till förgasningsrummet från själva brännaren,
varigenom förgasningen går snabbare än vad den skulle göra
med enbart kalluft (Tekn. T. 1952 s. 44). Brännarens
värmeeffekt är ungefär 100 MW/m3 (86 Mkcal/m3h). Gas-

Fig. 1. Sektion av
förgasningsbrännare.

hastigheten i brännarutloppet är mycket hög, i regel
omkring 150 m/s, ibland t.o.m. upp till 450 m/s (Business
Week 22 jan. 1955 s. 86). Wll

Torr citrussaft. I USA indunstar man nu apelsin- och
grape fruit-saft till torrhet i kommersiell skala. Produkten
är ett vid rumstemperatur hållbart kristallpulver som löst
i vatten lär vara jämförbart med den ursprungliga
fruktsaften i smak, utseende och näringsvärde. Den behöver
sålunda inte lagras i kylrum och innehåller 96 %> av den
färska fruktens vitamin C. Dessutom är den mycket
lättare och tar mindre plats än hel saft.

Det torra koncentratet framställs genom snabb
indunstning av saften i mycket högt vakuum. Den anläggning,
som nu är i gång, producerar 900 t/år kristallpulver
(Chemical & Engineering News 31 jan. 1955 s. 412). SHl

Andras erfarenheter

Ängkraftverkens flygaskeproblem. Den stora
energiproduktionen i ångkraftverk och den övervägande
användningen av kol som bränsle gör att det blir stora mängder
aska att ta hand om. Man har uppskattat "produktionen"
av kolpulveraska i USA till ca 5,5 Mt/år för den 1953
utbyggda ångturbineffekten ca 69 000 MW. I framtiden blir
dock mängden flygaska avsevärt mycket större. Man har
uppskattat ångturbineffekten 1963 till ca 132 000 MW, och
med hänsyn till att de nva kraftverken i större
utsträckning än nu blir hänvisade till koleldning, emedan olje- och
gasproduktionen inte synes kunna öka så mycket,
uppskattar man mängden flygaska till ca 15 Mt/år. Vid denna
beräkning är även hänsyn tagen till en uppskattning att
ca 2 000 MW av den utbyggda turbineffekten skulle alstras
i atomkraftverk i USA vid denna tidpunkt.

Det enklaste sättet att bli av med flygaskan är att
använda den till fyllning. De arealer som kan disponeras för
sådant ändamål, helst i kraftverkens närhet, är emellertid
begränsade. Ett kraftverk av nutida storlek kan per dag
producera flygaska, motsvarande ca 1 000 t torrsubstans.
I regel kan man räkna med att 1 t torr flygaska upptar
volymen 1.05—1,25 m3, så att årsproduktionen av flygaska
från ett sådant kraftverk skulle kräva ca 400 000 m3
utrymme. Kostnaden för borttransport av flygaska var 1948
enligt uppgifter från 52 olika företag i genomsnitt 0,60 $/t,
men torde 1953 uppgå till ca 0,85 $/t.

Såväl på grund av svårigheterna att finna lämpliga
platser för askans tippning som på grund av de kostnader
som belastar borttransporten är det ett stort aktuellt
önskemål att finna områden för nyttig användning av flygaskan.

Flygaskans sammansättning och även kornstorlek kan
givetvis variera i viss utsträckning. Som gränsvärden för den
kemiska sammansättningen i viktprocent för flygaska
tillvaratagen i elektrofilter eller i elektrofilter kombinerade
med mekaniska avskiljare har enligt olika källor erhållits
följande gränser:

SiO„ ................................17 —64 34 —48

A12Ö3 ..............................10 —58 17 —30

Fe„03 ..............................2 —27 6,6—26

Ca*0 ................................0,1 —15 1 —10

Mg O ......................0,1—5 0,5—1,6

Ti 0„ ................................0,5 — 2,8 —

P205" ................................0,07—47 —

SoJ..................................0,12—24 0,2— 3,6

oförbränt ......................0,4 —36 1,5—20

För flygaskans fysikaliska egenskaper har följande
angivits. Specifik vikt varierar mellan 2,18 och 2,63 g/cm3 och
specifik yta mellan 2 900 och 2 500 cnr/g.
Kornstorleks-undersökningar visar att övervägande delen av askan är
mindre än 20 [.i. Vid siktanalys har man fått 62—89 %
mindre än 44 [i.

Det är framförallt inom byggnadsindustrin man söker
användningsområden för flygaskan (Tekn. T. 1950 s. 844,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free