- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
687

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30 augusti 1955

69,7

det gäller att hålla brandpremien nere. Olika
brandfarliga hanteringar inom en industri har
olika tariffer. Finns inte en brandvägg, kan t.ex.
en snickarverkstad med dyr premie "smitta ner"
hela fabriken.

Hur mycket skall man då sektionera? Här finns
inga allmängiltiga bestämmelser. Bedömningen
får ske från fall till fall och här finns ett visst
motsatsförhållande i åsikter.
Försäkringsbolagens brandinspektörer och brandcheferna går
ganska hårt på sektioneringen för att minska
brandriskerna, medan driftsfolket, som vill ha
överblick och rörlighet, i viss mån kämpar emot.
En monteringsverkstad i en flygplansindustri
t.ex. är omöjlig att sektionera, och det finns
andra industrier, som på samma sätt för
tillverkningens skull måste röra sig med stora
enheter. En regel är dock att i möjligaste mån
begränsa enheterna. Den nödvändiga
sektioneringen mellan hanteringar av olika riskgrader bör
kompletteras med ytterligare brandväggar, där
dessa inte är störande för driften. Ett memento
är den nämnda branden vid General Motors, där
en "brandsäker" byggnad utan sektionering helt
härjades av eld.

Bjälklag

En naturlig sektionering i flervåningsbyggnader
är bjälklagen, och där gäller det att se till, att
dessa verkligen blir brandbarriärer utan
svagheter. Elden får ej sprida sig från en våning
till en annan genom hisschakt eller trapphus och
därför måste dessa vara inklädda med
brand-säkra väggar.

När en byggnads utrustning efteråt
kompletteras, ser man ofta exempel på att man glömmer
bort den brandskyddande förmåga som
bjälklagen har. Dras nya hissar eller transportdon
genom flera våningar, bör de klädas in med
brandsäkra väggar. Om man tar upp en öppning
i ett bjälklag mellan två våningar, bör man
begränsa lokalernas storlek i den ena eller
eventuellt i båda våningarna med brandsäkra väggar.

Trapphusen kommer även in i bilden, då det
gäller utrymningsvägarna. De bör vara
brandsäkra både med tanke på att personalen skall
kunna ta sig ut och att brandkåren utan
svårighet skall nå eldhärden. En grundregel är, att det
skall finnas minst två utrymningsvägar från
varje lokal och varje våning så placerade, att de
ger bästa chanser till en snabb evakuering. Även
i mindre fabriker bör man utom huvudtrappan
också ha en reservtrappa med brandsäkra
väggar. Brandstegar kan man möjligen lita till, om
det är fråga om små lokaler eller ett litet antal
personer.

Även enplansfabrikerna har sina
utrymningsproblem. Det är en dålig lösning att folk vid
brand skall hoppa ut genom fönstren, även om
det skulle råka vara ganska kort till marken, och

det gäller att få tillräckligt antal utgångar. För
övrigt får man inte glömma, att en
specialverkstad inbyggd mitt i verkstaden, t.ex. för målning
eller lackering, skall ha minst två utgångar.

Elementbygge

Elementbygge har sina speciella
brandskyddsproblem, både när det gäller enplans- och
fler-plansfabriker. Det vid enplansfabriker alltmer
tillämpade systemet med monterbara
takkonstruktioner av siporexplattor med strängbetong
ger fullt brandsäkra fabriker. Då det gäller
fasaderna, bör man som regel försöka få
byggnadselement, som är helt obrännbara, till
skillnad mot bostadshusen, där man i vissa fall
till-lämpar lätta byggnadselement med stomme av
trä, som förses med brandhärdig beklädnad.

Vid flervåningsbyggnader, som utföres av
monterbara element, har man en rad
stabilitetsproblem, som måste få sin speciella
uppmärksamhet. Stommen som helhet bör vara
sammanfogad på sådant sätt, att den blir stabil även vid
brand. Man måste se till att de olika elementen
ger gott brandskydd, t.ex. olika typer av
monterbara bjälklag. Väggelement bör som nyss
berörts vara brandsäkra. Men har man bara ögonen
riktade på dessa brandfrågor och löser alla
detaljer rätt, kan man med elementbygge uppnå
bra resultat.

Brandskyddsproblem i bergverkstad

I allmänhet tror man kanske, att
bergverkstäderna är de minst riskabla ur brandsynpunkt.
Det förhåller sig ungefär tvärtom. Ingenstans
måste brandföreskrifterna vara så rigorösa som
för ett bergrum. Här om någonstans gäller det
att sektionera, och även om någon skulle
hesi-tera inför de kostnader och svårigheter regeln
om utrymningsvägarna drar med sig, får man
ändå inte göra avkall på
säkerhetsanordningarna. Två utrymningsvägar och därmed två
angreppsvägar för brandkåren är villkor även för
bergrum. Svårigheterna för brandkåren att nå
eldhärden kan bli särskilt stora i en
bergverkstad, bl.a. genom den instängda röken. Då en
lagerlokal i berg nyligen projekterades och
brandskyddet kom på tal hördes invändningen,
att det rörde sig om föga brandfarligt material.
Det enda som kunde brinna var emballaget av
trä. När problemen i samband med en brand
närmare skärskådares, enades man emellertid
om att lokalerna inte bara skulle delas in i
brandsäkra celler utan skyddet borde också
kompletteras med en sprinkleranläggning.

Ordning på arbetsplatsen

Industribyggarens ansträngningar att välja
brandsäkra material måste fullföljas även vid
inredningen av byggnaden. Det händer, att en i
och för sig förstklassig fabrik med allt tänkbart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:31:11 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0707.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free