Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 29 maj 1956 - Apparatuppbyggnad för hög funktionssäkerhet, av Hilding Björklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 maj 1956
525
överslagsrisken ökar. överslagsrisken är för
höjder under ca 15 000 m och spänningar lägre än
300 V relativt ringa men kräver ändock viss
försiktighet med t.ex. skarvdon. För att eliminera
bekymren i samband med flygning på hög höjd
monterar man ofta apparater antingen i
trycktäta kärl eller i flygplansutrymmen med
övertryck. Kylning av trycktäta kärl erbjuder
speciella problem.
Drifttekniska åtgärder
Den som använder elektronisk materiel skall
även vidta vissa försiktighetsåtgärder för att
minska felfrekvensen så mycket som möjligt.
Man kan normalt uppdela felen i två klasser,
dels katastroffel, t.ex. brott i en
ledningsförbindelse eller glödtrådsbrott i elektronrör och dels
gradvisa fel eller en med tiden gradvis skeende
försämring av funktionen. I senare fallet har
man vissa möjligheter att förutsäga den
tidpunkt, då marginalvärdet för funktionen
uppnås. Tidigare torde rörfel till 75 % bestått i
katastroffel, men läget är nu bättre. En
felprognos har därför numera större chanser att
stämma. Man uppmäter därvid under drift emission
och isolation hos varje rör kvarsittande i
apparaten för att undvika påfrestningar på rör och
hållare vid rörbyten. En välkonstruerad apparat
skall vara försedd med mätuttag för dylika
kontrollmätningar. Undersökningar har visat att det
är möjligt att förutsäga tidpunkten för rörbyte
åtskilliga tiotals timmar i förväg.
Reservmateriel bör, innan den lägges i lager, gå
i drift under normala betingelser så länge att
startperioden med dess större felfrekvens
avverkas. Speciellt gäller detta elektronrören, för
vilka vanligen föreskrivs att de före leverans
skall ha körts 50 h; på senare tid har man i en
del fall funnit det nödvändigt att öka tiden till
500 h (långtidsrör).
För att driftledningen skall ha möjlighet att
bedöma driftegenskaperna hos den elektroniska
materielen fordras en tillfredsställande
rapportering om driftavbrott eller andra iakttagna
svagheter. Förutsättningen härför är förandet av
driftjournaler och servicerapporter ur vilka skall
kunna utläsas drifttid mellan uppkommande fel
hos komponenterna, felets orsak och art och
vilka åtgärder som vidtagits. Komponentens
plats i schemat skall anges och speciellt för
elektronrör skall det felaktiga röret märkas med
Fig. 5. Systemuppbyggnad
med separata reservenheter;
beteckningar som i fig. 4.
Fig. Systemuppbyggnad med hel systemreserv för
manuell inkoppling; Al—.43 huvudenheter. Bl—B3
reservenheter, FI felindikator.
apparatnummer, platsnummer i apparaturen,
summa drifttid samt felyttring. Det insamlade
materialet bearbetas med statistiska metoder för
bedömning av felfrekvensen. Rör och andra
komponenter skall undersökas laboratoriemässigt för
att man skall kunna konstatera svagheterna.
Föredömlig i detta avseende är den tidigare
nämnda serviceorganisationen för de civila
flygbolagen i USA, ARINC (Aeronautical Radio Inc.),
som arbetar för att höja kvaliteten och
pålitligheten hos de elektroniska utrustningarna.
ARINC sammanställer erfarenheterna
beträffande rören, dels för tillverkare av apparater och
för flygbolagen med rekommendation av
pålitliga rörtyper och lämpliga kretsapplikationer
och dels för rörtillverkare, som dessutom
bereds tillfälle att undersöka felorsakerna.
Samarbetet har pågått i 10 år och resulterat i
avsevärda förbättringar. Man anser sig ha nedbringat
felfrekvensen under drift till mindre än 2 % per
1 000 h.
Reservsystem
Då det är omöjligt att uppnå en
funktionssäkerhet på 100 % måste man räkna med en
viss grad av sannolikhet för att fel uppstår. För
att ändå gardera sig mot denna osäkerhet
återstår möjligheten att ersätta den felaktiga delen
med en reservdel och göra detta utbyte så snabbt
som möjligt (Tekn. T. 1955 s. 511).
Alltefter behovet av funktionssäkerhet kan
denna ersättning ske manuellt, varvid man måste
räkna med en viss avbrottstid, eller helt
automatiskt, varvid avbrottstiden kan göras så kort
att i praktiken inget avbrott kan märkas. Det är
en hel del faktorer, som inverkar på huruvida
manuell eller automatisk ersättning skall väljas,
t.ex. tillgång till personal för övervakning och
den avbrottstid som kan tillåtas.
I ett system vars funktionsduglighet garderas
med reservutrustning kan antingen hela
systemet dupliceras, fig. 4, eller också varje enhet för
sig, fig. 5. Driftpersonalens uppmärksamhet
påkallas genom funktionsindikatorer. Den senare
systemlösningen är i allmänhet
ändamålsenligare och billigare eftersom man kan hålla större
reserv för de enheter, hos vilka felfrekvensen
t.ex. på grund av slitage fordrar detta.
Felindikatorerna kan förses med automatik så
att de vid vissa gränsvärden med
reläutrustningar själva kopplar in reservutrustningen. En
alarmsignal påkallar driftpersonalens
uppmärksamhet för utbyte av den felaktiga enheten. Man
har emellertid därmed också infört en viss kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
