Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 10 - Hänt inom tekniken - Kärnteknik vid CTH - Västerbergslagens Ingeniörsklubb - Internationella Anrikningskongressen i Stockholm - WPC:s sektionsmöte i Belgrad 1957 - TNC: 5. Några ordpar och ordgrupper, av JW
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kurserna har provisorisk karaktär men beräknas
kunna fortsättas under kommande år. Man vill
genom dem även skaffa sig erfarenheter, då det
gäller att organisera undervisningen inom
reaktorområdet på längre sikt.
Västerbergslagens Ingeniörsklubb hade 617
medlemmar den 1 januari 1957. För 1957 är Per Ekman
ordförande och Lennart Faxö sekreterare.
Internationella Anrikningskongressen i
Stockholm, International Mineral Dressing Congress
(Tekn. T. 1956 s. 239), som hålles den 18—21
september 1957, skall öppnas med ett solent
öppningssammanträde i Konserthuset. Alla tekniska
diskussioner försiggår på KTH, där även Kårhuset skall
stå till deltagarnas disposition för måltider och
avkoppling.
Vid kongressen skall diskuteras ca 25 rapporter
från följande sju ämnesgrupper: mineralstruktur,
krossning och målning; siktning, sortering och
mekanisk anrikning; magnetisk separation; röstning
och sintring av järnmalm; flotation; kemiska
anrikningsmetoder; anrikning av uranmalmer.
Officiella kongresspråk är engelska, franska och
tyska; simultantolkning till dessa tre språk
anordnas. Damprogram arrangeras.
Den 22—26 september anordnas studieresor i
Mellansverige, Nordsverige, Norge och Finland.
Upplysningar om kongressen erhålles genom
International Mineral Dressing Congress,
Sekretariatet, Näckströmsgatan 1IU, Stockholm C.
WPC:s sektionsmöte i Belgrad 1957. Vid det
11 :e sektionsmötet inom Världskraftskonferensen
(WPC), som hålles i Belgrad den 5—11 juni 1957,
skall i första hand behandlas tekniska och
ekonomiska aspekter på elkraften i underutvecklade
länder. Vid konferensen framlägges ca 70 rapporter,
varav 8 från Sverige. Studieresor anordnas i
samband med konferensen.
Preliminärt program med anmälningsblanketter
och övriga upplysningar erhålles från Svenska
Centralkommittén för Internationella
Ingenjörskongresser, K. Vattenfallsstyrelsen. Postfack. Stockholm 1.
/tnc
5. Några ordpar och ordgrupper
Ejektor och injektor. Dessa båda ord kommer från
latinet och betyder egentligen utkastare och
inkastare. Denna betydelseskillnad bör avgöra valet
mellan dem. Båda orden användes för
strömnings-transportdon arbetande enligt strålpumpsprincipen.
Denna princip innebär att en genom ett munstycke
e.d. sprutad gas- eller vätskestråle rycker med sig
och därigenom transporterar omgivande gas eller
vätska och ev. därav burna partiklar. Det
vanligaste av de två orden är injektor, och ett typiskt
fall är den injektor (ångstrålpump) med vilken
vatten, medryckt av en ångstråle, matas in i en
ångpanna. Ett typiskt fall av ejektor är avgasejektorn.
använd för att evakuera en av en
förbränningsmotor driven centrifugalpumps sugledning med
hjälp av avgaserna från motorn; här suges luft från
det inre ut i det fria, medan nyssnämnda injektor
tryckte vatten in i ett slutet rum. Ibland är det
emellertid inte så lätt att skilja på in och ut, t.ex.
om strålpumpsprincipen användes för
strömnings-transport från ett slutet rum till ett annat, eller om
transporten (av spån, halm e.d.) sker från det fria
och åter ut i det fria. I sådana fall bör orden
injektor och ejektor undvikas, och i stället bör sägas
strålpump om ordet pump är tillämpligt (se TNC 25
s. 32), eljest fläkt, blåsare, matare, ibland
transportör m.m. med lämpliga förleder, t.ex. spånfläkt.
Brinn- och bränn-. Det intransitiva verbet brinna
och det transitiva bränna heter båda på tyska
"brennen" och på engelska "burn". Detta har gjort
att i svenskan ordet bränna ibland blivit använt där
det borde ha varit brinna. Man har talat om en
lampas "bränntid" i st.f. brinntid, om antal
"bränntimmar" osv. I brännpunkten för en konkav spegel
eller en konvex lins samlas strålarna;
benämningens förled kommer av bränna i betydelsen alstra
en brännande hetta, "det bränns" i brännpunkten.
En varas brinnpunkt — inte "brännpunkt" — är
den lägsta temperatur vid vilken den vid
antändning fattar eld och fortsätter att brinna vid fritt
lufttillträde. Denna term och definition finner man
i 1951 års oljeutrednings förslag till förordning om
skydd mot brandfarliga vätskor m.m., där följande
två termer också definieras. Flampunkt är den
temperatur vid vilken en vara flammar till utan att
dock fortsätta att brinna. T ändpunkt är den
temperatur till vilken en vara måste upphettas för att
den av sig själv skall fatta eld utan att antändas av
någon låga eller annan tändimpuls. — Sådana ord
som bränngas, brännolja, brännved är logiskt fullt
berättigade, eftersom det här är fråga om ett
transitivt bränna, i betydelsen förbruka till
uppvärmning eller belysning.
Formning, formgivning, tillformning, utformning.
Att forma en sak är att ge den form. Inom
tekniken har emellertid forma och formning fått en
mycket speciell betydelse: att av sand e.d. tillverka
en gjutform för något. Formgivning innebär
framför allt en fantasiens, ritpennans, penselns
verksamhet (när ordet inte helt enkelt användes i
betydelsen form), och utformning kan betyda
detsamma. Om man söker ett ord lämpligt att ställa
bredvid avskiljning och hopfogning som rubrik för olika
grupper av bearbetning i t.ex. en verkstad, finner
man att formning alltför lätt kan misstydas,
formgivning passar inte, och utformning har alltför
obestämd innebörd. TNC har därför föreslagit
tillformning, som alltså i dessa sammanhang skulle
betyda att genom gjutning eller plastisk bearbetning
ge ett föremål form, ev. för vidare formändring
genom avskiljning (klippning, svarvning m.m.) eller
hopfogning.
Dispersion, suspension, stamning. TNC 14,
Färg-och lackteknisk ordlista, definierar dispersion som
en blandning bestående av två faser där den ena
fasen bildar partiklar i den andra,
sammanhängande fasen, och anger suspension vara en dispersion
av fasta partiklar i (oftast flytande) medium. Man
erhåller en suspension genom uppslamning av t.ex.
lera i vatten. Liksom resultatet av att ett ämne löses
i vatten kallas en lösning kan resultatet av att ett
ämne (upp) slammas i vatten, eller överhuvudtaget
en suspension, kallas en uppslamning eller kortare:
en stamning. Detta ord är bekvämt och synes bättre
lämpat för praktiska förhållanden än det mera
vetenskapligt klingande suspension. JW
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
