Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 32 - Vanadinverket i Otanmäki, av Martti Merenmies - Atomsfären vid månens yta - 250 000—400 000 t konstgödsel till vägrenar - Sovjetunionens elkraftproduktion - 1 Mt fosforsyra till gödsel - Ett brunkolsgasverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Flytschema för vanadiriutvinningen.
mans med glaubersalt i en kulkvarn, där
godset blandas och ytterligare mals. En elevator
lyfter det finmalda godset till en
kulrullnings-trumma i sjätte våningen.
Trumman är 5 m lång och har en diameter
på 1,8 m. I denna insprutas glaubersaltlösning
som kommer i retur från verket. I trumman
bildas kulor, som går över en i
utmatnings-ändan inbyggd sikt, varigenom man reglerar
storleken på de kulor, som skall matas in i
ugnen. För små kulor transporteras på
returband till trummans inmatningsända.
De färdiga kulorna matas in i en schaktugn
med runt tvärsnitt, i vilken temperaturen med
oljebrännare hålles vid 1 200° C. Schaktet är
10 m högt, och runt det finns på en viss nivå
brännkammare varifrån de heta
förbränningsgaserna blåses in i ugnen.
Hela ugnen är fylld med kulor och
beskickningen vilar på ett utmatningsbord; detta är
i mitten försett med en excentrisk kon, som
underlättar utmatningen när bordet roterar.
Från ugnsbottnen blåses luft in i ugnen. Luften
skall dels kyla färdigsintrade kulor och
därigenom förvärmas, dels fungera som
oxidationsluft i ugnens övre del. Både magnetit och
vanadin oxideras fullständigt och det bildas
sinter av hematit, innehållande femvärdigt
vanadin. Från glaubersaltet härrörande
natriumoxid reagerar med detta femvärda vanadin så
att vattenlösligt natriumvanadat bildas.
Beskickningen är basisk och därför har ugnen
infodrats med magnesittegel. Dess olika
temperaturzoner kontrolleras med termoelement
och regleras genom variation av mängden olja,
förbränningsluft och oxidationsluft samt av
inmatningshastigheten för kulorna.
Över utmatningsbordets kanter faller de heta,
färdigsintrade kulorna ned i en sluss, som
hindrar oxidationsluften att tränga ut. Med en
hundbana förs sintern ånyo upp till sjätte
våningen, där en skaktransportör fördelar den
till lakningsbehållarna. Dessa är nu 20
stålcylindrar som går genom hela byggnaden.
Varje lakningsbehållare rymmer 80 t sinter,
som lakas med varmt vatten under flera dygn.
Vattnet pumpas enligt motströmsprincipen och
koncentrationen av vanadin i det stiger.
Lösningen pumpas till förrådsbehållare i
bottenvåningen och den urlakade sintern tas ut
genom en bottenlucka och transporteras till ett
förråd för att sedan säljas till järnverk för
järnframställning. Det bör nämnas att
Otan-mäki-sintern är fosforfri varför dess
användning intresserar bl.a. svenska tillverkare av
högvärda stålkvaliteter.
Från lakningssystemet fås en lösning som
innehåller 15—20 g/1 vanadin. Den pumpas
till reaktionsbehållarna, där vanadinsyra fälls
ut med svavelsyra vid koktemperatur.
Lösningens natriumvanadat hydrolyseras, och det
bildas en fällning, som huvudsakligen består av
vanadinsyra men även innehåller en del
na-triumsalter. Efter utfällningen filtreras, och
filtratet förs till förrådsbehållare, där det
neutraliseras och en del av vattnet avdunstas,
varefter det användes vid kulrullningen. På detta
sätt går en del av glaubersaltet tillbaka i
processen.
Sista steget i Otanmäkis vanadinprocess är
smältning av vanadinsyrafällningen i en
flamugn, i vilken filterkakan kontinuerligt matas
in och smälts vid 800—900° C. Smältan rinner
ut på en gjuttallrik, varifrån den efter
avkylning skrapas av och packas i tunnor. Den
färdiga produkten innehåller över 90 %
vanadin-pentoxid (V205) och används för framställning
av ferrovanadin, bl.a. i Sverige.
Atmosfären vid månens yta har en täthet av
10-13 gånger jordatmosfärens enligt
radioastronomiska bestämningar vid månens senaste passage
över en stark radiostjärna den 24 januari 1956.
250000 — 400000 t konstgödsel till vägrenar
anses med fördel kunna användas för USA:s nya
huvudvägnät på 66 000 km, medan 125 000 t/år bör
åtgå för underhåll. Huvudändamålet är att binda
slänterna för ras.
Sovjetunionens elkraftproduktion 1955 var 170
miljarder kWh, varav 23 miljarder kWh ur
vattenkraft; generatoreffekten var 36 900 MW, varav
6 400 MW i vattenkraftverk.
1 Mt fosforsyra till gödsel beräknas åtgå i USA
1957. Syran framställs ur råfosfat enligt den våta
metoden, dvs. genom omsättning med svavelsyra.
Ett brunkolsgasverk med högtrycksförgasning i
Morwell i Australien förser Melbourne med gas
genom en 150 km lång rörledning.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 7 09
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
