Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 42 - Är arbetsvärderingen ett cirkelbevis? av Erland Lind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het. Måttsättningen brukar kallas för
poängfördelning och avser antingen mittpunkten
eller ändpunkterna i det intervall, som graden
omfattar. Så har i det tidigare diskuterade
exemplet grad a) lätt arbete inom faktorn
"arbetstyngd" givits 1 poäng och grad b) lätt till
medeltungt arbete givits 4 poäng. Inom
exempelvis faktorn "omdöme och initiativ", som är
en delfaktor i huvudfaktorn "psykisk
arbetsinsats" har grad c) tilldelats 4 poäng och grad
d) har fått 7 poäng. Graderna c) och d) är
beskrivna på följande sätt:
c) Arbetet utföres utan fortlöpande övervakning
och kontroll och förutsätter att arbetaren i tämligen
stor omfattning självständigt bedömer hur arbetet
skall utföras och tar initiativ.
d) Arbetet utföres utan fortlöpande övervakning
och kontroll och förutsätter, att arbetaren i
betydande omfattning självständigt bedömer hur arbetet
skall utföras och tar initiativ.
Poängtalen, som ges inom olika faktorer, är
jämförbara med varandra. Så representerar
t.ex. 4 poäng inom faktorn "arbetstyngd" ett
lika stort tillskott i arbetssvårighet som 4 poäng
inom t.ex. faktorn "omdöme och initiativ". Den
totala arbetssvårigheten för en viss
arbetsuppgift, deluppgift, befattning etc. erhålles som
den aritmetiska summan av poängtalen för de
aktuella graderna inom de olika faktorerna.
Poängtalen för de olika faktorernas grader
är alltså satta redan i själva systemet. De
relationer, som på så sätt i form av poängtal finns
mellan de olika faktorerna och graderna i
poängsystemet, måste med andra ord ha
ansetts vara tillämpliga inom hela det område,
där systemet skall kunna användas. Det
betyder, för att ta ett exempel, att inom varje
företag eller arbetsplats skall de krav, som
gäller för grad b) inom faktorn "arbetstyngd"
anses innebära samma tillskott i
arbetssvårighet som de krav, vilka anges för grad c) inom
"omdöme och initiativ", nämligen i båda fallen
4 poäng. Vidare skall kraven i grad a) inom
faktorn "arbetstyngd" alltid anses utgöra
fjärdedelen härav.
Sammanfattningsvis kan poängsystemen
beskrivas på följande sätt:
System för arbetsvärdering, enligt vilka
värderingen sker genom att varje arbetsuppgift,
deluppgift, befattning etc. under varje värderingsfaktor
hänföres till en viss värderingsgrad genom
jämförelse med beskrivningar lämnade för de olika
graderna. Härvid tilldelas varje arbetsuppgift,
deluppgift, befattning etc. under varje faktor ett visst
poängtal enligt de regler som angivits genom
poängfördelningen. Värderingsresultatet erhålles genom
summering av dessa poängtal.
Poängsystemen karakteriseras av: faktorvärdering,
indirekt värdering.
Vad mäter systemen!
Begreppet arbetssvårighet
Den förut angivna allmänna definitionen på
arbetssvårighet sätter detta begrepp lika med
en summa, eller mer generellt en funktion, av
de i en befattning ställda arbetskraven. Vad
vet man egentligen om funktionen och om de
enskilda arbetskraven?
Man kan först konstatera, att begreppet
ar-betskrav inte har någon definition och
måttenhet, vilka kan sägas vara både allmängiltiga
och entydiga. Det går således inte att på
objektiva grunder ånge hur stort ett visst krav på
t.ex. utbildning är i förhållande till ett visst
krav på t.ex. fysisk arbetsinsats.
Det finns inte heller någon allmängiltig norm
för hur arbetskraven skall sammanställas till
en helhet, då man vill erhålla ett uttryck för
arbetssvårigheten. Man kan alltså inte säga, att
arbetssvårigheten erhålles ur de enskilda
arbetskraven genom vissa bestämda matematiska
operationer, som alltid är desamma. Inte heller
begreppet arbetssvårighet har sålunda någon
definition och måttenhet, vilka kan hävdas
vara allmängiltiga och entydiga. Det finns
naturligtvis teoretiskt sett oändligt många
arbetssvårighetsbegrepp, som uppfyller den förut
givna allmänna definitionen. I praktiken är
dessa svårighetsbegrepp tämligen likartade.
Det faktum att den allmänna definitionen inte
är entydig medför emellertid, att man vid
konstruktionen av ett arbetsvärderingssystem
alltid måste börja med att på något sätt precisera
det speciella arbetssvårighetsbegrepp, som man
vill att systemet skall mäta. Detta kan göras
på flera sätt. En både teoretiskt och praktiskt
tilltalande metod är följande:
Man gör ett statistiskt representativt urval av
befattningar från det område (bransch,
företag etc.), för vilket man skall bygga upp ett
arbetsvärderingsystem. Därefter gör man upp
fullständiga arbetsbeskrivningar för dessa
referensbefattningar. Vidare utväljes ett antal
personer, som är väl förtrogna med området
och dess olika befattningar. Var och en av
dessa personer får gradera och poängsätta
referensbefattningarna enligt den på grundval
av arbetsbeskrivningarna erhållna egna
subjektiva uppfattningen om dessa befattningars
arbetssvårighet. Detta får ske genom intuitiv
värdering, där bedömaren så mycket som möjligt
skall försöka bortse från andra i detta
sammanhang ovidkommande värderingar. Det är för
den efterföljande beräkningen enklast, om
bedömaren vid poängsättningen bygger upp en
skala för arbetssvårighet, som han själv
uppfattar som lineär. Man räknar sedan ut
genomsnittet av de olika bedömarnas uppfattningar.
Denna genomsnittliga uppfattning i fråga om
referensbefattningarnas relativa svårighet
väljer man som definition på det specifika
begrepp arbetssvårighet, som värderingssystemet
skall mäta.
Det inträffar ofta, att arbetssvårigheten
härvid blir starkt korrelerad med den existerande
lönefördelningen. Ett sådant fall innebär att
tillgång och efterfrågan på arbetskraft,
arbetsmarknadsparternas inbördes styrka, intuitiva
rättvisesynpunkter och övriga krafter, som
bestämmer lönebilden, tillsammans har givit ett
resultat, där lönerna för de olika
befattningarna väl återspeglar bedömarnas åsikt om be-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 jf065
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
