- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 89. 1959 /
48

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 3 - Anvärmningsförlopp, av Gösta Rosenblad - Död åt kackerlackor - Snittblommor håller sig friska längre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de till den maximala temperaturskillnaden,
dvs. skillnaden mellan ingående mediums
konstanta begynnelsetemperatur och den fasta
ytans temperatur vid anvärmningens början.

En mindre avvikelse ligger däri att den
förutsättningen gjorts, att tiden för en strömmande
partikel att passera över hela
värmeöverföringsytan förutsatts liten i förhållande till
tidsskalan. En korrektion härför är emellertid
enkel att införa, om så i något fall skulle vara
erforderligt. Den i diagrammet givna tidsskalan
utmed x-axeln gäller exakt endast för läget
A = 0. För läget A är tidsförskjutningen
(t0 ■ A)/A0, om t0 är den tid, som det fordras
för en strömmande partikel att passera hela
värmeytan.

Beräkningsexempel

För att praktiskt belysa användningen av de
givna principerna skall anvärmningsförloppet
för en luftförvärmare närmare bestämmas. För
detta ändamål väljes en gjuten, direkt
luftförvärmare, vars värmeöverföringsyta A antagits
vara 425 nr. I övrigt gäller följande
förutsättningar:

k =10 kcal/m-h°C (värmegenomgångstalet),
m — 60 kg/m2 värmeöverföringsyta
(järnvikten per ytenhet),
cm = 0,12 kcal/kg°C (järnets specifika värme),
q = 14 000 m3/h (strömmande luftmängd; m3

vid 0°C, 1,013 b),
cq = 0,305 kcal/m30C (luftens specifika värme;

m3 vid 0°C, 1,013 b),
■&m = 20°C (värmeöverföringsytans
begynnelsetemperatur),
■&1 = 120°C (det strömmande mediets
temperatur efter värmebatteriet).

Av angivna data kan beräknas, att det fordras
en effekt av ca 500 kW för att förvärma luften
från ursprunglig temperatur, 20°C, i
pannrummet till 120°C.

Den förvärmda luften antas på normalt sätt
passera luftförvärmaren, varvid dess
temperatur naturligtvis kommer att sjunka. Några
kanaler för att medge, att luft, som redan
passerat luftförvärmaren, återföres till lokalen eller
till fläktinloppet, antas icke finnas. I stället
förutsättes, att luften via de normala
luftvägarna strömmar in i pannan och därifrån avgår
till skorstenen. Under vägen i pannan
förutsättes luften bli så nedkyld, att den ej bidrar till
förvärmningen av luftförvärmaren, när den
sedan passerar dess gassida på väg till
skorstenen. Utgående från dessa data skall
beräknas, hur lång anvärmningstid, som fordras för
att exempelvis nå en temperatur av 90° C på
förvärmarens kallaste punkt.

Den för värmeöverföringen karakteristiska
storheten

by =

kAo

10 • 425

14 000 • 0,305

- = 1,0.

q Cg

Yttemperaturen 90°C på förvärmaren svarar
mot en temperaturökning på 70° från + 20°C.

Fig. 4. Temperatur på luftförvärmareyta vid
an-värmning; värmeyta A = 425 m’ vid y = /.

Då den maximala temperaturdifferensen är
120 — 20°C = 100°C, motsvarar en
uppvärmning till 90°C en förvärmning av 70 %. I
diagrammet fig. 3 finner man, att parametern by
= 1,0 uppnår värdet 0,7 först vid ax = 2,5.
Härav kan anvärmningstiden bestämmas:

A-1

m Cm

= 2,5 =

10 • t
60 • 0,12

varav beräknas

t = 1,8 h

Temperaturförloppet utmed olika punkter på
värmeytan kan man studera genom att i
diagrammet fig. 3 avläsa skärningspunkter
mellan godtyckligt lagda vertikala linjer,
representerande dessa tidpunkter, och parametrarna
för storheten by. Detta har gjorts i diagrammet
fig. 4, som visar temperaturförloppet vid ett
antal på diagrammet angivna tidpunkter. Det
framgår också, att den önskade temperaturen
90° C hos den kallaste värmeytan uppnås efter
en anvärmningstid av 1,8 h.

Litteratur

1. Nusselt, W: Der Wärmeübergang im Kreuzstrom. Z. VDI
55 (1911) s. 2021.

2. Nusselt, \V: Eine neue Formel für den Wärmedurchgang
im Kreuzstrom. Z. Techn. Mech. Thermodynamik 1 (1930)
h. 12 s. 417.

3. Sahlberg, P-H: Temperatur[elder in ein-, zwei- und
mehrflutigen Kreuzstromwärmeaustauschern. Medd.
Värme-strömsgruppen 3 (1957) h. 2 s. 8.

Död åt kackerlackor ger silikagel som verkar
genom adsorption av den oljeartade beläggning på
insekterna, vilken hindrar deras uttorkning.

Snittblommor håller sig friska längre, om de

står i vatten innehållande silver och zinkjoner,
uppges från Kansas State College. Jonerna får man
elektrolytiskt genom att leda en växelström genom
vattnet mellan elektroder av en silver-zinklegering.

TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1959/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free