Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 14 - Kommunikationsnät för dataöverföring, av J M Unk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bindeisen med mindre upptagna försäljare och
arbetar med en hastighet av 75 baud. Denna
trafik med lägre överföringshastighet införes i
huvudkretsen för hög överföringshastighet via
ett antal minneskretsar i varje station. Dessa
buffertminnen kan anslutas till huvudlinjen
under samma förutsättningar som
försäljningsställena, fig. 1, station G.
I datamaskincentralen finnes i själva verket
fyra utgående och fyra inkommande
snabbkretsar för 1 000 baud. Ytterligare snabbkretsar
kan anslutas till utrustningen. Den hastighet
med vilken meddelanden går in eller kan gå
ut blir inte alltid densamma som den med
vilken de tas emot eller levereras av
datamaskinen. Därför innehåller centralen ett antal
buffertkretsar, så att meddelanden kan lagras
temporärt.
Samtliga meddelanden som utväxlas mellan
försäljningsställena och datamaskinen är
antingen destinerade till eller utgår ifrån
centralen. Detta gäller inte för ordinarie
fjärr-skriftmeddelanden utväxlade mellan stationer
i slingan. En del av denna trafik måste
transiteras över centralen, och för detta ändamål
innehåller den senare två anslutningsorgan, H
och R i fig. 1, vilka kan överbrygga de östliga
och västliga slingornas ändpunkter. Dessa
anslutningsorgans funktioner motsvarar i stort
sett dem som kopplingsutrustningen i
stationerna på slingan fullgör.
Stationer på 1000 baud-slingan
Slingans östgående och västgående kanaler är
brutna vid varje station, fig. 2. Det finns därför
fyra kanalterminaler vid varje station, var och
en komplett med modulatorer och
demodulatorer. Terminalutrustningen hör till kanalerna
när dessa hyres från något av de allmänna
trafikföretagen (ATT eller Western Union) och
sänder eller mottar likströmsimpulser.
Varje inkommande kanal har sin
mottag-ningsfördelare. Allt eftersom pulserna kommer
in sköter synkroniseringsanordningen om att
de grupperas till tecken. De allra första av
dessa innehåller adressen, och varje
inkommande kanal har därför sitt
adressbuffert-minne, som lagrar tillräckligt många tecken
för att kunna avläsa meddelandets destination.
Om detta är adresserat till något av de
försäljningsställen eller anknytningslinjer som
betjänas av stationen, skickas det antingen direkt
till stället i fråga eller lagras tillfälligt i något
av buffertminnena för anknytningslinjerna,
varifrån det sedan återsändes.
När meddelandet skall transiteras över
stationen måste det kopplas över till den
utgående kanalen på andra sidan. I detta fall kan
den utgående kanalen antingen vara ledig eller
upptagen. Om den är ledig uppstår inga
komplikationer, utan meddelandet skickas genast
vidare. Om den utgående kanalen råkar vara
upptagen på grund av att ett meddelande
härrörande från stationen själv håller på att
matas in på den, lagras det inkommande med-
delandet tills vidare i ett
transiteringsbuffert-minne och vidaresändes till den utgående
kanalen så snart som denna blir ledig.
Samtliga meddelanden som cirkulerar i
systemet har en standardlängd som bestäms av det
längsta enstaka meddelande som skall utväxlas
mellan försäljningsställena och datamaskinen.
Buffertminnets lagringskapacitet är så stor att
det kan lagra ett komplett meddelande. För att
transiteringsbuffertminnet alltid skall kunna ta
emot ett inkommande meddelande får
stationsapparaturen aldrig lägga beslag på den
utgående kanalen med mindre än att buffertminnet
är tomt. Transitotrafiken har därför prioritet
framför den från stationen själv härrörande
trafiken.
Med hjälp av köformler, som utarbetats av
Stanford Research Institute i Kalifornien och av
professor J W Cohen i Delft, har den
medelfördröjning beräknats som orsakas av samtliga
buffertminnen i den seriekopplade slingan samt
den medelfördröjning som ett meddelande
utsättes för under väntan på tillträde till slingan.
Beräkningarna har visat att i fallet United
Airlines kan den gemensamma snabblinjen
belastas till 50—60 % av sin kapacitet utan att
svarstider längre än en sekund uppkommer.
Vid varje station anordnas
kommunikationsutrustningen i dubbel upplaga, så att de
östliga och västliga kanalerna alltid kan användas
oberoende av varandra. Utgående trafik kan
alltså välja mellan två alternativa kanaler för
att nå centralen, och apparaturen tar då alltid
den kortaste vägen som är ledig. På detta sätt
fördelas trafiken så jämnt som möjligt i de
bägge överföringsriktningarna.
Förutom transitotrafik, som har högsta
prioritet, och från stationen härrörande datatrafik,
som har näst högsta prioritet, finns det en
tredje prioritetsklass, som omfattar
fjärrskrift-meddelanden och annan information av binär
typ. Meddelanden tillhörande denna kategori,
vilka ofta blir längre än det standardiserade
datameddelandet, måste behandlas särskilt
enligt metoder som ej skall redovisas här.
Den snabba utrustningen vid samtliga
stationer är av elektronisk typ och höggradigt
tran-sistoriserad.
Anknytningslin jer
för normal överföringshastighet
Som angivits tidigare är inte alla
försäljningsställen direktanslutna till stationer i
snabb-överföringsslingan. Mindre försäljningsställen
förses med en anknytningslinje för normal
överföringshastighet till närmaste station i
snabbslingan.
Anknytningslinjer av detta slag har redan
varit i bruk i USA under någon tid för att
förbinda försäljningsställen med en regional
datamaskin eller med en mycket förenklad version
av en sådan. När anknytningarna förbindes
med den centrala apparaturen följer man ett
system med "rundanrop" för att förhindra att
två försäljningsställen förbindes med
datamaskinen på samma gång.
342 TEKN I SK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
