Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 16 - Aluminium och dess bearbetning, av Vilhelm Christiansen - Bloodhound till svenska luftförsvaret, av BMW
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sivt inåt i aluminiet. Det är sålunda en tillväxt
som är rakt motsatt den som äger rum vid
elektrolytisk metallutfällning.
Förutom svavelsyra användes som elektrolyt
i vissa fall kromsyra och för specialändamål
även andra, såsom oxalsyra och svavelsyra
eller oxalsyra. Svavelsyraelektrolyten ger ett
skikt med god korrosionsskyddande verkan,
stor hårdhet och nötningshållfasthet samt
förmåga att begärligt uppsuga färglösningar.
Kromsyra ger ett mjukare skikt, som medger
viss formning och har från silvervit till
brons-liknande färg. Oxidskiktets tjocklek bestämmes
till en viss gräns av eloxeringstiden.
F Keller, M S Hunter & D L Robinson har
med elektronmikroskop (35 000 gånger
förstoring) studerat oxidskiktets uppbyggnad (fig.
6). Det har en om en honungskaka
påminnande struktur med hexagonala prismor eller
celler, som begränsas mot aluminiet av en sfärisk
kalottyta. I centrum av varje cell finnes en
por, som sträcker sig ned till ett porfritt
grundskikt gränsande till aluminiet, barriärskiktet.
Det finns ett samband mellan cellväggens och
barriärskiktets tjocklek samt vid eloxeringen
använd spänning. Pordiametern (12—33 mj.i)
påverkas väsentligt av använd elektrolyt.
Porernas antal är 40 • 108—8 0 0 • 10° per mm2.
Porerna medför att det vid eloxeringen
erhållna oxidskiktet ger dåligt korrosionsskydd.
För att få avsedd skyddsverkan måste det
tätas i regel genom neddoppning av det
eloxe-rade föremålet under 0,5 h i minst 90° C rent
vatten, varvid porerna tillslutes genom
hydr-oxidbildning, eller i varma metallsaltlösningar
(kromat-, acetat- eller silikatlösningar).
Porerna i eloxalskiktet medför att detta lätt
suger upp färglösningar varigenom andra
färger än naturfärgen kan erhållas. Färger med
ganska god beständighet är:
guldgul, erhållen med ferriammoniumoxalat;
bronsbrun, erhållen med nickelacetat och
ka-liumpermanganat;
blått och svart, erhållna med organiska
färgämnen;
mullvadsgrå, erhållen genom eloxering av
aluminium pläterat med en Al-Si-legering (denna
färg är fullt beständig).
Färger, erhållna med organiska färgpigment
(gul, röd, grön), är ej lika beständiga soin de
nämnda.
Oxidskiktets egenskaper påverkas av
aluminiets sammansättning, använd eloxeringsmetod
och eloxeringens utförande. De viktigaste
egenskaperna är en stark dekorativ verkan i
naturton eller i färgat utförande, gott
korrosionsmotstånd, hög ythårdhet och
nötningshållfasthet, fast förankring vid aluminiet, stor
måttnoggrannhet, stark uppsugningsförmåga
för lösningar, god elektrisk isolationsförmåga,
hög reflexions- och utstrålningsförmåga allt
efter skiktets beskaffenhet.
Man har även börjat tillverka emaljerat
aluminium som fått användning för fabriksgjorda
byggnadselement, bröstringar och
väggbeklädnad.
Bloodhound till
svenska luftförsvaret
623.451-519
Hösten 1958 undertecknades i Bristol
leveranskontrakt på ett första förband robotvapen för
det svenska luftförsvaret. Luftvärnet och
Flygvapnet går här samman för att organisera
början till ett enhetligt luftförsvar.
Ett provförband av Bristol Bloodhound
kommer att levereras 1959—1960. Förberedelserna
fordrar träning och firmorna i England
planerar kurser för de blivande svenska
"robotsoldaterna".
Roboten själv är en del av ett
lutförsvars-system utvecklat av firmorna Bristol, Ferranti
och British-Houston-Thomsen jämte
underleverantörer. I Sverige kommer
luftförsvarsrobot-förbanden att bli intimt hopkopplade med
luftbevaknings- och stridsledningssystemen (Tekn.
T. 1958 s. 382 och 390), fig. 2.
De delar som berör själva roboten består av
roboten, dess lavett, fig. 1, en
målbelysnings-radar samt ett manöverrum med bl.a.
automatiska räknemaskiner. Förutom dessa direkt
operativa delar måste förrådslokaler,
monteringshallar, transportanordningar samt platser
för påfyllning av bränsle och aptering av
sprängladdningar finnas.
Drivdon
Roboten startas med krutraketer upp till 700 in
höjd men drivs sedan av två rammotorer, till
Fig. 1. Bloodhound på lavett.
tekn i sk t i dskr 1 ft 1 959 401
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
