Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 16 - Andras erfarenheter - Måttnoggrannhet och toleranser vid monteringsbygge, av BS - Böcker - Enplansbyggnader, av Hn - Storstadens terminalproblem, av Erik Nothin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åstadkomma små måttavvikelser, bör byggandet
anpassa sig så att rätt stora avvikelser kan få
förekomma. Om element skall sättas in mellan två
väggar, är det bättre att göra elementen så små, att
de säkert går in, och göra en av fogarna bred. Ett
annat sätt är att låta en slits i en av väggarna ta
uppmåttavvikelserna. Vid allt byggande är det
viktigt att man har någon slags enkel
tillverkningskontroll, så att avvikelserna hålles inom de rätta
gränserna. Elementen bör vidare helst lagras
vertikalt och fristående, så att man lätt kan få ut det
element som behövs. Om man arbetar med
färdig-behandlade element måste man använda små
toleranser. Det är vanligen svårt att nå den noggrannhet
som fordras för färdigskurna linoleummattor och
rörledningar. Det finns emellertid en rörskarv med
gummitätning som synes lovande för
elementbyggeri (I Nyquist i informationsföredrag anordnat av
Statens Nämnd för Byggnadsforskning och AB
Svensk Byggtjänst i Stockholm den 17 oktober 1958).
BS
■•-V:-’ böcker
Enplansbyggnader. Statens Byggnadsbesparings-
utredning, Stockholm 1958. 189 s., ill. 12 kr.
Det är mycket tillfredsställande, att Statens
Bygg-nadsbesparingsutredning visat en sådan förutseende
respekt för "småhusets skala" på offentliga
byggnader, att dess problem tagits upp i en speciell
utredning. Visserligen har utredningsmannen varit
angelägen alt här, liksom i andra specialutredningar,
betona, "att en byggnad i de fall, där storlek och
funktion medger det, bör uppföras i minst tre
våningar". Den nya publikationen genomsyras dock i
huvudsak av en positiv inställning till
enplansbyggnader. Det uttrycks en klar förståelse för, att i ett
stort antal fall samhällsstrukturen kräver lägre
byggnader, det må gälla skolor, ålderdomshem,
sjukstugor eller andra offentliga byggnader.
I föreliggande utredning har utredningsmannen
koncentrerat sig på att finna ut de särdrag hos dels
byggkonstruktionen, dels byggsättet, som utmärker
enplansbyggnaderna. Därvid har han tagit med såväl
byggnader, uppförda med traditionella material
och metoder, som monteringsbyggnader. De förra
har kostnadsberäknats enligt enhetskostnadsmetoden
(Tekn. T. 1957 s. 684); för de senare har använts
olika firmors offerter. Efter justering till någorlunda
samma utformning har jämförande
kostnadssammanställningar gjorts för byggnader med dels 4,5,
dels 6,5 m husdjup. En slutsats är, att sammanlagt
10 «/o besparing kan nås vid övergång från tegel till
lättbetong i bärande väggar, från bärande
betongplatta på grundmurar till frostfritt djup till
betongplatta på mark samt från taktegel till takpapp. En
annan slutsats går ut på, att uppvärmning med
varmluft skulle vara dyrare än med varmvatten och
radiatorer.
Jämförelsen med de traditionella byggena och
monteringsbyggena utföres i huvudsak på det
bygg-tekniska planet. Detta är värdefullt, då denna
mycket sakkunniga redovisning indirekt utgör en pro-
test mot många beställares bristande respekt för
den tekniska kvaliteten och deras frestelse att anta
ett billigare men tekniskt sämre alternativ.
Utredningsmannen är förvånad över att
monterings-byggeriet ej visar några påtagliga ekonomiska
fördelar framför det traditionella byggeriet, men
varnar för slutsatsen, att detta också kommer att gälla
i framtiden. Tvärtom är han så intresserad av
mon-teringsbyggeriets möjligheter, att han förordar att
dessa frågor tas upp i en separat utredning, ty "de
för en ekonomiskt rationell industri nödvändiga
förutsättningarna skapas i långsiktig planmässighet,
enhetlig produktion och för serieproduktion
tillfredsställande produktionsunderlag". Hn
Storstadens terminalproblem, IVA:s
Transp.-Forskn.-Komm. Medd. 41. Stockholm 1959. 64 s.,
42 fig. 8 kr.
Boken innehåller referat av de föredrag och
diskussioner, som hölls vid
Transportforskningskomis-sionens årsmöte 1958. I dessa framhålles särskilt
terminalernas betydelse för en rationell
varudistri-bution inom storstaden samt de synpunkter som
speciellt bör beaktas vid fördelningen av storstadens
markområden till dessa terminaler. De vid mötet
behandlade terminalproblemen berör i övrigt
huvudsakligen förhållandena i Stockholm med avseende
på lastbilsföretag, järnvägar och hamnar, den
planerade partihandelscentralen på Årsta-fältet samt
fördelningen av behövliga lagerutrymmen, vilka
utrymmen varit föremål för en omfattande inventering
genom en av kommissionen tillsatt kommitté.
Vid mötet talade bl.a. Curt Sandström om
företagens lagersituation i Stor-Stockholm (Tekn. T.
1958 s. 1225), Stig Samuelson om järnvägarnas
gods-lerminaler (Tekn. T. 1958 s. 1206) och Gösta
Agre-nius om partihandelscentraler och hamnar, två
aktuella terminalproblem i Stockholm (Tekn. T. 1958
s. 1174).
I ett föredrag om storstadens struktur och
utvecklingstendenser framhåller C F Ahlberg bl.a. att man
måste räkna med en fortsatt stark tillväxt av
storstäderna med koncentration av
kontorsverksamheten till ett city, som kommer att öka i volym
mer genom förtätning än genom utbredning.
Däremot kan påräknas en viss decentralisering av
industri och varuhantering, en tendens som medför
ökat behov av markareal inom ytterområdena och
stora krav på en välordnad transportapparat för
förbindelserna med city, ävensom på ett väg- och
gatunät av helt annan standard än dagens.
Om lastbilsterminaler nämner Sven Gerentz bl.a. att
medeltransportlängden för gods vid järnvägarna är
240 km och att motsvarande siffra för
lastbilsbefordran är blott 20 km. I den yrkesmässiga
fjärr-trafiken — med transportavstånd på minst 100 km
— går nu ca 1 200 lastbilar eller ca 6 °/o av landets
åkarbilar.
Studiet av lastbilsterminaler har av
lastbilskommittén av utredningstekniska skäl koncentrerats till
fjärrtrafiken mellan Stockholm, Göteborg och
Malmö, vilken ombesörjes av storföretagen ASG och
GBS. För att undvika korsning av interna
transporter i magasinen bör man dirigera lastbilarna till
lämplig arbets- eller parkeringsplats så nära godsets
uppställningsplats som möjligt. Olika typer av kajer
beskrivs, men framhålles även möjligheten att med
vissa lyftdon, speciellt gaffeltruckar, göra sig mindre
beroende av kajer. Slutligen lämnas uppgifter om ett
par nya lastbilscentraler i Stockholm, nämligen en
vid Albano för ASG och en vid Västberga för
Bil-spedition.
TEKN ISK TIDSKRI FT 1959 413
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
