Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 21 - Skogsindustrins råvarutransporter, av Kjell Kilander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skogsindustrins
råvarutransporter
Skog. lic. Kjell Kilander, Stockholm
De transportfrågor som här skall behandlas
karakteriseras av att virket finns relativt jämnt
utspritt över stora arealer och samlat i små
enheter, motsvarande de enskilda träden.
Trädens storlek och inbördes avstånd kan
endast i ringa utsträckning påverkas av
skogsvårdsåtgärder. Av den anledningen måste
virket först sammanföras på något sätt, varefter
det i mindre lass kan transporteras genom
terrängen eller längs en väg av enkelt slag fram
till bilväg. Långvägstransporten utföres
därefter med större lass och blir givetvis per
tonkilometer sett väsentligt billigare.
De första faserna i denna kedja drar, trots
att de endast står för en ringa del av det totala
transportarbetet, en förbluffande stor kostnad,
tabell 1. Detta förklarar således de skogliga
rationaliseringsexperternas stora intresse för
just själva sammanförningen och
kortvägs-transporten.
Den manuella sammanförningen
Redan när trädet fälls i samband med
upp-arbetningen bör huggaren ha det efterföljande
hopdragningsarbetet i åtanke, eftersom han
genom att på ett ändamålsenligt sätt rikta
fällningen avsevärt kan underlätta detta. Vid en
634.982.5
fullgod arbetsplanläggning blir då
hopdrag-ningssträckorna inte längre än 1—6 m i det
fall att virket upplägges vid stickvägar på ett
inbördes avstånd av 20—30 m (fig. 1).
Grövre virke blir endast föremål för riktad
fällning, medan den manuella hopdragningen
främst avser massavedsortimenten, som dock
utgör huvudparten av virkesmassan.
För att mekanisera denna arbetsoperation,
som ju momentant måste innebära relativt hög
fysiologisk belastning, har man utfört försök
med vinschar av olika slag, dels fristående av
enkel konstruktion och dels monterade i form
av lastapparater på traktorer. Emellertid
gäller det här mycket korta transportsträckor,
samtidigt som förflyttningen går ganska snabbt
vid det manuella förfarandet. Den höga
specifika kostnaden är till stor del orsakad av
enhetens ringa volyminnehåll. Detta gör att
tidsåtgången för utdragning och anbringande av
linan mer eller mindre spolierat ekonomin i
detta sammanhang.
Den manuella hopdragningen, "brosslingen",
innebär så stor vinst för efterföljande
transportoperation, att man nu i allt större
utsträckning försöker finslipa metoderna och
införa systemet inom områden, där det förut inte
förekommit.
Fig. 1.
Hopdragning i högar till
stickväg.
Terrängtransporten
Nästa länk i den skogliga transportkedjan
innebär en förflyttning av virket längs stickvägar
ut till bilväg eller flottled, där
långvägstransporten tar vid. Detta är en kostnadskrävande
arbetsoperation (tabell 1) och den utföres nu
i huvudsak med hjälp av häst.
Genom efterkrigstidens kraftiga utbyggnad av
skogsbilvägsnätet har medeltransportavståndet
till bilväg minskat kraftigt, samtidigt som
kör-ningssäsongen utsträckts även till barmarkstid.
I samband därmed har redskapen
moderniserats, och körarna får i allt större utsträckning
anpassa sina arbetsmetoder efter de nya
förutsättningarna.
Rationaliseringsarbetet inom hästkörningens
område bedrives således enligt följande huvud-
TEKN1SK TIDSKRIFT 1959 541
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
