Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 26 - Nybyggen - Polyvinylacetatfabrik i Perstorp, av SHl - Attackubåtarna i den svenska marinplanen, av Björn Olsen - Uddevallatanker med 15 000 hk dieselmotor, av N Lll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsförmåga, utnyttjas den bl.a. som lim inom
snickeriindustrin och som bindemedel i latexfärger.
Dessa används både vid utomhus- och
inomhus-målning, särskilt på puts och betong men också
på trä. Inom byggnadsindustrin används också PVA
i synnerhet för betonggolv. Om nämligen PVA sätts
till cementblandningen, ger denna en
golvbeläggning med god vidhäftning till underlaget. Betongen
hårdnar snabbt, och man får ett golv som inte
dammar och har god hållfasthet.
Förbrukningen av PVA i Sverige är stor; i dag
torde importen kosta ca 10 Mkr/år. Färgindustrin
svarar för 45—50 %> av förbrukningen och 35—
40 °/o används till lim (enl. Skånska Ättikfabriken
AB). SHl
Attackubåtarna i den svenska marinplanen
Inom Marinplan 1960, dvs. det av chefen för
Marinen uppgjorda programmet för Flottans och
Kustartilleriets nybyggnader 1960—1967, avser man att
i första etappen, 1960—1963, bygga 3 attackubåtar,
6 jaktubåtar, 3 torpedbåtar, 4 pansarkanonbåtar, 6
minsvepare, ett antal trängfartyg samt ett 40-tal
båtar för Kustartilleriet. Andra etappen, fram till
1967, omfattar 5 attackubåtar, 2 fregatter, 4
torpedbåtar, 4 pansarkanonbåtar, 6 minsvepare,
trängfartyg samt ett antal båtar för Kustartilleriet.
De mest intressanta nybyggnaderna är utan tvivel
attackubåtarna, fig. 1, vilka blir Svenska Flottans
första verkliga ubåtar. Från ubåten "Hajen" 1905
till U9 år 1944 var ubåtarna rätteligen dykbåtar,
med en skrovform som medgav relativt god fart och
manöverförmåga i ytgång, medan
undervattensfar-ten var endast 6—10 knop. Maskineriet var
dieseldrift för ytgång samt elmotorer drivna av
ackumulatorer för undervattensgång. Svagheten låg i den låga
undervattensfarten samt tvånget att i ytgång ladda
batterierna. Under denna kritiska tid var ubåten ett
lätt byte för flyg och ubåtsjaktfartyg.
Ären 1944—1945 konstruerade tyskarna en
kompromisstyp, "Elektro-Uboote", dvs. konventionella
ubåtar med förstorade ackumulatorer, vilka medgav
en undervattenshastighet av 15—17 knop för
kortare tid. Tack vare luftmast (snorkel) behövde
båtarna ej gå i ytgång för att återladda batterierna.
Svenska Flottans 12 ubåtar av Hajen-, Bävern- och
Draken-typ (1954—1962) torde tillhöra denna
kategori.
Den nya attackubåten är konstruktionsmässigt av
en ny typ. Den har ett deplacement av ca 700 t,
ca 100 t mindre än Hajen-typen av år 1954.
Skrovet är ett enkelskrov med tryckskrov av specialstål.
Maskineriet blir oberoende av luftens syre.
Skrovets längd/bredd-förhållande ger goda fart- och
manöveregenskaper. Bestyckningen utgöres av en ny
typ av torpeder samt minor, och attackubåtens
utrustning för spaning och eldledning blir god.
Kostnaden har beräknats till ca 35 Mkr. per båt.
Av den publicerade bilden att döma torde
skrovutformningen ha de nyaste amerikanska ubåtarnas
skrovform "tear-drop" till förebild. Fartmotståndet
kan ju uppdelas i komponenterna formmotstånd och
friktion. At en kropp, som skall röra sig i blott ett
enda medium, är det möjligt att ge en
ändamålsenlig form. Fartmotståndet kommer nämligen i ett
sådant fall att i praktiken huvudsakligen bestå av
friktion, varför all strävan måste gå ut på att göra
denna så liten som möjligt.
Amerikanarna var de första som byggde enligt
denna princip. Efter omfattande modellförsök
byggdes i USA experimentubåten "Albacore" 1951—1954.
Denna skiljer sig från de tidigare ubåtarna genom
skrovformen. Förskepp i egentlig mening saknas;
det är i det närmaste spetsbågsformigt utformat, och
akterskeppet är utdraget i droppform. "Albacore"
har konventionellt maskineri och blott en enda
fembladig propeller. Besultatet av provturerna
översteg alla förväntningar. Enligt engelska uppgifter
nåddes i ytläge 20 knop och i uläge (1 800 t) vid
1 700 hk 25 knop. Tyskarna uppger 25—30 knop.
Antingen ren syrgas eller vätesuperoxid användes
som oxidationsmedel. Syrgasen användes vid
kolvmaskiner och turbiner, medan vätesuperoxiden
lämpar sig bäst för turbindrift. Som dämpmedel
användes avgaser och vattenånga. Den tyske professorn
Walter konstruerade redan 1936 en ubåt försedd
med ett turbinmaskineri av den typ som sedermera
uppkallats efter sin konstruktör. Provbåten nådde
25 knop i uläge. Först 1944 återupptogs idén, och
Walter arbetade med både kolvmaskiner och
turbiner och lyckades 1945 bygga driftdugliga
maskinerier, men då var kriget redan förlorat för
tyskarna.
Den svenska attackubåtens maskineri är, som
nämnt, oberoende av luftens syre men efter vilken
linje det bygges är givetvis, åtminstone tills vidare,
en hemlighet, ävenså båtens beräknade fart.
De nya torpederna, som ingår i bestyckningen, är
troligen målsökande med stor räckvidd (Marin-Nytt
1959 h. 2—3). Björn Olsen
Uddevallatanker med 15 000 hk dieselmotor
Den 4 april 1959 sjösattes tankmotorfartyget "Norse
King" om ca 34 000 tdw vid Uddevallavarvet.
Fartyget är enpropellrat i motsats till två tidigare av
varvet levererade fartyg i samma storlek. "Norse
King" är beställd av Bederi A/S Norseman, Oslo,
klassad i Det Norske Veritas och har
huvuddimensionerna:
längd överallt ........................ ca 687’—8" = 209,6 m
mallad bredd ............................ 88’—0" = 26,82 m
mallat djup .............................. 47’—0" = 14,33 m
djupgående på sommarfribordet ..... ca 35’—0" = 10,67 m
Huvudmotorn består av en tolvcylindrig tvåtakt
enkelverkande vid Uddevallavarvet byggd
dieselmotor av Götaverkens typ (Tekn. T. 1959 s. 650)
med 17 900 hk indikerad effekt eller 15 000 hk
axeleffekt. Farten på provtur beräknas till ca 163/4 knop
(enl. Uddevallavarvet AB och AB Götaverken). N Lll
Fig. 1.
Attackubåt enligt
Marinplan 1960.
670 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
