Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 29 - Storsprängning vid norsk gruva, av E R—s - Nya metoder - Elektriska batterier aktiverade med ammoniakgas, av U T-h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. Kopplingsschema för storsalvans skjutning.
totaleffekt av 8,3 m borrhål per timme. Totalt
uppborrades 5 299 m fördelat på 624 hål. Som
sprängämne användes Lynit A i form av
patroner med 40 mm diameter och 200 mm längd.
Dynamit C användes som tändpatron och i hål
med relativt tunga tak. Tändpatronerna
placerades 2,5 m från borrhålsöppningen, varigenom
tändtrådarna ej blev avskjutna, samtidigt som
faran för överbrytning på underkanten av
bottnen eliminerades. Alla hål laddades till
1,5 m avstånd från hålöppningen och
fördäm-des med minst 0,5 m sand.
På området märkt a—a på fig. 2 var man rädd
för ras norr om hållinjen på grund av det
förhållandevis stora avståndet mellan liggvägg
och närmaste bergfäste. Nordligaste hålraden
laddades med listladdningar. Salvan
uppborrades i parallella hålrader med 37 rader på
bredaste och 24 rader på smalaste stället. För
detoneringen användes kortintervalltändning
med 25 ms intervall mellan nummer 1—10 och
30 ms från 10—18. Vid detoneringen
kopplades hålen så att plogform erhölls (fig. 3) och
på detta sätt lyckades man skjuta ut hela
salvan med de tillgängliga intervallniimren.
För skjutning av salvan utnyttjades tre
Beethovens tändapparater, som var och en
kopplades till de tre kretsarna i fig. 3. Ren
seriekoppling användes. Sprängningen gick helt
efter planläggningen. Fragmenteringen blev
god. Norr om det utskjutna partiet stod berget
helt.
Totalt användes 4 750 kg Lynit A, 653 kg
dynamit G samt 72 kg listladdningar.
Spräng-ämnesåtgången var 315 g/m3. Borrningskostna-
derna uppgick till 32 127 kr. fördelade på
följande sätt:
kr. kr/m
Arbetslön ....................... 11 822 2,23
Borrkronor ..................... 7 708 1,45
Borrstänger .................... 7 395 1,40
Hylsor ......................... 1 962 0,37
Reservdelar till borrutrustning ... 3 240 0,61
Summa 32 127 6,06
Allt material och arbete kostade 56 358 kr. eller
3,22 kr/m3.
I framtiden kommer man att skjuta flera
salvor av liknande art i storlekar 4 000—20 000
m3. För att uppnå bästa förutsättningar för
lastningen med grävmaskinerna av vilka den
minsta har 600 1 skopvolym, tänker man göra
följande ändringar:
hålavstånden skall försöksvis minskas;
alla hål i en botten borras helt igenom, och
bottnen tätas med trä- eller gununiproppar;
man försöker ladda hålen något högre,
särskilt vid mindre salvor, för att erhålla bättre
fragmentering i bottnens övre skikt;
laddning ända till hålmynningen kan icke
tilllåtas, då stensplitter kan förstöra
anläggningen i dagen. E R—s
nya metoder
Elektriska batterier aktiverade
med ammoniakgas
Lagringsbeständigheten hos primärbatterier, t.ex.
torrbatterier av den vanliga Leclanché-typen, är
begränsad. Man har därför vid långvarig lagring av
reservbatterier för olika ändamål tillämpat
djup-frysning samt lagring utan elektrolyt eller med fast
elektrolyt, då endast vatten behöver fyllas i
påfyllningsbatterier.
En ny typ av dylika påfyllningsbatterier har
nyligen utvecklats i USA. Batterierna är försedda med
en elektrolyt i fast form, som är lättlöslig i
vattenfri, gasformig eller flytande ammoniak. En lämplig
elektrolyt är ammoniumrodanid NHjSCN. Denna
kan placeras som fast salt mellan elektroderna i en
cell.
Man aktiverar cellen genom att leda in torr
ammoniakgas, varvid saltet flyter sönder till en
färglös vätska. Ångtrycket hos den mättade lösningen
är mindre än 4 °/o av den flytande ammoniakens
tryck mellan — 55°C och + 75CC och överstiger
inom detta temperaturområde aldrig 1 at. Dylika
batterier kallas AVA-batterier ("ammonia uapor
activated").
Ledningsförmågan hos den vattenfria
rodanid-am-moniaklösningen är hög. Anodmaterialet kan vara
Mg, Zn, Pb men även Cd, Li och Li-Al-legeringar
samt Ca och andra metaller har prövats. Som katod
har man använt MnOz eller Pb02 men även AgCl
TEKNISK TIDSKRIFT 730 7 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
