- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 89. 1959 /
899

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 35 - Sveriges elförsörjning 1965—1980—2000, av Sven Lalander och Rolf Gradin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Totalt fordras i det högre
belastningsalternativet ca 45 000 MW atomkrafteffekt i drift.
Detta kräver stora anläggningar både för
tillverkning av bränslestavar och för
tillvaratagande av de utbrända elementen, men dessa
problem skall inte behandlas här. Vikten av
det uranbränsle som man årligen behöver
tillsätta för att hålla dessa 45 000 MW i drift blir
för övrigt inte mera än ca 10 000 t redan vid
den teknik och utbränning vi har i dag, dvs.
inte mer än vikten av ett års kolförbrukning i
en 5 MW ångkraftstation. Avfallsproblemet blir
därför icke olösligt.

Produktionsenheternas utveckling

Det är intressant att konstatera att
maskinaggregatens storlek i våra vattenkraftstationer
vuxit i stort sett samma takt som elförbruk-

Fig. 3. Sveriges
400 kV system i
slutstadiet.

ningen (fig. 1). I den första Trollhättestationen
1910 installerades fyra aggregat, vartdera på
12 MVA. Stornorrfors med tre 150 MVA
aggregat är i dag vår största station. Detta har
emellertid inte varit någon tillfällighet utan
teknikens framsteg avspeglad i de allt större
enheterna har varit en nödvändig förutsättning
för den expansiva belastningsutvecklingen.

Ju större aggregaten byggs, desto mindre blir
åtgången av material och arbetskraft per
effektenhet och desto lägre blir därigenom de
specifika anläggnings- och driftkostnaderna. De
allt större kraftstationsaggregaten har således
drivits fram av strävan efter en ekonomisk
dimensionering.

Vattenkraftstationernas storlek bestäms i stor
utsträckning av de naturliga förutsättningarna
och det är därför möjligt att Stornorrfors
kommer att förbli störst, särskilt när ett fjärde
aggregat installerats. Ytterligare ett
utvecklingssteg är dock tänkbart, om det omdebatterade
Torne träskprojektet förverkligas (Tekn. T.
1958 s. 1047). Genom att avleda halva
vatten-föringen i Torne och Kalix älvar från Torne
träsk till Rombaksbotn i Norge får vi
förutsättningar för en koncentrerad utbyggnad av ca
1 400 MW i en station med 345 m fallhöjd.
Förutsättningar finns då också för stora aggregat,
t.ex. åtta aggregat på nära 200 MVA vartdera.

I värmekraftstationerna kan effekten väljas
mera fritt än i vattenkraftstationer, men
effektstorlekarna har i vårt land begränsats av det
relativt långsamt växande ångkraftbehovet. En
ökning har dock skett från 20 MW aggregat i
Sydkrafts Malmöstation 1910 till 150 MW
aggregaten i Stenungsund. I utlandet finns redan
300 MW enheter i drift, och aggregat på över
500 MW är under byggnad.

Den ekonomiska aggregatstorleken i en
värmekraftstation påverkas starkt av den årliga
behovsökningen, som för den konventionella
ångkraftens del är och enligt det tidigare
kommer att vara begränsad. Vid utbyggnadstakten
100 MW ångkraft per år beräknas den
ekonomiska aggregatstorleken vara ca 250 MW i en
station med fyra aggregat.

I atomkraftstationerna medför ökad storlek
på enheterna inte bara lägre specifika
anläggnings- och driftkostnader, utan här ökar
samtidigt verkningsgraden väsentligt genom
förbättrad utbränning. Den ekonomiska
stationsstorleken ligger därför, särskilt som den
årliga effektökningen längre fram blir betydande,
mycket högt, åtminstone vid 4 x 400 — 4 x 500
MW.

Ledningssystemens utveckling

Man kan visa, att den ekonomiska
driftspänningen för en enkel överföringsledning med
transformering i båda ändarna är ungefär
proportionell mot kvadratroten ur den överförda
effekten och vid längre överföringsavstånd
relativt oberoende av avståndet (fig. 2). Det är
därför klart att överföringsspänningarna måste
stiga med ökad elförbrukning.

TEKNISK TIDSKRIFT 1959 899

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1959/0923.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free