Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 35 - Högre kompensering med seriekondensator för 380 kV, av Bengt Nordström och Lars Norlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Nordström
Lars Norlin
Fig. 1.
Seriekon-densatorernas
placering på
380 kV
ledningarna från
Norrland; □
transformatorstationer.
Högre kompensering med
seriekondensatorer för 380 kV
Överingenjör Bengt Nordström och civilingenjör Lars Norlin, Stockholm
Seriekondensatorn har i allt större
utsträckning tagits i anspråk för att öka
överföringsförmågan på de långa 380 kV ledningar, som
överför huvudparten av den elektriska kraften
från kraftstationerna i norr till konsumenterna
i söder. Den första seriekondensatorn för 380
kV togs i drift den 17 januari 1954 (Tekn. T.
1954 s. 187) och i dagens läge är fyra
konden-satorstationer i drift. Tre av dessa stationer är
inkopplade till södra 1/3-punkten av var sin
380 kV ledning, medan den fjärde stationen
621.315.054.12
alternativt kan anslutas till norra 1/3-punkten
på två av ledningarna (fig. 1). De tre 380 kV
ledningarna är för närvarande kompenserade
från 20 upp till 40 % men kommer före
utgången av 1960 att ha 40 % kompenseringsgrad
vardera. Kondensatorbatterierna har en
rnärk-ström på 1 000 A och en varierande effekt på
95—150 MVAr, vilket har dragit en kostnad av
4—6 Mkr per station. De är planerade för en
utbyggnad till 1 200 A med motsvarande
ökning av effekten, så att ledningarna kan
kompenseras ända upp till 60 % om så skulle
befinnas lämpligt i framtiden.
Skälet till att man förser
överföringsledningarna med seriekondensatorer är att man med
bibehållen belastningsvinkel kan öka
överföringseffekten på en ledning genom
seriekom-pensering. Detta ger minskade
ledningskostnader per överförd effektenhet. Däremot
tillkommer kostnader för kondensatorbatteriet. Ävenså
ökar ledningsförlusterna på den
kompenserade ledningen, medan de i gengäld minskar på
de andra överföringsledningarna. Väges dessa
kostnader mot varandra, fås som resultat att.
den mest ekonomiska kompenseringsgraden
ligger vid ca 40 resp. 50 % för 380 kV
ledningar utförda med två resp. tre 593 mur
feral-linor per fas (fig. 2).
Under förutsättning att spänningen är lika i
ledningens båda ändpunkter, vilket normalt är
önskvärt ur driftsynpunkt, måste
seriekondensatorn placeras mitt på ledningen för att den
skall kunna ge maximal kompenseringsgrad
med minimal kondensatoreffekt. Förskjutes
placeringen mot någondera ändpunkten, till
exempelvis 1/3 av ledningslängden från
ändpunkten räknat, måste kondensatoreffekten
ökas — ju längre ledningen är, desto mer ökar
kondensatoreffekten vid i övrigt oförändrade
villkor. Detta beror på att
spänningsfördelningen över ledningen blir ogynnsammare, vilket
medför ökad ström.
Vid lika spänning i båda ändar på obelastad
ledning blir det reaktiva uttaget störst i den
ändpunkt som är belägen på det kortaste
avståndet från kondensatorn. Detta beror på att
kondensatorn vållar en spänningsliöjning i den
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
