Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 35 - Elektronisk distansmätning inom geodesin, av Erik Bergstrand - Nya material - Halvaustenitiska stål för flygplan, av SHl - Raketskal med över 200 kp/mm² sträckgräns, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänds för att snabbt dra ut polygontåg, där
sidorna kan vara jämförelsevis långa. I
behövliga fall gör man kontrollbestämningar med
den lilla geodimetern. I polygonpunkterna
placeras geodimetern för polärmätning mot
prismor, upphängda över sekundärpunkter, till
vilka avstånden ej behöver vara större än att
mätningen kan utföras utan lång siktväntan.
Med denna kombination kan man nå hög
noggrannhet och snabbhet.
Inom ett bebyggt samhälle bör geodimetern
avgjort vara att föredra. En radarvåg mellan
husväggar eller nära byggnader ger med
säkerhet så starka reflexer, att noggrannheten blir
lidande. Här kan man i stället använda den
tredje och minsta geodimetermodellen med
5 km räckvidd, med vilken felen håller sig inom
1—2 cm. Med detta instrument går det också
att mäta i fullt dagsljus, hittills upp mot 500 m.
Litteratur
1. Aslakson, C I: Can the velocity of propagation of radio
waves be measured by Shoran? Träns. Amer. Geophys. Union
1949 h. 4.
2. Ross, JER: Shoran op. in Canada. Dept Mines and
Techn. Surveys, Ottawa 1952.
3. Rimington, G L R & Waller, C K: Australian geodimeter
measurements, Cartography. Australian Inst. Cartogr.,
Australien 1956 h. 3.
4. Rimington, G L R: Report ön Tellurometer tests.
Australian Dep. Nat. Development, Australien 1957.
5. Wadley, T L: The Tellurometer system of distance
mea-surement. Emp. Surv. Rev. XIV h. 105—106.
6. Jones, H E: Geodimeter base lines. Canadian Survey 1958
h. 2 s. 50—58.
7. Bergstrand, E: Measurement of distances ivith the
geodimeter. Rik. Allin. Kart%erk Medd. 16, Stockholm 1951.
8. Bergstrand. E: Modern determinations of the velocity
of light. Ann. Fr. Chronom. ser. 2 bd XI s. 97—107,
Besan-?on 1957.
Tabell 1. Mekaniska egenskaper hos halvaustenitiska
rostfria stål
nya material
Halvaustenitiska stål för flygplan
I dagens flygplan och missiler används
halvaustenitiska, rostfria stål som har god formbarhet och kan
härdas till hög hållfasthet vid så låg temperatur att
distorsion och oxidation blir mycket små. Två
amerikanska stål av denna typ, betecknade AM350
(Tekn. T. 1958 s. 752) och AM 355 har nästan
samma sammansättning:
AM350 AM 355
Kol ........................... "/o 0,10 0,15
Krom ........................ °/o 16,50 15,50
Nickel ....................... °/o 4,25 4,25
Molybden .................... % 2,75 2,75
Kväve ........................ %> 0,10 0,10
Kisel ......................... °/o 0,30 0,30
Mangan ...................... ’/o 0,75 0,75
De har emellertid så olika struktur och mekaniska
egenskaper att de måste betraktas som olika
material.
Brottgräns kp/mm2 [-0,2-gräns-] {+0,2- gräns+} kp/mm2 [-Förlängning-] {+Förläng- ning+} »/. Krypbrottgräns
100 ho kp/mm2 1000 h kp/mm2
AM 350,
glödgat ... 101,5 42 40
härdat 1« . 140 120,5 13
härdat lc . 133 91 11 129,5<* 126,5’-*
härdat 2^ . 129,5 105 12
AM 355
glödgat ... 129,5 39 30
härdat 1« . 150,5 129,5 12
härdat lc . 140 97 10 131rf 127,5^
a genom djupkylning, & genom kylning till rumstemperatur,
c genom djupkylning, provtemperatur 425°C (övriga prov
utförda vid rumstemperatur); à anlöpt vid 455°C.
I glödgat tillstånd är stålen austenitiska och lika
form- och svetsbara som andra austenitiska stål.
Efter härdning är de martensitiska och har hög
hållfasthet. Deras resistens mot korrosion är ungefär
lika stor som vanliga austenitiska rostfria ståls. De
är tillgängliga i form av tunn- och grovplåt, stång,
smidesämnen. tråd och gjuten.
När stålen kylts snabbt från ca 1030°C är all
karbid i lösning och austeniten har största stabilitet.
Trots detta är stålen dock mindre stabila än AISI
301, som är det minst stabila av 18-8-stålen.
Efter glödgning vid 1040°C är martensitpunkten
—73°C. Genom ny glödgning vid 930—950°C höjs
martensitpunkten till något över rumstemperatur.
Stålen kan då härdas genom kylning till —73°C.
Det är den mest använda härdningsmetoden. Genom
att glödga de austenitiska stålen vid 705—760°C kan
man höja martensitpunkten till ca 150°C, varefter
stålen härdas genom kylning till rumstemperatur.
Den första metoden ger större hållfasthet (tabell 1)
och bättre resistens mot korrosion.
Vid båda härdningsmetoderna avslutas
värmebehandlingen genom anlöpning vid 455—540°C,
varigenom stålens sträckgräns höjs avsevärt (R A Lula
i Metal Progress mars 1959 s. 116—120). SHl
Raketskal med över 200 kp/mm2 sträckgräns
För konstruktörer av stora raketer med fasta
bränslen erbjuder nu hållfastheten hos skalen ett svårt
problem. För att man skall få ner den onyttiga
lasten i skalet så långt som möjligt önskar man
material med sträckgränser kring 200 kp/mm2. För
närvarande synes ca 140 kp/mm2 vara gränsen för
vad man kan nå. Hårdare legeringar kan erhållas
men materialen blir då extremt känsliga för repor
i ytan.
Fel i ytan kan ej undvikas under tillverkningen.
Deras antal kan emellertid minskas och med en
utomordentligt sträng kontroll kan man nedbringa
felriskerna ytterligare. En uppmuntrande faktor är
att sträckgränsen vid tvåaxlig belastning, som vid
hydrostatiskt tryckprov på cylindrar (t.ex.
raketskal), är högre än vid enaxlig belastning (t.ex. i
vanligt dragprov). Man får här en faktisk ökning
av hårdheten.
Lösningen av problemet måste dock ligga i nya
stållegeringar. De mest lovande för närvarande är
X-200, ett lufthärdande stål med 0,43 %> kolhalt, och
MBMG 1 med 0,45 °/o C, 1,5 */o Si, 1,0 °/o Cr och
lägst 0.01 "/o V (Missiles and Rockets 22 juni 1959
s. 15). G AH
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
