Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 36 - Vätske- eller krutdrivna robotar? av Åke Håborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 5. Kr ut
laddning med
sprickor.
Fig. 6.
Attackroboten Corvus,
driven med
für-digförpackad vätskeraketmo-tor.
utgångspunkt från militära krav på
fältmässighet, explosionssäkerhet och miljöbetingad
prestanda kan endast en vätskeraketmotor av
färdig-förpackad typ ("pre-paekaged liquid
rocket engine") ifrågakomma. Exempel på en
sådan motor är Reaction Motors (Thiokol)
Guardian I, som prövas i jaktroboten Sparrow
III, och Guardian II, som ger ca 25 Mp drivkraft
under G s och är avsedd för attackroboten
Corvus, fig. 6.
Motorn är sammanbyggd till en komplett
"skräddarsydd" enhet som utgör en
integrerande del av roboten, fig. 4. De två tankarna
är vid leverans från fabriken fyllda med
vätskor som tål lagring under obegränsad tid utan
att förändra egenskap eller mängd.
När det gäller brinntider i storleksordningen
3—10 s kan motorn göras enkel och relativt
prisbillig eftersom man inte- behöver tillgripa
pumpmatning från tankar till brännkammare
och eventuellt inte heller behöver kyla
brännkammaren. Erforderligt insprutningstryck
erhålles med hjälp av en enkel och lätt
krutgasgenerator som också öppnar inloppen till
brännkammaren medelst en klippventil. I
brännkammaren blandas syregivare och
bränsle och förbrinner vid ett konstant arbetstryck
som nu ligger i storleksordningen 35—45
kp/cnr. Det är viktigt att man kan kontrollera
vätskeflödet under alla de miljöer som roboten
kan komma att utsättas för under gång och
detta utgör förmodligen ett av de svårare
problemen att lösa.
I)en färdigförpackade motorns idé är inte ny.
Den lilla tyska, ostyrda luftvärnsraketen
Tai-fun som utvecklades under andra världskriget
kan väl sägas utgöra förebilden för denna
motortyp7. Lagringsproblemet är i första hand en
materialfråga som tidigare utgjorde en svår
stötesten vid realiserandet av tillförlitliga
tankkonstruktioner, tätningar och förskruvningar.
Inte förrän det lyckades kemisterna att få
fram syrabeständiga plaster på fluor- och
kisel-bas, kan man säga att den färdigförpackade
vätskeraketmotorn blivit attraktiv som
drivkälla i robotvapen. I tankar och
brännkammare kan med fördel armerad plast användas,
varvid insidan lämpligen förses med
korrosionsskyddande och värmeisolerande
beläggningar.
Enligt drivmedelskemisterna finns det ett
flertal lämpliga kombinationer av syregivare och
bränslen som nära nog utesluter risken för en
detonationsartad förbränning. I händelse av
explosiv förbränning kan man genom
konstruktiv utformning tillse att dysan kastas ut
i en bestämd riktning eller att brännkammaren
brister på ett förutbestämt sätt och man
behöver inte befara att explosionen skall sprida
sig till tankarna.
Raketmotorns funktionstillförlitlighet
Om funktionstillförlitligheten står mycket få
och ganska divergerande uppgifter att erhålla.
För de större motortyperna uppgår
funktionssäkerheten till mellan 70 och 97 % medan
fölen färdigutvecklad smärre motor av modern
konstruktion uppges siffran 97—99,5 %. För
i varje fall smärre robotmotorer av
färdigför-packad typ uppger vätskeraketkonstruktörerna
att man anser sig kunna uppnå 99,5 %, vilket
är samma siffra som gäller för den statistiskt
dokumenterade krutstartraketen Jato
(yet-assis-ted take -off), som bränts i mer än 25 000
exemplar8. Återstående 0,5 % hänför
vätskeförespråkarna till "tändmissar". För den i
Sverige av Svenska Flygmotor utvecklade
väte-peroxiddrivna raketmotorn VR-3 har uppgivits
att något explosivt förbränningsförlopp aldrig
inträffat.
Som en kommentar bör kanske nämnas att
det givetvis inte står att få några upplysningar
om funktionssäkerheten för de enstaka
motorer som hittills i verkligheten har prövats
under samtliga morgondagens utomordentligt
hårda miljöbetingelser.
Vätskedrivmedel
Materialproblemet synes av det sagda ha lösts
tillfredsställande för de drivmedel som i dag
ifrågakommer vid vätskemotorer av
färdigför-packad typ. Vid val av drivmedelskombination
måste många viktiga faktorer beaktas. Det
gäller bl.a. stabilitetsegenskaperna under lagring,
transport och förbränning samt okänsligheten
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
