Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 40 - Exempel på sanering. Svenskt saneringsbyggeri, av Per Olof Lindnér - Exempel på sanering. Sanering av tyska städer, av Arne T Bergqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall köras till byggnadsplatsen, längre körväg
till tippningsplats för rivnings- och
schakt-ningsmassor m.m.
De flesta högre hus, som byggs nuförtiden,
har en stomme av betong. Då man vid
punktsaneringar sällan har plats att ställa upp en
betongstation, är man därför hänvisad att
använda färdigköpt betong. Det knappa
markutrymmet skall även räcka till för de maskiner,
som skall ombesörja de vertikala transporterna.
Vid kvarterssanering kan man få plats med en
eller två kanske tre kranar och det är ju inte
så dåligt. Vid en punktsanering får man oftast
nöja sig med en tornkran, som står inne i
bygget, eller med en byggnadshiss. Vid ett hus i
Malmö göts ett hisschakt för en varuhiss upp
med glidform, varefter arbetet med
hissmontaget påbörjades, fig. 5. Denna blev färdig
drygt ett halvt år före vad som är normalt och
kunde sålunda göra en mycket god tjänst för
byggets del.
Varken vid kvarterssaneringar eller
punktsaneringar har man plats att placera bodar på
marken på vanligt sätt. Bebyggandet av
kvarteret Spinneriet skedde i två etapper. Först
revs halva kvarteret. I de kvarvarande
delarna inrymdes bodar, förråd m.m. Då etapp 1
var uppförd flyttades bodarna över i denna,
varefter återstoden kunde rivas. Vid ett annat
bygge inrymdes bodar för arbetarna i några
lägenheter, som stod tomma i ett gammalt hus
i närheten. I ett annat fall flyttades ett av de
gamla husen på tomten till en öppen plats i
närheten. I det flyttade huset kunde
affärsmännen fortsätta sin verksamhet under
byggnadstiden och man kunde inreda arbetarbodar i
andra våningen.
Slutord
Av det sagda framgår att saneringsbyggeriet ej
kan bli lika effektivt och ekonomiskt som när
man bygger i mera fria lägen. Detta gäller i
all synnerhet punktsaneringar. En bidragande
orsak härtill är också det faktum, att huset
måste så att säga vara skräddarsytt till tomten.
Våningsytorna måste göras så stora som
möjligt så att högsta möjliga exploateringstal
uppnås. Vidare måste lägenhetsytan hyras ut till
dem som kan betala bäst. Allt detta gör att man
får en byggnad, som inte är renodlad för
något visst ändamål, utan är ganska heterogen
och dyr att bygga. Detta tillsammans med ett
redan från början högt tomtvärde gör att
hyrorna i centrala nybyggnader lätt springer i
höjden.
Utvecklingen inom byggnadsindustrin de
senaste åren har gått mot användandet av allt
större materialenheter, som kommer färdiga
till arbetsplatsen. Elementbyggeriet fordrar en
strikt planläggning av huset på rivningsstadiet.
Detta är svårt att förena med saneringshuset,
som är skräddarsytt till tomten, men likväl
kan en hel del elementbyggeri tillämpas på
saneringsbygget. Detta gäller främst
fabriksgjor-da fasader, trappor, väggelement m.m., fig. 6.
Saneringsbyggena ligger ju ofta mitt i
blickfånget och en fabriksgjord fasad kan ofta ge
byggnaden ett tilltalande yttre.
Saneringsbyggaren ställes alltså inför en hel
del speciella problem, som man inte möter när
man bygger på jungfrulig mark utanför
stadskärnan. Dessa svårigheter medför
nödvändigtvis ökade kostnader. Arbetskostnaderna är
högre beroende på svårigheter att använda
rationella maskiner och byggnadsmetoder,
transportkostnaderna är högre än vanligt likaså
kostnaderna för arbetsledning. Dessa
fördyranden är svåra att förutse och ofta blir
saneringsbygget dyrare än vad kalkylerna visar.
Sanering
av tyska städer
Civilingenjör Arne T Bergqvist, Stockholm
711.16(43)
Flertalet tyska städer har en mycket gammal
historia. Åtskilliga av dem har medeltida anor,
några är till och med grundade på romartiden.
Storstädernas tillväxt kom på 1800-talet i
samband med industrialiseringen. Då och under
första delen av 1900-talet byggdes de stora
hyreshusmassor, som karakteriserar storstäderna
och som till största delen lades i ruiner åren
1943—1945. I genomsnitt förstördes 40—70 %
av lägenheterna. Sålunda var förstöringen i
Berlin 37 %, Hamburg 54 %, Köln 75 %,
Frankfurt am Main 50 %, Düsseldorf 51 %,
Kiel 44 % och i Hannover (innerstaden) 95 %.
Detta innebar bl.a. att invånarantalet sjönk och
1945 i många städer var mindre än hälften av
vad det var 1939. I dag har praktiskt taget alla
städer ett invånarantal som betydligt
överstiger antalet år 1939.
Det har på en hel del håll riktats kritik mot
det sätt på vilket städerna återuppbyggdes.
Sålunda har man sagt att de tyska städerna inte
utnyttjat den chans de hade 1945 att bygga
nya, moderna städer enligt stadsplanekonstens
senaste principer. Många städer byggdes upp
på samma sätt som de tidigare var byggda, man
tog inte tillräcklig hänsyn till kraven att skilja
bostads- och industribebyggelse, att ge
tillräckligt utrymme för trafiken och att luckra upp
bostadsområdena.
Denna kritik har säkerligen visst fog för sig,
men samtidigt har den inte klart beaktat under
vilka förutsättningar som återuppbyggnaden
skett. De första åren gällde det att så snart som
möjligt skaffa tak över huvudet åt så många
som möjligt. Man var tvungen att reparera och
iståndsätta alla hus där så kunde göras. En
annan faktor var den starka känslan för ägande-
Sammandrag av rapport från resa på Ahlsellstipendium.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1Q1063
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
