Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 40 - Exempel på sanering. Sanering av tyska städer, av Arne T Bergqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Trafikledskarta för Hannover med omgivning. I norr går autostradan Ruhr—Berlin och i mitten
syns den nyanlagda innerstadsringen.
rätten. Ägde man en bit mark skulle man ha
rätt att utnyttja marken på samma sätt som
den tidigare nyttjats. Härigenom stimulerades
det privata initiativet, utan vilket
återuppbyggnaden säkerligen skulle ha gått betydligt
långsammare än den gjort.
Juridiska förutsättningar
När kriget slutade var förutsättningarna i
juridiskt avseende för återuppbyggnaden helt
otillfredsställande. För det första fanns det ingen
tysk stat, och de delstater, som
ockupationsmakterna lät bilda, hade inga egna juridiska
traditioner. För det andra fanns det inte ens
under mellankrigstiden några enhetliga lagar
för byggnadsområdet, som gällde över hela
Tyskland. Nämnas kan att den preussiska
"Fluchtliniengesetz" (ungefär stadsplanelag)
från 1870-talet fortfarande gäller inom vissa
delar av Tyskland. Utom dessa äldre lagar
fanns det en hel del förordningar som
utfärdats på 1930-talet t.ex.
Baugestaltungsverord-nung, Bauregelungsverordnung,
Reichgarage-verordnung osv. Vissa av dessa gällde över
hela Tyskland, vissa av dem hade olika
utformning i de olika delstaterna.
Efter kriget med dess enorma förstörelse
förstod man, att man inte skulle klara
återuppbyggnaden med den lagstiftning som då fanns.
Ett antal högt kvalificerade jurister och
tekniker samlades därför i staden Leingo och
utarbetade ett förslag till en
återuppbyggnadslag, "Lemgoer Entwurf". På grundval av detta
förslag utarbetades återuppbyggnadslagar i de
olika delstaterna ocli antogs under 1949 och
1950. Lagarna kom i stort att likna varandra,
även om de skilde sig i detaljer. Någon enhetlig
lag för hela Västtyskland kunde av olika skäl
inte genomföras vid denna tidpunkt.
Redogörelsen berör i fortsättningen i huvudsak
återuppbyggnadslagen för Niedersachsen.
Lagen har fem huvuddelar: allmänna
föreskrifter, planering, nyordning av marken,
genomförande av bebyggelsen samt särskilda
föreskrifter.
Andra huvuddelen, planering, innehåller först
bestämmelser enligt vilka kommunerna, för att
säkra en planmässig återuppbyggnad, kan
förklara ett visst område för
återuppbyggnadsom-råde med därav följande rättsverkningar, bl.a.
byggnadsförbud. Sedan följer föreskrifter om
upprättande av generalplan (i Niedersachsen
"Flächennutzungsplan", i Nordrhein-Westfalen
"Leitplan"). Denna skall översiktligt ånge art
av bebyggelse, utnyttjandetal i stort,
kommunikationsleder osv. Byggnadsföretag i strid mot
planen får icke genomföras. Även bestämmelser
om upprättande av stadsplan
("Durchführungs-plan") återfinnes här. Sådan plan skall
upprättas för område där man väntar
återuppbyggnad och uppdelar området i grönområden,
trafik- och byggnadsområden, bestämmer
användningssätt och utnyttjandetal för
byggnadsområdena samt reglerar bebyggelsen i plan och
höjd. Den kan även innehålla bestämmelser om
planens genomförande. Till sådan
värdestegring som beror på bestämmelser i generalplan
eller stadsplan skall hänsyn icke tas vid
värdering och beräkning av ersättning vid de i
lagen bestämda formerna för nyordning av
marken. Både generalplan och stadsplan skall stäl-
1112 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
