Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 41 - Mekaniska variatorer, av Bengt Muhr - Radarsjukan, av DH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocli återgående rörelse och därvid etappvis
åstadkommer en vridning A1—B1 av ett större
hjul på utgående axeln. Hastigheten varieras
genom omställning av radien för vevarmen b.
Genom att koppla ett flertal dylika spärrarmar,
lämpligt fasförskjutna, får man en relativt
kontinuerlig rotation.
Vid en kulissmekanism, fig. 15, erhålles
varvtalsvariationen genom förskjutning av
axel-centrum för två roterande skivor d och e. Den
ena skivan (d) är försedd med rullar, den
andra (e) med spår från centrum ut till
periferien i vilka rullarna löper. Bullarna sitter i
kulisser i samma spår. Härigenom anpassar sig
rullavståndet till spåravståndet. Vid utväxling
1:1 står skivorna mitt för varandra och
fungerar som koppling. Maximal utväxling är 2:1.
Slutligen kan nämnas att det även finns en
kugglijulsvariator bestående av kuggsegment
med samma kuggdelning på en konisk yta.
Drivhjulet förflyttas utefter en kongeneratris.
Segmenten är axiellt förskjutna för att
drivhjulets förflyttning till ny delningscirkel skall
underlättas.
Reglerområdet för PIV-växeln är ca 6:1, vid
kulissmekanism 2:1 samt vid kuggväxeln 3:1.
Spärrhjulsväxeln kan konstrueras med mycket
stora utväxlingar.
Frånsett PIV-växeln förefaller variatorer, som
bygger på icke-friktion, att vara tämligen
sällsynta i marknaden. Konstruktionen blir mer
komplicerad än vid växlar av friktionstyp ocli
därigenom dyrare.
Slutord
Mekaniska variatorer är särskilt lämpliga vid
mindre effekter, upp till ca 10 hk. Vid
variatorer av icke-friktionstyp kan normalt större
effekter överföras. Spårskive- och
bältvariato-rer finns dock för effekter över 100 hk. Vid
varvtalsreglering ned till noll måste variatorn
kombineras med differentialdrift.
Mekaniska variatorer liar i allmänhet bättre
och jämnare verkningsgradskurva än
motsvarande hydrauliska och elektriska variatorer.
Slitningen vid mekaniska variatorer av
torr-friktionstyp är emellertid större, vid smorda
variatorer av friktionstyp eller ingreppstyp
likvärdigt med slitningen hos hydrauliska växlar.
Konstruktionsprincipen hos mekaniska
variatorer är i allmänhet mycket enkel, vilket
medför lägre anskaffnings- och
reparationskostnader. Kilrep ocli friktionsbelägg är lätt
utbytbara. Den mekaniska variatorn blir ofta den
billigaste lösningen vid mindre effekter och bör
alltid prövas i samband med varvtalsreglering.
Litteratur
1. ScuöPKE, II: Stufenlos regclbarc Antriebe in
Werkzeug-maschinen, ZVDI 87 (1943) s. 773—780.
2. Simonis, F W: Stufenlos verstellbarc Gelriebe. Berlin
1949. (Werkstattbücher 96).
3. Olssön, à & Svensson, S: Utredning beträffande
kontinuerligt variabla utvåxlingsanordningar. Examensarbete
KTH, Inst. Maskinelement I. Stockholm 1953.
4. Thomas, W: Reibscheiben-Regelgetriebe. Braunschweig
1954. (Schriftenreihe Antriebstechnik 4).
Radar sjukan
614.647 : 621.396.96
Allt sedan radarteknikens barndom har man
känt till att en människa, som utsättes för en
alltför intensiv bestrålning av högfrekvent
energi kan skadas därav. Hittills har riskerna
inte varit alltför stora, därför att
energinivåerna har legat relativt lågt. I nya system, t.ex.
för långdistansradar ocli interplanetarisk
kommunikation, blir emellertid den utstrålade
energin så hög, att påtagliga risker uppstår, inte
bara för den personal som arbetar i omedelbar
närhet av sändarna utan även för människor
som av en eller annan orsak ofrivilligt kan bli
utsatta för intensiv strålning. Man måste nu
känna till vilka energinivåer som är riskabla
och vad som händer i den mänskliga
organismen, då denna utsättes för intensiv
strålning. Likaså måste man ta reda på vad en
människa kan göra för att skydda sig, om hon
måste vistas i fält av riskabel styrka.
Fysiologiska effekter
Effekten av bestrålning med radiofrekvent
energi på en varelse beror bl.a. av den
bestrålade kroppens eller kroppsdelens storlek i
förhållande till strålningens våglängd. Är den
bestrålade kroppsdelen mindre än en tiondels
våglängd, har bestrålningen ingen verkan. Även
den energimängd, som kroppen absorberar, är
frekvensberoende.
Vid frekvenser under 400 och över 3 000 MHz
absorberar kroppen bara hälften eller mindre
av den infallande energin. Besten passerar rakt
igenom (låga frekvenser) eller reflekteras av
huden (höga frekvenser). Mellan 1 000 och
3 000 MHz kan en kropp absorbera all instrålad
energi, om huden och underliggande fettlager
har lämplig tjocklek. Vid frekvenser under
1 000 MHz omvandlas det mesta av
strålnings-energin till värme i det inre av kroppens väv-
Referat av uppsats av Frank Leary i Electronics 20 febr.
1959 s. 19—53.
Fig. 1. Blockschema över en effektmätare för
mikrovåg. Instrumentet kan avläsas direkt i mW/cm2 eller
i dB relativt 0,01 W/cm’.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1Q1063
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
