Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 46 - Nya metoder - Oxetaner råvaror för plaster, av SHl - Magnesiumammoniumfosfat ur olivin och råfosfat, av SHl - Rening av vätgas genom djupkylning, av SHl - Andras erfarenheter - Användning av skumfraktionering, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oxetanpolymer är en polymer av
3,3-bis(klorometyl)-oxetan, kallad Penton, men den framställs av
pen-taerytritol enligt en speciell metod.
Man har emellertid nu utarbetat en ny allmän
metod för framställning av oxetaner, vilken är enkel
och lovar att ge högt utbyte, kanske upp till 95 °/o.
Härvid utgår man från en /,3-diol som löses i
svavelsyra; lösningen sätts till en
natriumhydroxidlös-ning och den erhållna oxetanen destilleras av.
Enligt den konventionella metoden hydrokloreras
diolen först med klorvätesyra, produkten acetyleras
med ättiksyraanhydrid och oxetanen erhålls genom
behandling med en bas. Det tredje steget är
kritiskt; det ger bara 30—10 °/o utbyte, och
biprodukterna är oanvändbara. Enligt den nya metoden får
man visserligen bara 30 °/o omsättning, men 20—
30 °/o av glykolen är oförändrad och kan återföras.
Härigenom kan man nå gott utbyte.
En fördel hos den nya processen lär vara att inget
av stegen i den är kritiskt, och utbytet blir lika
högt för alla oxetaner.
Natriumhydroxidkoncentra-tionen har någon verkan på utbytet; detta blir bäst
vid användning av en 50-procentig lösning.
Svavelsyran bör vara minst 90-procentig.
Oxetaner kan lätt polymeriseras med bortrifluorid
som katalysator. Man kan också använda torrt
fluorväte, men det är mindre effektivt (Chemical &
Engineering News 3 aug. 1959 s. 44). SHl
Magnesiumammoniumfosfat
ur olivin och råfosfat
Växterna måste som bekant ha tillgång till
magnesium för att utvecklas normalt. Det är därför
viktigt att tillräcklig mängd magnesium tillförs vid
gödslingen. Vanligt superfosfat försätter man oftast
med så mycket dolomit att magnesiumbehovet täcks,
men dagens starkt koncentrerade gödsel kan inte
ges en tillräcklig magnesiumhalt genom tillsats av
dolomit. Vanligen använder man därför
magnesiumoxid ur havsvatten eller släckt dolomitkalk; det
behövs nämligen en tillsats som är rikare på
magnesium och helst fattigare på kalcium än dolomit.
Ett mineral, som fyller dessa fordringar, är
emellertid olivin, (MgFe)2Si04; det har mer än dubbelt
så stor magnesiumhalt som dolomit. Vidare
reagerar det lättare med syror och är därför effektivare
vid neutralisering av sur fosfatgödsel. Fastän det
bör vara möjligt att i kommersiell skala tillverka
magnesiumammoniumfosfat av olivin eller
serpentin, är det troligen bäst att uppsluta dessa
tillsammans med råfosfat, varefter det erhållna
superfosfatet ammonieras (W H Macintire & H L Marshall
i Agricultural & Food Chemistry aug. 1959 s. 566—
568). SHl
Rening av vätgas genom djupkylning
I en liten amerikansk fabrik för tillverkning av
hög-ren vätgas ur raffinaderigaser fryser man ut
föroreningarna genom kylning med flytande kväve. Man
får väte med 99,99 °/o renhetsgrad, innehållande
mindre än 75 ml/m3 kolväten och 10 ml/m3 koloxid.
Gasen är enligt uppgift minst lika bra som
elektrolytiskt framställt väte och kostar inte mera än detta.
Fabriken, som värderas till 200 000—250 000
ger per månad 425 000 m3 (0°C, 760 torr) vätgas.
Detta är en låg investering för en tillverkning som
normalt fordrar en anläggning för 1 400 000—
5 700 000 m3/månad för att bli lönande.
Rågasen pumpas med 150 at tryck genom ett
knippe 6 mm tuber nedsänkta i flytande kväve av
—185°C. Den specialkonstruerade värmeväxlaren
ger hög värmeöverföring och tillåter den noggranna
temperaturreglering som fordras för att de
kondenserade föroreningarna inte skall frysa innan de
avlägsnats ur kylaren. Med molekylsilar (Tekn. T.
1957 s. 498) och aktivt kol avlägsnas vatten och
kolväten.
Okontrollerad värmetillförsel, som vållar
svårlösta problem för små anläggningar, hålls nere vid
300—-500 kcal/h. Temperaturdifferensen mellan den
renade vätgasen och den ingående rågasen är bara
3°C i värmeväxlarens varma ända (Chemical
Engineering 13 juli 1959 s. 69). SHl
andras erfarenheter
Användning av skumfraktlonering
Då strontium 90 är en av de mest långlivade och
samtidigt farligaste radioisotoperna i radioaktivt
avfall, skulle dettas oskadliggörande underlättas
avsevärt, om man kunde avlägsna strontium ur den
utspädda lösningen, t.ex. genom skumfraktionering
(Tekn. T. 1959 s. 1179).
Vid försök med denna metod har man använt en
apparat (fig. 1) bestående av skumkammare,
kolonn och skumsamlare. Kväve av 1 kp/cm2
övertryck filtreras för avlägsnande av damm, mättas
med vatten i en tvätt för undvikande av
vattenförlust och blåses in vid skumkammarens botten genom
en spridare av rostfritt stål med 100 hål, 50 p, i
diameter.
Det härvid bildade skummet tas emot i
skumsamlaren där det slås ned med en
centrifugalskumbry-tare; den erhållna vätskan återförs till
skumkammaren så att jämviktstillstånd uppnås. Man tar då
prov på skummet och vätskan för analys och
bestämning av anrikningsförhållandet, dvs. förhållan-
Fig. 1. Apparat för bestämning av
anrikningsförhållandet vid skumfraktionering.
1304 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
