Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 26 - Sänkbrunn genom Brunkebergsåsen, av Per Lanéus - Andras erfarenheter - Stålhus och brandprovningar, av BS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väggen öppnade dock det sista skottet
förbindelse vid bergöverytan med ett ej injekterat
vattenförande lager. Sedan grodmän hade tätat
läckan provisoriskt — på grund av höjden
över sänkesbotten, hade arbete med vanlig
utrustning varit svårt — kunde injekteringen
kompletteras till god tätning.
Tryckluftarbetet
Under kassunskedet hölls lufttrycket i
kassu-nen genom regulatorer något över
vattentrycket vid eggen. Överskottsluften gick ut i
marken. Sedan marklagren hade injekterats,
beräknades lämpligt lufttryck med hänsyn till
sänkesbottnens läge. Maximalt uppgick trycket
till 1,4 at ö.
De i kassunarbetet deltagande arbetarna
underkastades särskild läkarundersökning. På
grund av arbetets ringa omfattning anskaffades
ingen sjuksluss till arbetsplatsen utan avtal
träffades om viss passning vid de i Stockholm
befintliga rekompressionskamrarna.
Ett fåtal fall av tryckluftsjuka förekom. De
kunde alla hävas genom rekompression i
arbetsplatsens tryckluftsluss. De var i regel
förorsakade av nedkylning. Så råkade exempelvis
en arbetare under ett skift ofta ta spjärn med
ett knä mot en järnplåt. På natten fick han
svåra smärtor i knät och måste återvända till
arbetsplatsen för rekomprimering. Då han åter
var inne i arbetstrycket, försvann smärtorna
och de återkom ej efter en långsam nedgång
till normalt tryck.
Utförliga instruktioner för arbetet i kassunen
fanns. Arbetarna anpassade snart teknik,
klädsel och matvanor efter de speciella
förhållandena, och arbetet beredde dem därefter inga
svårigheter.
0 :•: andras erfarenheter
Stålhus och brandprovningar
Stålkonstruktioner ger i jämförelse med
betongkonstruktioner minskade dimensioner och lägre vikt för
byggnadsstommen samt kortare byggnadstid. För
höga, dyra hus som uppföres på dyr eller dålig
tomtmark kan stålkonstruktioner bli ekonomiskt
fördelaktiga. I Stockholm kommer det femte
höghuset på Norrmalm liksom Wennergren-Center att
uppföras i stål. Bjälklag med stålbalkar kan lätt
ändras, vilket är av stor betydelse för exempelvis
varuhus. Närmast av den anledningen uppföres
butiksvåningarna i andra, tredje och fjärde höghuset
på Norrmalm och ett varuhus i Uppsala med
stålstomme. Brandskydd av stålkonstruktioner i
byggnader utredes nu av en kommitté tillsatt av Statens
Provningsanstalt.
I USA brandskyddas stålstommen vanligen med
olika typer av brandskyddande puts. Dessa
innehåller exempelvis, förutom gips och vatten,
Zono-lite, som är uppbyggt på vermiculit och innehåller
mycket glimmer, eller Perlite, som är ett granulerat,
poröst, glasliknande material. Putsen sprutas
vanligen på nät som fästes på specialprofiler. I regel
görs tre påslag så att tjockleken utanför näten blir
ca 5 cm. Ibland användes även perforerade
gipsskivor som underlag för putsen.
Undersidan av plåtbjälklaget behandlas ibland med
ett material som är en blandning av mineralull,
asbest och cement. Det sprutas direkt på plåtarna
sedan dessa grundats med en latexlösning. Materialet
är mjukt och måste skyddas med exempelvis
undertak. I ett bygge i London utföres brandskyddet
med sprutasbest. Pelarna mellan golv till undertak
kringgjutes emellertid med betong.
Konstruktionsdelarna sammanfogas i USA
vanligen med nit- eller bultförband. I någon mån
förekommer även svetsning. På senare år har
friktionsförband blivit vanliga. Därvid användes skruvar av
högvärdigt stål som åtdrages med specialverktyg
till en på förhand bestämd klämkraft. I England
användes en typ av skruvar med en försvagande
insvarvning på bultskaftet utanför muttern.
Förbandet dras åt med en mutterdragningsmaskin som
samtidigt ger en dragning i bultskaftet. När bulten
går av vid insvarvningen är klämkraften tillräcklig.
Åtdragningen kan utföras av en man.
I USA slösar man med material. Enkla
beräkningsmetoder användes. Ofta är balkarna fritt upplagda.
Ibland görs inväxlingarna med vinkeljärn på
över-och undersidan av balken, varvid inspänningen blir
endast obetydlig. Den i USA tillämpade
stålbyggnadstekniken förefaller ej ekonomisk i Sverige. Här
är den närmast ett passerat stadium. Här har
verkstadssvetsningen medfört betydande minskningar
både i material och kostnader.
De brandtekniska provningsmetoderna är ganska
lika i hela världen. Det som varierar är främst
vat-tenbesprutningen och provningen av
stålkonstruktionerna.
I England utföres inte längre vattenbesprutning.
Man anser att den är onödig, då den ej kan utföras
realistiskt. Den förstör viktiga uppgifter som
behövs för bedömning av konstruktionen och är sällan
avgörande för resultatet. I USA utföres både
brand-uthållningsprov och vattenbesprutning. Det andra
förfarandet innebär att konstruktionen under
belastning utsättes för en brandperiod som är hälften
så lång som den som fordras för godkännande i
viss klass. Därefter sker vattenbesprutning enligt
vissa regler. Provningsförfarandet förefaller riktigt
men blir dyrbart.
Enligt svenska normer vattenbesprutas provet
under lika många minuter som brandprovningen
utförts i timmar. Svenska erfarenheter tyder på att
för vissa konstruktioner kan vattenbesprutningen bli
avgörande för den brandtekniska bedömningen.
I USA har man sedan 1950 och i England sedan
några år tillbaka brandprovat stålkonstruktioner
utan belastning, varvid den i stålet uppkomna
temperaturen ansetts vara avgörande. Den maximalt
tillåtna temperaturen är i båda länderna 538°C. I
Tyskland föreslår man i stället 400°C, vilket
innebär ogynnsammare provningsresultat än provning
med belastning enligt gällande normer.
Vid 300°C är stålets dragbrottgräns större än vid
rumstemperatur. Därefter sjunker den och uppgår
vid 400°C till 80 °/o, vid 538°C till 50 %> och vid
600°C till 25 fl/o av brottgränsen vid 20°C.
Den kritiska temperaturen beror till en del på vil-
fi^O TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
