Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 26 - Legeringstillsatser för rostfritt stål, av Gunnar Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då denna produkt emellertid har fått en
mycket stor marknad i sitt hemland, tas den med
i denna översikt.
Ferrokrom affiné
Skillnaden mellan ferrokrom framställd enligt
gamla processen och enligt Perrin-processen
ligger främst i kol- och kiselhalten (tabell 1).
Perrin-processen tillåter utan svårighet
framställning av ferrokrom med högst 0,02 % C.
I USA tillverkas regelbundet en kvalitet med
högst 0,015 % C och även i Sverige har
sporadiskt partier med denna kolhalt framställts.
Med gamla processen kan man i gynnsamma
fall nå ned till 0,04 % C, men i regel ligger
kolhalterna något högre. Kiselhalterna i
Perrin-ferrokromen kan utan svårighet pressas ned
till mycket låga värden om man så önskar. Vid
tillämpning av den gamla processen är det
däremot svårt att tillmötesgå önskan om en låg
kiselhalt, eftersom en sådan medför väsentligt
förlängda ugnstider och därmed risk för
upp-kolning.
Produktens kvävehalt blir å andra sidan lägre
vid den gamla processen än vid
Perrin-processen, nämligen ca 0,020 % mot 0,030—0,040
För normalt rostfritt stål är denna skillnad
utan betydelse, eftersom den endast ger en
ökning av stålets kvävehalt med några tusendels
procent, men för t.ex. titanstabiliserade stål
måste även denna lilla ökning av kvävehalten
betraktas som en nackdel. Kvävehalten i
Simplex är ungefär densamma som för ferrokrom
enligt gamla processen.
Simplex-ferrokrom förekommer i två
varianter, nämligen Simplex 1 framställd med
kiselsyra och Simplex 2 med krommalm som
oxidationsmedel; båda innehåller högst 0,010 %
eller 0,025 % C. Vid tillverkningen fordras
alltid ett överskott av oxidationsmedel, vilket
sedan stannar kvar i den färdiga produkten
antingen som kiselsyra eller som kromoxid.
I Simplex 2 tillkommer gångart från
kroin-malmen, vilken tidigare uppgått till ca 7,5 %
men numera påstås ha sänkts till 2,5 %. Ingen
uppgift om kromoxidhalten i Simplex 2 är
tillgänglig. Av allt att döma har stålverken
numera i stor utsträckning övergått från den
kiselsyraoxiderade till den
krommalmsoxide-rade typen.
En teknisk jämförelse mellan affiné och
Simplex visar att Simplex-typen egentligen endast
har en fördel framför den normala affinén,
nämligen den låga kolhalten, högst 0,010 % C
mot Perrin-affinéns normala högst 0,02 %.
Skillnaden i kolhalt hos ett stål som tillverkats
med Simplex med högst 0,010 % och
Perrin-krom med högst 0,015 % C är dock endast ca
0,001 %, varför differensen får praktisk
betydelse bara om kolhalten skall pressas ned till
lägsta möjliga nivå.
Nackdelarna med Simplex är främst dess höga
oxidhalt och vid användning av kvarts som
oxidationsmedel även den höga kiselhalten.
Simplex levereras i form av briketter av en
tändsticksasks eller en tegelstens storlek. Lege-
Tabell 1. Sammansättningen hos ferrokrom affiné
[-Perrin-processen-]
{+Perrin-
processen+}
Gamla
processen
o/o
Simplex 1
%
Simplex 2
»/o
Krom ..........ca 70 ca 70 ca 65 ca 65
Kol ..............<0,02—0,06 <0,05—0,10 <0,010—0,025 <0,010—0,025
Kisel............ca 0,5 <1,5 5—7 <2
Kiseldioxid. — — ca 5 —
Fosfor ________ca 0,02 ca 0,02 ca 0,02 ca 0,02
Svavel ________ca 0,005 ca 0,005 ca 0,025 ca 0,025
MgO + ALA, — — — ca 7,5
ringen är genom tillverkningssättet porös,
varför Simplex-briketterna mycket lätt tar upp
kväve ur ugnsatmosfären, om de inte skyddas
av ett täckande slaggskikt. Bland annat därför
är Simplex-ferrokrom uppenbart olämplig för
användning i högfrekvensugn.
För fullständighetens skull skall påpekas att det
även finns en torrfärskad ferrokrom med
järnoxid som oxidationsmedel. Den får låg
krom-halt, ca 52 och har hög järnoxidhalt. I
gengäld är den magnetisk, vilket underlättar
hanteringen inom stålverken.
Ferrokrom carburé
Ferrokrom carburé kan ha mycket varierande
sammansättning (tabell 2). Den normala
ferro-kromen kan antingen vara direktframställd,
varvid den får hög svavelhalt, om kolhalten är
låg, eller också kan den som i Sverige
framställas genom raffinering av en carburé med
hög kiselhalt. Denna produkt blir praktiskt
taget svavelfri.
Under de senaste åren har det i USA
framkommit en mängd nya carburétyper, vilka
speciellt är avsedda för tillverkning av rostfritt
stål med syrgasblåsning. Utmärkande för dessa
legeringar är framförallt en låg kromhalt (50—
60 %). De har i regel låg kolhalt och måttlig
svavelhalt men starkt skiftande kiselhalt.
Det krav som måste ställas på en ferrokrom
carburé för syrgasblåsning är låg fosfor- och
svavelhalt. Fordringarna på kol- och
kiselhalten behöver däremot inte vara särskilt stränga.
Normala svängningar i carburéns kolhalt
inverkar på sin höjd med några tiondels procent
på stålets kolhalt vid blåsningens början.
Likaså blir inte kiselhalten av större betydelse
förrän vid mycket stora carburétillsatser.
Under de senaste åren har man för detta
ändamål börjat använda legeringar ("charge
Tabell 2. Sammansättningen hos ferrokrom
carburé
Normal kvalitet
o/o
"Charge Chrome"
o/o
Krom ..................ca 68 ca 55
Kol ...........4—6 eller 6—8 ca 5
Kisel....................<1,5 1—5
Fosfor ................ca 0,02 ca 0,02
Svavel ................0,005—0,070 < 0,03
fi^O TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
