Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 41 - Globala energifrågor, av Gunnar Hambraeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375 MW vid springflod men har ännu ej
kommit till utförande.
Kärnenergi
Mest lovande av de icke konventionella
energikällorna är kärnfissionsenergin. På de tjugo år
som gått sedan den första kärnreaktorn togs i
drift har denna kraftproducent visat sig säker
och pålitlig, lätt manövrerad och lätt anpassbar
till efterfrågan på energi. Utnyttjandet av
kärnenergin begränsas än så länge av ekonomiska
faktorer, men man väntar att denna
energiform inom tio år skall kunna konkurrera med
konventionella former i många delar av
världen.
Längre i framtiden ligger utnyttjandet av
fusionsenergin. Per viktenhet reagerande ämnen
avger denna process 3—5 gånger så mycket
energi som fissionsprocessen. Hittills har
fusionsreaktioner endast realiserats i
vätebombförsök, men mycket omfattande forskning
pågår för att tygla den för fredligt bruk.
Problemen är stora, och det är ännu ej klarlagt
huruvida kontrollerad energiproduktion kan
åstadkommas på denna grund.
Vid en diskussion om världens tillgångar av
kärnbränsle (fissionstyp) måste man skilja
mellan sådana som kan utvinnas till låga
kostnader, dvs. under ca 100 kr/kg, och sådana
som drar höga produktionskostnader (över 500
kr/kg). Reserverna i den västliga världen av
den första kategorin uppskattas till 1,2—1,5 Mt
uranoxid, av den senare till ca 7 Mt. För att
jämföra dessa tillgångar med de fossila
bränsle-reserverna måste man specificera i vilken typ
av reaktor de skall nyttjas. Av dessa finns från
denna synpunkt två slag, sådana där endast den
normalt klyvbara uranisotopen förbränns och
sådana där även återstående uran omvandlas
till klyvbar materia och nyttjas för
energiproduktion. I den senare (bridreaktorn) kan även
torium nyttjas som bränsle. Dagens
kärnreakto-rer utgör mellanformer mellan dessa
ytterligheter.
Utnyttjas kärnbränslet endast i den mindre
effektiva reaktortypen, utgör energiinnehållet
i de nämnda tillgångarna endast en bråkdel av
vad som kan utvinnas ur kända reserver av
fossila bränslen. Skall kärnenergin baserad på
fissionsreaktioner spela en väsentlig roll i
världens energiförsörjning måste alltså
bridreaktorn utvecklas och tas i bruk.
Kärnenergin kommer icke att ersätta
konventionella energikällor med ens. Den kommer i
stället att gradvis komplettera befintliga
energiformer. Detta kommer att inträffa först i
områden där konventionell energiproduktion icke
kan tillgodose en växande efterfrågan.
Kärnkraftanläggningar byggs därför redan nu så att
erfarenhet av deras byggande och drift skall
vinnas innan den stora efterfrågan sätter in.
Man ser också vissa fördelar i en kraftekonomi
grundad på tre primära energiformer, fossila
bränslen, vattenkraft och kärnenergi, mot
tidigare endast två.
När man nu talar om kärnkraftens ekonomi
är det dock viktigt att uppmärksamma den
utveckling mot mer ekonomisk produktion som
försiggår på de konventionella
energiområdena. Omkring 1980 torde emellertid en
väsentlig del av världens energiproduktion, speciellt
elkraftproduktionen, härröra från
kärnbränslen. Av nyinstallerad elproducerande
utrustning torde då omkring hälften utgöras av
kärnkraftanläggningar. Denna fördelning av den
årliga nybyggnaden kan väntas bestå fram till år
2000 varefter utvecklingen skulle gå mot en
fullständig dominans för
kärnkraftproduceran-de anläggningar.
Internationell energipolitik
Det synes sannolikt att diplomatin kommer att
mer och mer få sysselsätta sig med de politiska
följderna av teknikens och vetenskapens
utveckling. Detta gäller även energiområdet. För
vissa former, särskilt de lokalt betingade som
geotermisk energi och tidvattenkraft liksom
även för vind- och solenergi, är det visserligen
svårt att skönja politiska konsekvenser av
internationell karaktär. Olyckligtvis gäller icke
detsamma för kärnenergin.
Förekomsten av rika kolfyndigheter var en
huvudfaktor i den industriella utvecklingen av
Västeuropa och Nordamerika under 1800- och
1900-talen. Utnyttjandet av oljan gav välstånd
till en ny grupp av producentländer.
Öppnandet av dessa oljefält förorsakade
internationella intressekonflikter och gav vissa geografiska
områden och försörjningsleder stor strategisk
betydelse. De politiska följderna är
uppenbara. En intressant observation är att de
råvaru-producerande områdena nu icke nödvändigtvis
industrialiseras. Delvis har detta tekniska
orsaker, oljan är lätt att transportera och den
måste raffineras före användning. Vidare utgör
energikostnaden en allt mindre del av
totalpriset för industriprodukterna.
Dessa faktorer gör sig än mer gällande i fråga
om kärnbränslena. I vissa fall har sådana
fyndigheter bragt en stor, ehuru ej alltid stabil
industri till producentlandet. Bränslena
förekommer emellertid allmänt, de belastar till en
mycket liten del det slutliga energipriset.
Malmerna kräver avsevärd behandling innan
bränslena utvunnits, de framkommer i
volym-och viktmässigt små mängder och de är alltså
lätt transporterbara. Av detta synes följa att
kärnbränslefyndigheter i ett land icke
automatiskt ger detta nationellt välstånd eller ger
grund för industrialisering. Vidare betyder
fyn-digheternas fördelning över jorden och den
lätthet med vilken bränslet kan transporteras
att vissa nya områden och transportvägar får
utomordentlig strategisk vikt.
En andra grupp geopolitiska problem härrör
från de potentiella hälsorisker som är
förbundna med kärnenergin. De internationella och
regionala problem som detta skapar kan ej
behandlas effektivt på nationell grund. Sålunda
kan t.ex. en stor reaktorolycka -—- av vilken vi
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 41 j[129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
