Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. Den allmänna etnografiska utställningen i Stockholm. I. Etnografisk öfversigt. Af D:r Hjalmar Stolpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
42 Bd I. Nr 13. — Hjalmar stolpe.
(uttalas Dschapan). Det under medeltiden brukliga namnet Zipango
uppkom genom tillägg af det kinesiska ordet hoé = land 1. rike.
Det egentliga japanska namnot är Yamato — berglandet. I poetiskt
språk kallas det Ahitsu-no-shima, d. ä. vattenjungfruns (trollsländans) ö.
Landet utgöres af en stor mängd öar (enligt uppgift 3,850
stycken) med en sammanlagd areal af omkring 3,570 Sv. □-mil
(407,772 □-kilometer). Invånareantalet belöpte sig år 1873 till
33,299,014.
Folkets kroppsbeskaffenhet. Medellängden är hos männen
5 fot 1—2 tum, hos qvinnorna 4 fot 1—3 tum. Kroppsbyggnaden
undersätsig och temligen kraftig. Hufvudet är stort och sitter ej
sällan oproportionerligt lågt mellan skuldrorna. Bröstkorgen rymlig
och väl bygd. Bålen ovanligt lång i förhållande till benen, som äro
korta och krokiga. Ansigtet bredt, afsmalnande uppåt och nedåt.
Pannan låg (synes hög i följd af rakning). Näsan, i jemförelse med
andra mongoliska folks, starkt utvecklad, i synnerhet upptill, men
bred och platt. Tänderna starka, hvita, något riktade framåt, glest
sittande. De skeft sittande ögonen äro små och svarta, sällan bruna.
Hudfärgen är hos männen gulaktig, hos qvinnorna hvit och röd.
Anmärkningsvärdt är, att de obetäckta delarne af kroppen vanligen
äro ljusare, än de betäckta. Hufvudhåret är svart och tätt och
skäggväxten starkare utvecklad än hos andra folk af den
mongoliska rasen. Enl. Mohnike.
Språket är flerstafvigt och anses af somliga stå i en aflägsen
frändskap till de ural-altaiska språken (mandschuiskan, mongoliskan
och ost-turkiskan), af andra åter såsom fullkomligt enstaka stående.
Det är välljudande, men för främlingar svårt, i vissa fall t. o. m.
omöjligt att rätt uttala. Med den enstafviga kinesiskan eger det alls
ingen likhet, ehuru många kinesiska ord blifvit upptagna i det
japanska språket; de hafva dock genom förändradt uttal blifvit nästan
oigenkänliga. (Rörande skrift m. m. se nedan).
Närings- och njutningsmedel, deras tillredning m. m.
Förnämsta näringsämnet är, likasom hos kineserne, ris. Dertill
komma fiskar och en mängd andra hafsdjur, på hvilka det omgifvande
hafvet lemnar ymnig tillgång. Torkandet och saltandet af fisk,
likasom tillredandet af egendomliga fiskrätter och ur växtriket hemtade
näringsmedel sysselsätta särskilda fabriksinrättningar, som äro okända
Google
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
