Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förlorade Paradiset, medgifva vi gerna. Men vi äro öfvertygade, att
det icke dessmindre står lika högt öfver hvarje poem, som
alltsedan skrifvits, som Det Förlorade Paradiset står öfver detta. Som
utrymmet hindrar oss att ingå i någon längre diskussion härom,
skynda vi att öfvergå till det utomordentliga verk, som genom de
flesta kritikers sammanstämmande omdöme blifvit ställdt bland den
högsta klassen af det skapande menniskosnillets alster.
Det enda poem på senare tider, som kan jemföras med Det
Förlorade Paradiset, är Den Gudomliga Komedien. Miltons ämne
liknade i vissa afseenden Dantes; men han har behandlat det på
ett helt olika sätt. Vi anse oss ej kunna bättre ådagalägga vårt
omdöme, rörande vår store skald, än genom att jemföra honom
med den Toskanska litteraturens fader.
Miltons poesi skiljer sig från Dantes på samma sätt som
Egyptens hieroglyfer skiljde sig från Mexicos bild-skrift. De bilder Dante
använde tala för sig sjelfva; de stå der helt enkelt för hvad de
äro. Miltons deremot hafva en betydelse, som ofta blott af de
invigde kan skönjas. Deras värde ligger mindre i hvad de direkt
representera än i hvad de aflägset häntyda på. Ehuru sällsamma,
ehuru groteska de uppenbarelser äro, hvilka Dante åtager sig att
framställa, tvekar han aldrig att beskrifva dem. Han gifver oss
skapnaden, färgen, ljudet, lukten, smaken; han räknar antalen,
han mäter storleken. Hans liknelser hafva hela noggrannheten af
en resebeskrifning. Olikt andra skalders och isynnerhet Miltons,
framställas de på ett simpelt, påtagligt, helt affärslikt sätt, icke
för skönheten af det föremål hvarifrån de hemtas, icke för att
utgöra en ny prydnad i poemet, utan helt enkelt blott för att
göra författarens mening lika tydlig för läsaren, som den är för
honom sjelf.
Såsom en parallel mellan Dantes omständliga detaljer och
Miltons dunkla hänsyftningar, vilja vi jemföra deras skildring af
dödsplågorna. Milton undviker alla vämjeliga detaljer och tager sin
tillflykt till ett dunkelt, men hemskt och fruktansvärdt bildspråk:
Förtviflan ilande från sjukbädd till sjukbädd, att håna de usla med
sin omvårdnad, döden skakande öfver dem sin lia, men oaktadt
deras böner dröjande att slå till. Hvad säger Dante: »Der var en
sådan jemmer, som om alla de sjuka, hvilka mellan Juli och
September ligga i Valdichianas, de Toskanska kärrtrakternas och
Sardiniens hospitaler, varit hopade tillsammans i en stor grop, och
en sådan stank utgick derifrån, som förruttnade kroppar pläga
gifva ifrån sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
