- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
213

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’213

ej förut anad lycka, än af oro och ångest, än af bitter smärta,
hvilka störa hennes lugn och komina henne att bäfva för
sig sjelf. Endast småningom antaga de ett tydligare
skaplynne, allt efter som de utveckla sig ocli bringas till mognad,
endera genom den genkärlek, hvilken gifver dem fäste och
klarhet, eller genom den smärta, hvilken uppstår genom
gäckade förhoppningar, förbleknade illusioner.

Oändligt ondt gör det mig, du mitt älskade barn, o ni
detta första uppvaknande af den känsla, hvarom jag liar
talat, hos dig skulle leda till det sist antydda resultatet,
hvilket dock ditt bref ger mig anledning att befara. Du
omtalar nemligen, hurusom du tillbragt ett par dagar hos
öfverste T—s, för att vara husets unga döttrar behjelplig att
anordna en liten festlighet till firande af deras fars födelsedag,
och huru du derunder blef åhörarinna af ett samtal, hvilket
på det djupaste upprörde och sårade dig *).

*) Hänsyftar på hosföljande utdrag ur Agnes’ bref:

»Ack, älskade mamma, om jag ändå kunde glömma, kunde ur
mitt hjerta utplåna detta samtal, hvilket tyckes mig inristadt der
med eldskrift, som ständigt tärer derpå! Här har du det nästan
ordagrannt. Men, aclc, jag har ej sagt dig, liuru det kom sig, att jag
blef ett ofrivilligt och obemärkt vittne dertill, ty mitt hufvud värker
och mina tankar äro förvirrade, så att jag saknar förmåga att kunna
uttrycka mig med reda och sammanhang. Men du förstår mig nog!

»I trädgården vid W—näs ligga 3 bersåer bredvid hvarandra,
alla med ingång från stora lindalléen. Löfverket, som åtskiljer dem
är så tätt, att man ej kan urskilja något derigenom, ehuru hvarje
ord, som talas i den ena, är lätt förnimbart i den andra. Jag hade
stigit upp tidigt och gått ut för att njuta af den herrliga morgonen,
samt satte mig slutligen i den mellersta bersåen att läsa på min
rol. Jag hade ej sutit der länge, förrän jag hörde steg och röster
i bersåen bredvid — det var P. och löjtnant IL, Marianne T—s
fästman, som du kanske påminner dig stundom ha sett i L.. . och
som nu tillbragte några dagar på W—näs. Se här deras samtal:

»H. Nå, min kära P., du tycks verkligen ligga för ankar på
fullt allvar?»

»P. Hm! Du menar den lilla guvernanten hos W—s, kan jag-

tro?»

»II. Ja, hvem annars, att döma efter utseendet?»

nP. Nå ja, hon är onekligen rätt snäll och okonstlad — en
egenskap som inte precist är vanlig lios guvernanter — oeh jag
tycker rätt bra om henne, men något vidare än en liten kurtis att
fördrifva tiden med på landsbygden, lär det väl ej bli.»

»H. Hvarför inte det, om du tycker 0111 flickan, och lion ej har
något emot dig, hvilket ej tycks vara förhållandet. Det kan just

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 11 00:58:52 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1866/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free