Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
paste mening. Själf är hon likaså öfvertygad, att hon detta
gör, som att hennes kärlek är på samma sätt besvarad. Det
är ett drag, som vittnar om en ovanlig skärpa i skaldens
psykologiska analys, att ban låter henne, den af naturen
svärmiska, för det romantiska benägna, stundom rent af öfverspända
kvinnan, hemfallen, sotn hon är åt en kärlek, hvars centrum
ej är den individuella personligheten, utan ett abstrakt
dim-höljdt ideal, Be kärlekens högsta uttryck hos sig och andra
ej i den stilla hängifvenheten och förtroligheten i lifvets alla
förhållanden, från de minsta till de största, utan fast hällre i
färdigheten till stora, förvånansväckande offer. Själf är hon
villig till sådana och väntar det samma af mannen. Stundom
likasom anar hon, att där fattas något i deras förhållande till
hvarandra. (Se slutet af samtalet med doktor Rank). Hon
tror nog, hon är lifligt öfvertygad, om att hennes man älskar
henne, men hon vill se bevis på hans kärlek, icke i ord och
åthäfvor, utan i handling. Detta är »det underbara», som hon
väntat. Det skall för henne blifva i sanning nytt och
underbart att se detta, ty hon har aldrig sett, och hon begär ej,
vill ej se det i hvardagslifvets prosa. Men i denna sin
väntan varder hon grymt besviken. Likasom Nora aldrig älskat
belt och sant, så har hon aldrig varit belt och sant, d. ä.
verkligen ■personligt älskad. Under sådana förhållanden har en
natur sådan som hennes aldrig fått utveckla sig, till livad den
kunnat blifva, därför är hon »i många stycken ännu ett barn».
När nu omsider ytligheten och själfviskheten i hennes mans
böjelse för henne med ens, likt en blixt från en klar himmel,
ljungar fram för henne i all dess lumpenhet, då svigtar grunden
under hennes fötter. Nu blir det plötsligen klart för henne,
att han ej uppfyller de fordringar, hon måste ställa på den,
åt hvilken hon skall skänka bela sitt hjärtas rikedom. Ej i
honom är hennes drömda ideal förkroppsligadt. Men detta
måste ock lära henne, att hon aldrig känt honom. Ljus upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
