Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
bud skyndat hit. Han fàr nu veta hvad som händt. Fördömdt! Men får
han blott tala vid Lissi, så kan väl allt ännu hjelpas; — Berta tager
saken alldeles för djupt, hon är så öfverspänd, så opraktisk. — Då Berta
erinrar honom om systern som den unga, 18-åriga bruden, så ren, så fin.
så förtjusande, att ingen man var henne värd, börjar Wilhelm att skratta
och berättar hur han sjelf då erfarit alldeles samma intryck, och full af
blygsel öfver sin föregående lefnad drefs att inför henne bekänna sin
ovärdighet. Men i stället att skrämd fly vid första ord eller blotta
antydan om något orent, lyssnade den unga fästmön intresserad, och slutet
blef ett skälmskt: »Jo, du är just en vacker en». Från den stunden
bleknade hans goda föresatser, men det blef i det hela mycket trefligare.
hustrun kunde tagas »mer ogeneradt i alla afseenden». Berta blir utom
sig: han skymfar ju hustrun, henne sjelf, alla qvinnor. — och hon kallar
på Lissi. som nu synes i dörren till systerns rum. stel och förgråten och
på Wilhelms försök att urskulda sig: — komitén drog ut på längden,
nästan ingenting att göra, ständiga middagar och kafélif, skild från
hustru och hemlif, — men hon måste dock förlåta för barnens skull». —
på detta allt svarar Lissi blott att barnen skola uppfostras af Berta, de
skola icke läras att bli trolösa som fadern; sjelf vill hon blott be Gud
att få dö.
»Ser du nu, usle smädare!» utbrister Berta, och Wilhelm, som står
svarslös, aflägsnar sig med böjdt hufvud, under det Berta gråtande
gömmer ansigtet i händerna.
Vid början af tredje akten finna vi Lissi på en pall vid moderns
knä, lyssnande till dennas tröstande och förmanande ord. hvilka alla
predika samma lära som hon med hela sitt lif bekräftat. »Vi qvinnor
måste tåla och förlåta», blott genom mildhet och eftergifvenhet kunna
vi vinna männens hjertan: och då Lissi frågar om de få vara hurudana
de vilja, och vi blott skola hålla till godo? får hon det karakteristiska
svaret att så har det varit från verlden begynnelse, och deröfver bör ej
qvinnan knota, »det är så ljuft att förlåta den man älskar». Sjelf har
fru Bark genomgått mer än en gång samma pröfning som Lissi och
dock förlåtit, dock aldrig upphört att älska sin man.
Samtalet afbrytes af Wilhelm som ångerfull och allvarlig, erkännande
sin skuld och Lissis rätt att fordra upprättelse, dock vill söka beveka
henne att för barnens skull icke genast yrka på laglig skilsmessa, att
vänta och tro på hans ånger, hans goda föresatser. Men detta var
ingalunda Lissis mening, hon vill visst icke skiljas, icke ens tillfälligt; hon
bryr sig icke om något annat än att han håller af henne., och hon är
färdig att förlåta allt, både hvad som varit och hvad framtiden kan
medföra. Wilhelm, som nu finner hur han för andra gången misstagit sig på
sin hustru, går in på försoningen, men med uttryck så hånfulla, så
ringaktande att till och med Lissis ringa skarpsinnighet borde finna hur hon
vinner hans smekning på bekostnad af hans aktning. Hvarför skulle han
icke vara nöjd, utropar han gäckande, då han får förlåtelse för både
begångna och tillkommande synder af den sötaste lilla hustru, så
qvinlig, så öfverseende! Berta som inträder för att finna makarna
omfamnande hvarandra, kan nu sjelf se hur öfverspänd och opraktisk hon varit,
hur litet hon i sjelfva verket förstått systern; hon nödgas med smärta
erkänna, att hon haft orätt i att gifva Wilhelm hela skulden och räcker
honom handen som han fattar, i det han med djupt allvar säger, att om
Berta blifvit hans hustru, så hade hon gjort honom till en helt annan
man. På dessa ord får han dock det riktiga svaret, att ingen skall tro
sig kunna upprättas med hjelp af en annan: »inifrån måste det komma».
För Berta återstår nu endast modern att älska och lita på. men
äfven detta sista nödankare för hennes tro på det goda och sanna i
lifvet skall snart lösryckas. Fadern återkommer, vid ypperligaste lynne.
Tidskr. för hemmet. 25:te årg. fi:te käft. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
