29. Lerbäcks socken, mellan Hammars, Askersunds och Snaflunda socknar i sydvest och vester, Hardemo och Halsberg i norr, Svennevad och Boo i öster, Godgård af Linköpings län i söder; till arealen en af de betydligaste i Nerike, innehållande 2,524 qvadratmil land, 0,231 sjö. Den är i allmänhet högländt: längst i nordvest ligger Lerbäcksmon, hvarifrån de höjdsträckningar utgå, som omgifva Tisarn i norr och söder; den är, åtminstone i trakten af Wisboda, ungefär 100 fot upphöjd öfver sjön, som sjelf ligger 340 fot öfver hafvet; dit går en del vattendrag genom Tybosjön, andra gå söder ut, genom Skirn, Fogelsjön, Skyllbergs-ån och Åmlången, till Wettern. Tisarns södra strand är äfven här brant och hög; föga mindre högt är det inre landet, hvars vatten dels genom Hisjön och Multen går vester ut till Skyllbergs-ån; dels genom Hjerta-sjön, vid hvars strand finnas höjder af 476 fot, ger upphof åt Haddebo-å; dels genom Långsjön, Örgafveln, Storsjön, Åfjärden samt stora Målsjön bildar Emma-ström; till Storsjön flyter ock Walsjön från midten af landet. Längst i söder är dock kanske det högsta landet, mera än 500 fot öfver hafvet, hvarifrån Skeppsjöns vatten går till Emma-ström, Trehörningens till Åmlången. Det hela bildar en högst oregelbunden, af slingrande dalgångar sönderskuren högslätt, med betydliga måssar i södra trakten, för öfrigt med sandjord på underlag af berg, som hålla temligen fattig jernmalrn, och dessutom koppar- och koboltmalm. Bland ortens näringar är derföre ock bergsbruk nästan af alla slag, och Lerbäck utgör, jemte närmaste socknar, samt större delen af Westergötland, en egen bergslag, visserligen ej i betydenhet att jemnföra med de nordligare i länet, från hvilka ock en stor del af de mal- mer, som förbrukas vid masugnarne i Lerbäck, måste hemtas. Eget för orten är det förut 2) omnämda nubbsmidet för hand. För öfrigt idkas här skogsbruk, åkerbruk, ej fullt motsvarande ortens behof, samt bränvinsbränning, äfven för afsalu utom socknen. Lerbäck utgör för sig ett särskildt länsmansdistrikt af Kumla härad. -- Folkmängden år 1840 var 4177, fördelade på 785 hushåll; hemmantalet är 48 1/2 oförmedlade, utom ett jernbruk och några qvarnar. Socknens förnämsta väg kommer från landsvägen mellan Örebro och Öster- samt Westergötland, der denna går genom Hardemo; den går söder ut till Godgård, men har flera utgreningar, till Snaflunda i vester, Askersund och Hammar i sydvest, Svennevad i öster. Vid sjelfva häradsvägen ligga tvenne gästgifvaregårdar, Lerbäck 4, och Dunsjö 5 mil från Örebro, den förra 1 1/2 mil från Askersund.
Lerbek nämnes omkring 1314; dess kyrkoherdar äro kända åtminstone från början af 1600-talet. Det utgör nu ett patronelt pastorat af 3:dje klassen; patronatsrätten tillhör Burenstamska ätten, så länge den eger Skyllbergs bruk. Kyrkan ligger i Lerbäcks by, 4 mil från Örebro; den är ombygd efter 1782, har altartafla af Hörberg, och särskildt graf för Skyllbergs gård. -- Bland fornminnen nämnas grafhögar vid Wisboda.
Bland gårdar och verk äro: Wisboda, nära Tisarns vestra hörn, 1 mantal frälse med betydliga egor, utom underliggande hemmansdelar, såg och qvarn; skall ha varit stort jernverk med hyttor och Osmundssmide, från 1544, men återfinnes ej i 1558 och 1625 års förteckningar; det synes åtminstone tidtals ha varit kronans, men kom i början af 1700-talet i enskildtas händer, sedermera till den från Skottland inkomna ätten Robsahm, under hvars tid den första i Sverige anlagda stålugn för flameld här inrättades af bergsrådet Rinman. Från 1809 till 1822 egdes det af slägten Burenstam, som flyttade smidet till Skyllberg och Dohnaforss; gården har derpå tillhört en Robson, men eges nu af ett bolag. -- Westra Å, har haft masugn. -- Stenkumla, i nordvest nära kyrkan, 1/2 m. krono, kyrkoherdeboställe. -- Skyllberg, i vester, 1/2 m. skatte, 1/2 krono; och Skyllbergs jernbruk, med 3 härdar, 3 hamrar, 1432 skeppund stångjernssmide af köpe-tackjern samt med utskeppning på Stockholm. Båda tillhöra Burenstamska slägten. -- Rökulla eller Lund, 1 m. skatte, tillhör en Janson. -- Sydvestligare ligga en del af Wena kobolt- grufvor (se nedf.) -- Svaldre masugn, i öster, och Emme, ännu östligare. -- Sandbacken, i söder, koppar- och koboltverk, med grufva och hytta, tidtals begagnade; dessutom räck- och kniphammare. -- Damms och Trehörnings masugnar, långt i söder, tillhöra Godgårds bruk i Linköpings län, likasom -- Mariedamm, 1/8 m. frälse, med underlydande 4 3/4 frälse och 3/16 krono; samt den närbelägna jerngrufvan Wilhelms-grufvan. -- Isåsa, 1/9 skatte, med silfvermalms-anledningar. -- Dessutom åtskilliga räck-hammars- anläggningar.
2) Sid. 45
