Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8-9, 1914 - Larsson, Yngve: Världskrigets upphovsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle Ni engelsmän ställa Er om
Sverges neutralitet oeh oberoende
hotades?” ”Vi skulle säkert ställa till
stora protestmöten och skicka Er
förträffliga resolutioner — men vänta
icke mer!” Sådant är England,
liksom i grund och botten varje folk. Liv
och blod offras endast för livsintressen.
Med skäl kan man med Oberoende
Arbetarepartiet och Bernhard Shaw be
den engelska utrikesledningen inställa
talet ojix neutralitetsbrottet som
krigs-anledning — England skulle enligt
Shaws ord själv icke ha tvekat att
begå en neutralitetskränlming, om det
legat i dess intresse.
Men därmed är naturligtvis icke det
tyska neutralitetsbrottet försvarat.
Den naturliga indignationen över
denna rättskränkning synes mig
emellertid inom vårt parti ha hotat att
alldeles skymma blicken för de vida
större frågor, som här föreligga. Den
formella rättens relativitet, dess
egenskap att betingas av ständigt växlande
faktiska förhållanden, är doek något
som icke borde vara främmande för en
socialdemokratisk åskådning och för
arbetarerörelsen, som ständigt är
tvingad att bilda sig ny rätt, eventuellt
med brytande av gammal. Vi förakta
icke rätten, om vi erkänna att
nöd kan gå över lag. Har ett
sådant nödläge här förelegat? Om
Frankrike planlade ett angrepp genom
Belgien, träffande Tysklands
ekonomiskt och militäriskt sårbaraste
punkter, så måste denna fråga bejakas.
Bevisen för denna den tyska
utrikesled-ningens uppgift äro icke
offentliggjorda, och till dess så sker, fordrar
lojaliteten, att man åtminstone avhåller
sig från alltför våldsamma omdömen.
Vid förtroliga konferenser har
rikskanslern för de tyska partiledarna
framlagt skälen för marschen genom
Belgien, och i likhet med de övriga
fingo våra partivänner Haase och
Scheidemann det bestämda intrycket,
att n e u tr a 1 i te t s k r än k n i n g e n var
rättfärdigad och ”oundviklig”.
Sådana duvungar äro dock icke dessa i
järnhård opposition mot regeringen
härdade radikala ledare, att man utan
vidare kan sätta sig över deras
omdöme.
När är ett krig berättigat? Först
när alla fredliga medel till försvar för
folkets livsintressen äro uttömda. Jag
tror mig ha visat, att detta nödläge
föreligger för Tyskland, som
uppriktigt och med stora uppoffringar sökt
avvärja det ryska anfallet. Vapnen
ha pressats i dess händer av en stor
övermakt, och jag kan endast hoppas,
att icke vidare motgångar på ost- och
västfronterna på ett ödesdigert sätt
skola visa riktigheten av den tyska
uppfattningen, att här gäller det liv
eller död för den tyska stormakten.
Förelåg samma nödvändighet för
Frankrike och England? Jag kan icke
se att så A^ar fallet, oeh för Englands
del styrkes denna uppfattning av en
enhällig radikal opinion intill
krigsutbrottet, ännu omfattad av många
bland Englands bästa män. Men den
saken ha i sista hand Frankrikes och
Englands söner att ensamma avgöra.
De ha bekräftat sitt beslut med en
lysande villighet att för statens bestånd
offra allt. Alla små försök från vår
sida att häckla och klandi’a, döma eller
berömma, där vi sitta i vårt
vardagliga lugn, måste förstummas inför den
oerhört uppflammande pliktkänsla,
som präglar de stora kulturfolken.
Vår partivän Ludvig Frank, som nu
offrat sitt liv på franskt slagfält,
svarade, när man sökte övertala
honom att avstå från att gå ut i
kriget, med de oförgätliga orden: ”Einer
muss die Fundamente gesehen haben!”
”Någon av oss måste ha sett statens
grundvalar!” Låt oss icke glömma
att denna vilja att inordna sig som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
