Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1915 - Carleson, C. N.: Världskriget och världsfreden. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oerhörda expansion, varit s å svårt
anfäktad av dylika hallucinationer? I
tyskarnas psyke ha dock dylika
föreställningar grott allt djupare in.
Från kriget som någonting
nödvändigt svingar man sig upp — kanske
liksom för att dölja för sig dess barbari
och ohygglighet — till en lovsång över
dess härlighet och skönhet. Det sker
redan år 1912. Kriget prisas som en
motvikt mot den fredliga andan, freden
blir hart när någonting ont eller
föraktligt: ”humanitätsduselei”. Man
skall hota andra nationer, som i sin
ordning hålla på s i n rätt och s i n
självkänsla. I det bristande
erkännandet av deras patriotism ligger just
det karaktäristiska för tysk tankegång
och tyskt temperament i dessa dagar.
Då bli också a.nnektionsplanerna
blott ett naturligt led i detta
egendomliga ”försvarskrig”. Fransmännen t. ex.
skola tvingas att köp a ut invånarne
på de eventuellt erövrade områdena. Ett
synnerligen försåtligt resonnemang
visar vidare, hur krigshetskretsarne sökt
driva demagogi mot de grupper och
krafter, som misstänkts för attl vilja
undvika kriget. Till den ändan har
konstruerats fram ett ”penningmaktens
(de om handelsförbindelserna måna
borgarn e) och proletariatets
våldsherra-döme (sic) mot de produktiva
krafterna” (de östelbiska junkrarne). ”Vi
måste bli landhungriga”, skriver en
författare; synnerligen bjärt sticka
emellertid fram de skärt ekonomiska motiven i
den omsider undfångna glädjen
över, att krigsstämning kan konstateras
även inom den tyska exportindustriens
kretsar.
Det är nu rätt märkligt att en så
lugnt dömande man som hr Wigforss
nödgas underkänna tillvaron av en
uppriktig fredskärlek hos de flesta tyska
kretsar utanför socialdemokratin.
Följaktligen avslöjar han även, ej utan
bravur, hr Steffens synförvändande
försök att framställa kejsaren och
regeringen som vänner av freden: i en
Steffens ögon bli de återhållare mot kriget
... därför att det funnits ännu
vär-r e militarister!!
I stegrat tempo skildras vidare
krigspropagandan — ej minst den tyska
krigspoesiens rent häpnadsväckande
utsvävningar; på detta fält ha
tyslcar-ne otvivelaktigt redan besegrat
engelsmännen. De värsta nationalisterna
påträffas hos de s. k. bildade — ett intyg
om vilket farligt gift för kultur och
hyfsning en med junkermilitarism
ge-nomsatt kapitalism är. Nippold säger,
att mer än i något annat land har man
i Tyskland talat om krig. Schucking
— en ärlig själ — försätter den tyska
kulturnivån några århundraden tillbaka
i tiden. I sin bok ”Organisation der
Welt” skriver han: ”Vi halta med vår
kulturstat flere århundraden efter de
andra kulturnationerna Frankrike och
England.” Det är ju en bitande
kommentar till det stolta kaiser-ordet:
”Deutschland in der Welt voran”! Och
vidare heter det: ”Vi äro nationella in
i märgen vid en tid, då den övriga
kulturvärlden börjar bli i viss mening
internationel 1.” Är denna
kritik inifrån riktig, då kan man ännu
bättre förstå, att den franska,
socialdemokratin i sin ”nationalism” anser sig
kämpa på en gång för nation och
kultur. Ett citerat yttrande av Ruedorffer,
nämligen: "intet borgerligt parti vågar
ställa sig rent förnekande mot
nationens världsvilja, och socialdemo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
