Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, maj 1922 - Lundstedt, Vilhelm: Samhället och rättsordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLET OCH RÄTTSORDNINGEN 149
ett enda förhållande mellan två personer, som har mera bindande
karaktär än ett blott rent moraliskt förhållande — vilket ju ur
juridisk synpunkt måste betraktas såsom alldeles oförbindande
— utan att bundenheten grundar sig på en norm med den fasthet i
genomförandet, som beror på de reaktioner, vilka med ofrånkomlig
konsekvens drabba dem, som handla i strid med normen. Men sådana
reaktioner utgöra ju just det processuella rättsskyddet.
Det går icke att upprätthålla dessa föreställningar, att
äganderätt, fordringsrätt o. s. y. vore något, som faktiskt existerade, om
den processuella tvångsmakten tankes borta. Rättigheten kan icke
innebära något annat, än att om en person i sitt förhållande till
en annan icke iakttager en viss i samhällsnyttans intresse uppställd
handlingsregel, så kan denne andre få vissa statliga tvångsåtgärder
utförda mot honom. Dessa föreställningar om privata rättigheter
såsom sådana hunna icke försvaras annorlunda än genom ett rent
metafysiskt, översinnligt åskådningssätt. Nu skall emellertid
ingalunda förnekas utan tvärtom öppet medgivas, att man genom att
skjuta grundlaget för rättsföreställningarna över till en översinnlig
värld, full av mystik och ofattbarhet, har bidragit till att stärka
den suggestiva makt, som rättsreglerna utöva på individernas
sinnen. När vilden skall skydda sitt hus emot angrepp, så lägger
han en amulett under tröskeln, trygg i förvissningen om att
härigenom den inträdande fienden går sitt fördärv till mötes. Begreppet
rättighet i det s. k. rättsmedvetandets mening är icke något annat
än en förfinad form för denna vildens tro på mystiska krafter, som
skydda honom. När de gamla grekerna ville försäkra sig om sina
lagars oemotståndliga kraft, så uttalade de i dem förbannelser mot
lagbrytaren, och det äldsta romerska lagfragment, som vi känna,
innehåller också en sådan förbannelse: sacer esto, vare lagbrytaren
såsom förbannad vigd åt guden. Och ännu i dag ser juridiken
rättsfrågorna på det sätt, att den söker sig tillbaka till i
rättsmedvetandet givna rättigheter och plikter, ett föreställningssätt, som
ligger alldeles utanför verkligheten och därför har rent översinnlig
karaktär. Men fattas rättigheterna på detta sätt, så måste följden
bli, att lagstiftaren själv måste betraktas såsom sittande inne med
en oförklarlig förmåga att tilldela människorna sådana mystiska
krafter, som rättigheterna enligt dessa föreställningssätt innebära,
och sådana mystiska band som rättsplikten. Men därmed är man
ju inne på ett område, som ligger alldeles utanför
verklighetsforskningens och alltså vetenskapens fält. Att icke rättsvetenskapen
i sin behandling av rättssatserna bör utgå ifrån sådan mystik är
väl uppenbart. Månne f. ö. icke tiden nu är inne också åtminstone
för de lekmän, som intressera sig för samhällets organisation och
utveckling, att kasta undan dessa vidskepliga föreställningssätt?
Ja, jag vågar t. o. m. hävda, att rent av för människorna i gemen
det borde vara en tillräcklig grund att känna sig bundna av
rättsordningen, att den är en absolut nödvändig betingelse för det sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
