Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Norlén, Gunnar: Musik och bildande konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
GUNNAR NORLÉN
så får örat i den moderna musiken, höra de djärvaste
klangverkningar. Tonsättarna operera mestadels med de mest förbluffande
effekter och framtvinga genom en till överspänt raffinemang
gränsande orkesterbehandling de märkvärdigaste klanger. De erbjuda
därigenom exekutören nya tekniska konststycken och försvåra
förståelsen hos åhöraren. Genom dylikt experimenterande och
sönderdelning blir konsten i båda fallen oftast endast förkonstling.
Av detta endast i stora drag antydda och ingalunda uttömmande
resonemang hava vi sett, i vilket nära sammanhang musiken ur
kulturhistorisk synpunkt sett står med den övriga konsten. Bortsett
härifrån, möta vi i ännu många intressanta fall bevis på de sköna
konsternas nära inre sammanhang. Tänk till exempel på de många
uttryck, som en konst alltid brukar låna från en annans gebit. Så
talar man i musiken om ’ ’tonmålningar’’ eller ’ ’tonmåleri’’, om
"klangfärg", "vokal kolorit", "brokiga harmonier".
Kompositörerna hava ofta till och med givit sina tonstycken sådana titlar,
att man kunde tro sig hava att göra med verk ur den bildande
konsten. Sirliga, intima kompositioner kallas "miniatyrer" lätt
antydda, mera ytliga kallas "skisser", små salongsstycken
"akvareller" och så vidare. Bland romantikern Schumanns pianostycken
finna vi sagobilder, som han kallar "arabesker". Inom måleriet
åter finner man sådana uttryck som "melodisk lin j ef öring",
"rytm", "tonskala" och "melodiska färgackord". En dylik
poetisk symbolik finna vi ännu i dag i vår egen realistiskt betonade tid
hos de moderna konstdomarna. Jarno Jessen till exempel
uppfattar den engelske målaren Watts veka, tunga målsätt såsom
dim-aekord; hans splittrade klippor och imposanta, kraftiga bergmassor
liknar han vid målade rapsodier. För en Jan Veth framstår i
Rubens9 bild "Silenuståget" den väldiga skogen som det brett
orkestrerade ackompanjemanget till det djärva tågets brusande
livslust. Eichard Muther finner i Lionardo da Vincis verk allt stämt
i samma tonart. Hans målningar äro för Muther en värld, som man
ej kan se utan endast drömma och där man tror sig höra ett fjärran,
skönt violinspel. Detta påminner oss om, att Lionardo lät utföra
sakta violin- och flöjtspel i ett angränsande rum, när han arbetade
på sitt mest berömda verk, porträttet av Mona Lisa. Man kan tro
sig spåra musikens inverkan på Gioeondos så underbara ansikte med
det gåtlika leendet. Lionardo, detta universalgeni, var även musiker
och blev i denna egenskap kallad till Lodovico Moros hov i Milano
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
