Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Carleson, C. N.: Diktaturer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
C. N. CARLESON
koncentrationsviljan? i det denna skänker garanterat och vidgat
utrymme åt personlighetens energi. Ur både krig och revolution
steg fram den ryska sovjetdiktaturen. I det ryska fallet är då
förspilld möda att lägga någon formernas och formvördnadens lineal
på maktomflyttning, då icke en enda fast och säker strävan för en rysk
konstitution var rest, när den sociala anarkiens böljor slogo fram över
ett land, en stat, vars geografiska utsträckning och brokiga
etnografiska konsistens uppenbart tarvade en kraftigt centraliserad makt.
Som generell iakttagelse torde man kunna se i de paroxysmer, som ge
upphov till efterkrigstidens diktaturer, en följd och verkan av att de
moderna parlamenten näppeligen äro konstruerade för tider och
tillstånd, då massutarmning, gränskonflikter, försvar för eller
pressning av nationella intressen, kapitalbristens förlamning av
produktion, arbete och handel med mera uppröra samhällsdjupen. Det är
rimligt och mänskligt, att "salus publica", att trygghet och utkomst
hos massorna gå före och fördunkla det reflekterande förståndets
uppskattning av den parlamentarisk-demokratiska statsformens
betydelse och företräden, av dennas långsamma, förbättrande återverkan
på hela det sociala livet. Mussolinis diktatur liksom den spanska
revolten — alla dessa kupper, som upphäva "de konstitutionella
garantierna", äro oförklarliga endast som kupper; deras styrka,
framgång och förlängningen av de provisorier, vari dessa brytningar
finna sitt organisatoriska uttryck, bero på folkpsykologiska faktorer,
vilka bringas till liv och växt genom en allmän ekonomisk misär. De
äro ofta frånstötande, de irritera jämnmåttets andar och själar, men
intet annat återstår än att hindra det politiska charlataneriets,
reaktionskonspiratörernas beskäftiga element att driva sitt
svindelspel, varvid kräves en grundlig undersökning och ett oavlåtligt
beaktande av nödtillståndets verkningar hos massornas psyke. Ett
märkligt drag är för övrigt, att diktaturernas egna, mer begåvade
profeter med fint väderkorn för just "underlagets" obeständighet
ofta förklara och bedyra, att diktaturen blott är ett övergångsskede,
antingen man nu tänker sig att en gång återvända till de gamla
legala formerna eller styra ut till någon ny ordning, som kan åsättas
på något sätt legalitetens stämpel. I Italien som i Spanien visar
man den största omsorg om att bevara monarkien, att inprägla, att
parlamentarismen blott blivit suspenderad, att folkviljan i val åter
en gång skall utrönas och att den tvivelaktiga diktatur-fullmakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
