Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 5 sept. 1936 - Fransson, Evald: Den politiska målsättningens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
Evald Fransson
kare motivering, emedan dessa sammanslutningar blivit så mäktiga,
att de ej längre ledes odh behärskas av liberalismens automatiska,
reglerande kraft: marknaden. Det kan ej för mänsklig intelligens
vara någon olöslig uppgift att i stort leda och samordna en väsentlig
del av samhällets produktionsapparat efter samma rationella
grunder, som nu sker inom de enskilda företagen i smått.
Krigshushållningarna och de statliga ingreppen under krisen har ingalunda varit
så misslyckade, som det fria näringslivets vapendragare med
egoistisk beräkning påstår. Varje erfarenhet och förutsättningslös
utredning av hithörande problem pekar med bestämdhet i den riktningen,
att produktion och välstånd avsevärt kan höjas, om riktpunkten för
hela näringslivet bleve: allas bästa! De Mans partiella
socialiserings-plan pekade ju mot möjligheterna av en 100-procentig
produktionsökning inom loppet av några få år, och med tanke på den moderna
teknikens enorma kapacitet ligger det ingen utopi i detta. Här har
vi pudelns kärna! Gentemot en tjockhudad borgerlighet kan det nu
ej nog starkt betonas, att hindren för en allmän standardhöjning icke
längre är av teknisk utan väsentligen av psykologisk natur:
känslo-tänkande, egoism, förutfattade meningar. Renodlade möter oss dessa
av en viss asketism präglade psykologiska hämningar i högerns
ständiga lamentationer om sparsamhetspolitikens nödvändighet.
2. Starkare statskontroll och jämnare fördelning av inkomst och
förmögenhet. Nödvändigheten av en skärpt kontroll från det
allmännas sida över fåtalets ekonomiska makt har klart påvisats av
"mammututredningen". Efter denna utredning ska ingen
liberalekonomi längre kunna dölja det verkliga förhållandet och hävda, att
den socialistiska kritiken mot fåtalets ekonomiska hegemoni bara är
en marxistisk masslögn. Att den finansiella makten skulle vara så
stor, att 58 personer, som tillsammans utgjorde de fyra
storbankernas styrelseledamöter och direktörer, utövar ett mer eller mindre
bestämmande inflytande över mer än 8 miljarder, det vill säga mer än
hälften av den av enskilda personer deklarerade förmögenheten i
Sverge år 1930, det var nog endast få människor, som kunde tro.
Med tanke på att det dels är ett fåtal av dessa 58 personer, som
utövar den reella makten, och att de dels har makten över
investeringsmarknad och kapitalutlåning, livsnerven i ali företagsamhet, så
kommer man den ekonomiska diktaturen ganska nära. Att denna
utövas av en inför samhället oansvarig storfinans, gör saken så
mycket mera betänklig och ger en särskild tyngd åt kraven på en i
samhällets intresse utvidgad statskontroll. Endast genom att bryta
de fåtaliga kapitalägarnas makt kan en ökad frihet uppnås för
det stora flertalet. "Ty friheten är en illusion, om man inte äger
inflytande på dess ekonomiska förutsättningar", sade en gång
MacDonald.
Den ojämna fördelningen är i sin tur en följd av den bristande
kontrollen. Kan en starkare kontroll genomföras, löses
fördelningsproblemet delvis av sig självt. Statistiken talar här sitt tydliga språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
