Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björk, Kaj: Otto Bauer och den tyska revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OTTO BAUER OCH DEN TYSKA
REVOLUTIONEN
Av KAJ BJÖRK.
Otto Bauer dog i Paris, när han just ställts inför en ny stor
uppgift i sin politiska bana, en uppgift med ett stänk av tragik men i
det långa loppet kanske lika betydelsefull som hans tidigare
insatser. Österrikes Anschluss skapade nya problem inte bara för de tyska
makthavarna men också för den tyska oppositionen. I Tyskland efter
Hitlers maktövertagande hade visserligen resterna av den gamla
arbetarrörelsen bedrivit en ihärdig illegal propaganda under hotet av
koncentrationsläger, tukthus och dödsdomar, men de oppositionella
kadrerna hade varit sorgligt splittrade. Det var inte bara den gamla
motsättningen mellan socialdemokrater och kommunister, som blev
bestående; dessutom hade där konstituerats en lång rad av
revolutionära grupper, var och en proklamerande nödvändigheten av en ny
organisationsform för arbetarklassens kamp och alla lika
övertygade om att just de skulle spela den ledande rollen i en kommande
revolution. Med inordnandet av de österrikiska revolutionärerna
bland Stortysklands oppositionsgrupper kunde situationen tyckas bli
än mer komplicerad. Men i själva verket måste de räknas som ett
utomordentligt krafttillskott. Österrikarna hade visat en stor
motståndskraft under Schuschniggregimen, bedrivit en omfattande
illegal verksamhet och framför allt bibehållit sin organisatoriska enhet,
åtminstone vad beträffar de gamla socialdemokratiska kadrerna.
Deras föredöme kunde ge impulsen till den tyska arbetarrörelsens
enhet. Åt lösningen av den uppgiften ägnade Otto Bauer sina sista
dagar. I Paris hade han just hunnit ge ut de första numren av sin
nya tidskrift "Der sozialistische Kampf", i vilken dessa problem
grundligt diskuterades, då han drabbades av döden.
I sin sista stora artikel ’’Efter annexionen" tar han ställning till
frågan om samarbete med de österrikiska separatisterna. Under
Schuschniggregimens sista dagar hade ju arbetarna kastat in sina
krafter för att rädda Österrikes nationella självständighet. Av två onda
ting valde de det mindre onda. Men efter Anschluss måste saken
komma i ett annat läge, förklarar Bauer. De österrikiska
kommunisterna gingo visserligen oförtrutet in för att samarbeta med monarkister
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
